Långtidssemester i Spanien del 10: 16 - 23 november

Torsdag 16 november började som vanligt med en fin gryning.
Jag hade vaknat med lite ont i halsen, så vid frukosten bestämde vi att jag skulle stanna hemma från utflykten till 'tre byar i bergen'. Enligt vår reseledare skulle det bli en jobbig dag med mycket vandring. När Marita kom hem berättade hon att det varit en fin utflykt, men den skulle ha varit för jobbig för mig.

Fredag 17 november bjöd för ovanlighets skull på morgondimma och  i luften var det bara 14 grader. 

På förmiddagen kom solen fram och temperaturen steg till 18 grader. Det var dock lite mulet med  en svagt kylig vind. Jag tog det lugnt hela dagen. Marita var ute och promenerade.

Lördagen den 18 november
Jag hade blivit sämre och fått hosta och snuva. Stannade på rummet hela dagen. Marita gick en promenad till La Paloma-parken tillsammans med andra resenärer. Hon kom upp med både frukost- och middagsbricka.

På eftermiddagen kontaktade vi Albatros´ reseledare som ordnade så att en läkare kom upp på rummet på eftermiddagen. Efter diverse undersökningar fick jag diagnosen bronkit dvs inflammation i luftrören. Han skrev ut ett recept på 3 tabletter Zitromax (500 mg) som tar bort symtomen inom 3 dagar, och som minskar risken för lunginflammation. Dessutom skulle jag ta Paracetamol. Hans besök kostade 130 euro. Får se om vi kan få tillbaka något på vår reseförsäkring när vi kommer hem. 
Men nu hade jag smittat Marita så vi avbokade söndagens utflykt till Sevilla. Det var synd, för den utflykten hade jag sett som en av resans höjdpunkter.

Söndagen den 19 november var vi på rummet hela dagen, men åt middagen i matsalen. Då hände något som resulterade i att den så kallade Heimlich-manövern
fick användas på mig. Den är lika viktig som hjärtlungräddning.

Måndagen den 20 november tillbringade vi hela dagen på hotellet. Vi gick för att dricka kaffe i baren vid poolen. Då mötte vi Lars som hjälpte mig i går. Jag stannade och tackade honom för hjälpen igår. Vilken tur att han fanns där just när jag behövde hjälp. Hur hade det gått annars? Han berättade om metoden "Heimlich grepp". 

Tisdagen den 21 november kände jag mig lite bättre och vi gick en sväng på strandpromenaden på eftermiddagen.

Onsdagen den 22 november bjuder på soligt väder. 
Detta är matsalen där vi äter frukost. De första gästerna har redan ätit.Vid lunchtid började vi en promenad utmed stranden. Här kan vi bada i Medelhavet vid Playa de La Carihuela direkt nedanför hotellet. Marita badade några gånger i det kalla vattnet.                              Så här års ligger de stora sandstränderna öde.Vi var inte så sugna på att åka i pariserhjulet som gick runt i sakta mak.Vi letade reda på en geocache i närheten av pariserhjulet. I det här stupröret trodde vi att den skulle vara. Med mobilens selfi-funktion på kunde jag se burken.

Och där satt den.
Tyvärr fick vi inte ut den utan gjorde en så kallad fotologg.

Vi fortsatte promenaden i hamnen med fina hus på kajerna.

På en glassbar köpte vi var sin rejäl glass. Svalkade gott i värmen.

Vi gick förbi det gamla moriska tornet Torre Vigia Bermeja Nazari, som tidigare var ett försvarstorn som användes för att varna invånarna för piratattacker under medeltiden.

Det är detta torn - Torre - som finns i namnet Torremolinos.
Molina betyder väderkvarn.

Vi stannade till vid ett ’fik’ och köpte Churros. Marita tog cappuchino och jag apelsinjuice.

Det var i detta området vi knallade omkring.

Onsdagen den 23 november är hemresedag efter 3 veckor i Torremolinos. Trots att jag var sjuk sista veckan så är jag mycket nöjd med denna resa. Det var skönt och avkopplande att bo hela tiden på samma ställe och passade oss bra med utflykter ca var tredje dag. Om vi kommer att åka på någon mer långtidssemester återstår att se - jag börjar tycka det är jobbigt att resa. Framförallt är det jobbigt att gå längre sträckor och min yrsel blir inte bättre!

När vi kom till Arlanda på eftermiddagen var det mörkt, kallt och snö. Marita fick leta efter den snötäckta bilen och skrapa bilrutorna medan jag stod och frös utan vinterkläder. Restaurangen vid Sillekrog där vi tänkte äta middag var stängd, så det fick bli en grillkorv vid macken och inköp av frukostmat innan vi åkte den sista biten hem. 

Borta bra men hemma bäst!!!!

SLUT

Långtidssemester i Spanien del 9: 15 november

Onsdagen den 15 november gjorde Marita och jag en egen tur till Torremolinos. Vi tog bussen uppe vid huvudgatan. Det blev en lång tur för det var en lokalbuss som körde runt och hämtade upp folk. I den här brunnen hämtas dricksvatten. Jag trodde att alla hade kommunalt vatten i lägenheterna.Denna byggnad Torrelandia Park är en nöjespark med rutschbanor, lekplats, bollhav och diskotek - alltså något för barn och ungdom. 
OBS gubben ovanför entrén. Vi gick vidare.

Någonstans i centrum.KlocktornetTorget Plaza Costa del Sol återinvigdes efter att en pergola med ett tak som vattenvågor hade byggts. Torgets utformning kallas 'Torremolinos style'.Här finns flera skulpturer av Ellena Laverón. 
Denna heter Kvinna med barn.

Denna skulptur heter Los Officios (Yrkesmännen)

Här står statyn av José Losada Santiago, även känd som El Carrete de Málaga. Han ägnade mer än 60 år åt flamenco-dans.

På Churreria El Unico tog Marita en cappuccino och jag en smoothie. Som tilltugg åt vi en spansk specialitet: Churros. Det smakade riktigt gott.

I stället för att doppa i chokladsås fick vi grovt socker.

I häcken intill blommade fortfarande hibiskusen.

Marita hittade en vacker skulptur att vila i.

Torremolinos har sju tempel för katolsk tillbedjan, varav det äldsta är San Miguel-kyrkan, byggd 1718 i nyklassisk stil. Den renoverades 1896. 

Dags att påbörja vandringen tillbaka till hotellet. Vi ska ta oss ned på strandpromenaden genom smala gator och trappor. Vi är på El Bajondillo.

Det fanns hiss ned till stranden, men också trappor. Vi gick den längsta och minst branta trappan.


Bortom den klinkerbelagda strandpromenaden finns den fina badstranden. Strandpromenaden är 7 km lång. Det är 3 km till vårt hotell.

I buskarna vid strandpromenaden häckar Argentisk munkparakit.

Ovanför strandpromenaden höjer sig det banta kalkstensberget. Kalkstenen bildades i ett tropiskt hav under den så kallade mesozoikum-eran för mellan 252 till 66 miljoner år sedan.

Dessa bildningar tyder på att det finns fossil i kalkstenen.

Salvador Dali var en spansk surrealistisk konstnär mest känd för sina bisarra, absurda och drömska målningar. Här har han skulpterat sin älskarinna, sedemera hustru Gala.

Detta är info-tavlans text.

Gala introducerade det BH-lösa badmodet i Costa del Sol på 1930-talet.
Vi såg ett antal katter. Det är 'tama' vildkatter, som får vatten av vänliga människor.

Medan vi åt lunch (jag Pasta Bolognese) lyssnade vi på två gatumusikanter.

Kände du igen den italienska hiten Volare? Volare betyder flyga.
När var den populär och vem sjöng den på svenska? Vem minns?

Det blev en mycket bra dag med många intryck, så efter middagen var det inte svårt att somna när nymånen gick ned i sydväst.

Slut del 9

Långtidssemester i Spanien del 8: 14 november Tapasutflykt

Tisdagen den 14 november var det som vanligt en vacker himmel över Medelhavet.
Guiden Poul hade inbjudit till tapaslunch i Benalmádena som vi anslöt till.                                      Före avfärd samlades gruppen i lobbyn.

Vi gick upp till busshållplatsen och klev på lokalbussen till Benalmádena, varifrån vi fortsatte gå upp genom stan till tapasbaren La Depensa Familiar.  

Där fick vi prova vi tre olika viner till tre olika tapasrätter. Där var bl a 'specialgrisar? som betat i ekskogen, vilket skulle ge smak av ekollon.

Grisarna äter ekollon för att ge köttet en speciell smak kallas Pata Negra. Jag kände inte den smaken.

Återresan gjorde vi på egen hand, efter att vi först gått åt fel håll när vi letade efter hållplatsen så vi fick se lite mer av grannorten. Vi hann sola på balkongen innan vi duschade och bytte om till middagen.

Hotellets matsal rymmer 480 gäster och det behövdes för häromdagen hade Albatros  närmare 500 gäster i Torremolinos. För att ta hand om alla dessa jobbade drygt 20 reseledare.

I vår middagsbuffé ingick ett glas vin (rött, rosé eller vitt) samt vatten.

Detta var min middag den tisdagen. Jag hade gått runt och plockat av det jag gillade bäst.

Slut på del 8

Långtidssemester i Spanien del 7: 13 november Utflykt till Córdoba

Söndagen den 12 november gick Marita efter frukosten en promenad och sedan gällde sol och bad i poolen samt en lätt lunch med toast och skinka. På eftermiddagen fick vi efter önskemål flytta från vårt rum, som låg i skugga, till ett med kvällssol. När inte solskenet var för starkt kunde vi njuta på balkongen. 

Måndagen den 13 november deltog vi i en utflykt till Córdoba, vars gamla stadskärna är med på UNESCOs världsarvslista. När bussen parkerat vandrade vi till centrum på den långa bron Puente Romano över Spaniens största flod Guadalquivir (66 mil).På bron finns statyn av San Raphael, som är Córdobas skyddshelgon.Dessutom står han också på toppen av pelaren.Med vår engelsktalande lokalguide gjorde vi en timslång rundvandring i katedralmoskén La Mezquita. Byggnaden är stor - 23 000 m². Till vänster på bilden syns floden och till höger kyrktornet, som tidigare var minareten.  (Bild från Google Earth).La Mezquita var på 900-talet en moské, som på 1200-talet byggdes om till en katolsk katedral. Stora delar av moskén har dock bevarats inuti katedralen.  Detta är dagens kyrktorn, som från början var en muslimsk minaret där böneutroparen stod.

När vi kom in på gården var klockan 12 och kyrkklockorna började ringa.

La Mezquita imponerade med de 800 moriska bågarna uppburna av hela1 000 kolonner. Det var en hög ljudnivå, men tack vare den trådlösa tekniken Whispers, kunde vi höra vad vår guide berättade (på engelska).Det är som en skog av pelare.

Guiden berättade om de höga och vackra kolonnerna som var speciellt utformade för att vara både vackra och hållfasta. Guiden pekar på stenhuggarens signatur på pelaren. Varje pelare är unik.

Detta är en förteckning över alla skulptörer som gjort pelarna.

Det är högt i tak.

Här har vi kommit in i den katolska delen.

Efter nästan 2 timmar lämnade vi La Mezquita och gick en promenad genom gamla stan.

Gränderna mellan de vita husen är smala.

Därefter satt det bra med en cappuccino och en croissant på ett fik innan vi på egen hand gick ned till floden Guadalquivir. Den 247 m långa bron Puente Romano byggdes under 1:a århundradet f. Kr. och är därmed en av de äldsta bevarade romerska broarna i Spanien. Den har 16 bågar.

Guadalquivir passerar Sevilla innan den mynnar vid Cádiz i Atlanten. Beroende på tidvattnet kan fartyg inte komma längre upp än till Sevilla.
Strax intill såg vi ett stort vattenhjul.

Det är Molino de la Albolafia (Albolafia Mill) vars historia går tillbaka till 700-talet efter den muslimska erövringen av Iberiska halvön. Den byggdes av Abd al-Rahman II för att höja vattnet från floden till emirernas palats Alcázar de los Reyes Cristianos (nu den medeltida borgen) genom en genialisk akvedukt.
Det är en av de mest betydelsefulla monumenten i staden.

Strax intill Plaza de Tiberiades ligger den judiska synagogan. Vid entrén finns statyn av en judisk filosof född i Córdoba 1135 och död i Egypten 1204. Han måste ha gjort något viktigt. Läs om mer om Moses ben Maimon!

Det var dags att återvända över bron och gå till bussen.

Efter ett 4 timmar långt och mycket intressant besök i den ikoniska staden Córdoba var vi ganska trötta och längtade tillbaka till hotellet.

Slut del 7