Den första snön och ett barndomsminne

Denna höst och även julhelgen har ju varit ovanligt varm. Men under natten till måndagen sjönk temperaturen och det kom lite snö. På morgonen sken solen och snön på julrosblomman började tina.

Julros - Helleborus niger

Blomman är väldigt vacker, men vilka insekter lockas till den mitt i vintern?

Jag är född och uppväxt på landet i Bodafors i Småland. Jag har ett minne från min barndom då jag var cirka 15 år.

På vår trädgårdstomt skötte min mamma om en stor odling med julrosor. På den tiden var det snörika vintrar och julrosorna blommade under snön, så mamma fick använda snöskyffeln för att ta bort snön så att hon kunna plocka blommorna. Hon plockade med bara händerna annars gick inte stjälken att bryta av. Inne på den ouppvärmda glasverandan sorterade hon blommorna efter kvalitet och storlek samt packade dem med silkespapper i stora kartonger för leverans till en blomsteraffär. Det var jag och min yngre bror som bar kartongerna 2 km till järnvägsstationen för att med morgontåget åka till skolan (realskolan, motsvarar dagens högstadium) i Nässjö och där lämna kartongerna till blomsteraffären. Vi tyckte detta "jobb" var pinsamt, men inkomsterna från julrosorna bidrog till att våra föräldrar hade råd att ha mig och min bror i realskolan.

Min beundran och tacksamhet för våra föräldrars slit för att låta oss studera är stor!

Födelsedagsfirande och Jul på Solbacken

Julen 2015

För 80 år sedan föddes jag mitt på julaftonen och det har varit delade känslor med att fylla år på julafton. Jag glädjer mig åt att alla barn och barnbarn kom hit i år för att delta i 80-års firandet och naturligtvis också fira jul med jultomte, julmat och allt som tillhör.

Med eldfackla och julgran har vi skapat julstämning utomhus

Ute blåser nordan, men inne är det varmt och mysigt

Alla väntar på Jultomten

Ett nytt sällskapsspel roar de vuxna

Vi är ute och geocachar

Efter Juldagens "Dopp i gryta" samlas vi på trappan.

Det blev väldigt tyst när alla åkt hem till sitt.

Jubilaren tackar för uppvaktningar och presenter, men framförallt tusen tack till  Marita som fixat med ALLTING både före, under och efter julen!!!

GOD JUL!

Nu står julen verkligen för dörren. Vi väntar många gäster - alla barn och barnbarn kommer.
Marita - i allra högsta grad - och jag har förberett med julgran, julmat och julgodis.
Innan jag dammsög "mitt" rum kastade jag en del och sparade en del - jag har ju så svårt att göra mig av mig saker och "papper". Sedan pyntade jag med juldukar och ljus.
Våra första gäster kom i kväll och då hälsades de välkomna i en varm atmosfär med doft av gran och julmat.

Jag önskar mina bloggläsare - kända och okända - en God Jul och ett Gott Nytt År med nya dagar att leva och fylla med kärlek och upplevelser.  

Luciadagen

Luciadagens morgon är solig och kall. Rimfrost på träden. Vi går en promenad i skogen innan vi åker in till stan, där vi ska kolla på julmarknad och luciatåg på NK-villan.

Skönsjungande flickor från Tessins estetiska program

Man kan åka hästskjuts runt Nyköpings Hus

 Vi avslutar nyköpingsutflykten med Luciakonsert i All Helgona kyrka

Allhelgonakören med orkester och stor barnkör i den alldeles fullsatta kyrkan

Nyköpings stolthet - julgranen på det ödsliga Stora Torget framför Residenset

Helgas framfart på Sörmlandsleden

Efter stormen Helga ansåg vi det var behov av att kolla vår sträcka etapp 38 på Sörmlandsleden. Lördagen bjöd på sol och några plus-grader när vi parkerade vid Västra Kovik.

Inga badande idag!

Marita kapar grenar på en tall som fallit över leden och tagit med sig en buske

Fin utsikt över Bråviken

Här markerar kartan en alternativ väg om man bara vill gå en rundslinga över Gullängsberget

Här har Marita kvistat, men inte tagit bort träden - de var för stora. Det går dock att komma fram.

När jag hämtat bilen och åkt för att hämta Marita passerade jag dessa vindfällen. Många träd hade också fallit över vägen, men de hade redan tagits bort.

Det började mörkna när vi åkte hem efter välförrättat värv.

Julbordskryssning med Cinderella

Liksom förra året åkte vi på kryssning med Cinderella ordnad av SPF Nyköping. Innan vi gick ombord på båten fick vi uppleva en fantastiskt fin lucia-/julkonsert i Norrmalmskyrkan med Stockholm Singers under ledning av Bo Aurehl som grundade kören 2005. Ombord på båten tog vi för oss av det digra julbordet a la Mannerström, god mat men lite stressigt att hinna med på vår "sittning" som var 1,5 timme. Sedan var det underhållning och dans på flera ställen i båten och vi kunde dansa av oss lite av all den goda mat vi stoppat i oss.

Argentinaren Maurice Anton är en hejare på piano och en rolig underhållare som hade god kontakt med sin publik.
Han hade många års erfarenhet som barpianist överallt i världen.

Lanzarote 20 - 27 november

Vi åkte till Lanzarote för sol, värme och lite "äventyr". Vi köpte resan av Solresor och flög med Novair från Arlanda till Lanzarotes huvudstad Arrecife. Vi bodde i en lägenhet i Puerto del Carmen vid stranden Los Pocillas. 
För att förstå landskapet på Lanzarote får man gå 60 miljoner år tillbaka i tiden då jordskorpan i ett djupt hav öppnade sig så att lava från jordens inre trängde upp och blev början till vulkaner som så småningom nådde upp över havsytan för c:a 20 miljoner år sedan. Mellan 1730 och 1736 var över 30 vulkaner aktiva, vars lava begravde byar och täckte bördiga åkrar varvid en stor del av befolkningen lämnade ön. Det senaste utbrottet 1824 varade i två månader.Vulkanerna bevakas numera och man kan förutse ett utbrott en vecka i förväg. Ön har klassats av UNESCO som ekologiskt skyddsområde. Lanzarote har varit befolkat i omkring 2500 år. Turismen är öns i särklass viktigaste inkomstkälla.

Lanzarotes "logga" och symbol för biosfärsskydd föreställer lavaströmmar ur en vulkan

Vi deltog i en guidad bussrundtur över nästan hela ön. Vi började med vinprovning på vingården La Geria och fortsatte sedan upp i nationalparken Timanfaya, som är det största vulkanområdet.

Slocknad vulkan med enorma lavaområden präglar landskapet

Det är mycket hett under markytan. Torrt ris antänds direkt då det stoppas ned i hålet

Lavafälten är faktiskt fruktbara. I botten på groparna odlas vindruvor vindskyddade av stenmurar.
Landskapet är torrt, men på natten suger "lavajorden" upp fukt från luften.

Lavan från en aktiv vulkan rinner i tunnlar av redan stelnad lava så att stora grottor bildas. Här grottan Los Verdes.

I Jameos del Agua lät César Manrique "inreda" denna lavagrotta till en konsertsal!

Fullmåne över vår pool. Vattnet var 20 grader i bassängen, men 22 i havet - så där badade vi istället

Det finns en person som mer än någon annan, satt sin prägel på Lanzarote. Det är arkitekten, konstnären och miljökämpen César Manrique (1919 -1992).  Han är skaparen av Jardin de Cactus, Fundación César Manrique (hans hem, numera museum), Castillo de San José, Mirador del Rio och Jameos del Agua vilka vi besökte. Han hade ett stort inflytande över de lokala bygg- och planreglerna. Han såg öns turismpotential och arbetade för en sympatisk utveckling av turismen. En aspekt av detta är frånvaron av höga hotellbyggnader. Istället för trafikljus finns det rondeller ofta med fina konstverk och reklamskyltar är förbjudna utmed vägarna.
Eftersom det är både soligt och blåsigt på Lanzarote är solvärme numera standard på husen och gamla väderkvarnar har ersatts av vindkraftverk.

César Manrique har gjort denna kaktus i plåt vid entrén till Kaktusträdgården

I Kaktusträdgården växte kaktusar i alla storlekar och färger. Många blommade.

César Manrique har i en rondell gjort en stor mobil, som rör sig med vinden

Vid det gamla fortet Castillo de San José har Céras Manrique designat ett muséum för modern konst

Vi hyrde cyklar i två dagar.

I princip är all mark på Lanzarote svart, men det finns fina vita sandstränder. Sanden har blåst hit från Sahara.

Här på norra udden fann vi en geocache

Solnedgång över stranden Los Pocillos, där Marita tog ett kvällsbad

Lanzarote tycker vi är en trevlig ö med ett behagligt klimat - åtminstone i november och vi är mycket nöjda med vår vecka där.

Paddling på Börgölsån

Paddling i november är ju inte så vanligt för oss men när sonen Jonas frågade om vi ville följa med och paddla under söndagen så var vi inte svåra att övertala. Det blev en fin naturupplevelse när vi paddlade den fina Börgölsån från Igelfors till Lotorp i Kolmården, drygt 13 km. Med på turen var även ett par vänner till Jonas och Andrea. Vi hade vår K2 (tvåmanskajak) medan de andra paddlade kanadensare. För ett par veckor sedan paddlade Jonas familj i Figeholm där de fick se två delfiner som följde efter deras kajaker - det hade ju varit häftigt att få uppleva.

Första delen paddlade vi på en smal ån

Det här är den första av fyra bäverhyddor som vi såg under dagen. Tyvärr såg vi inte hyddägaren

Det var norrländska ödesmättade tongångar når vi hörde sångsvanen ropa. Två par hann vi se innan de flög iväg

Den här lilla forsen kunde vi paddla igenom

Den här forsen var dock för stenig för paddling så vi fick bära kanoterna 200 m.

Vi tar en rast och lagar enkel mat på stormköket

Träden på strandkanten speglas i den kav lugna vattenytan

Det är en speciell känsla att paddla på en riktigt blank sjö. Det är så tyst - bara vattendroppet när paddeln lyfts ur vattnet hörs.

Tack alla för en fin paddling tillsammans. En värdig avslutning på en säsong med färre paddlingar än vanligt.

Ella och Eliot i Sjösa

Ella och Eliot var på besök hos oss i Sjösa i lördags. På förmiddagen gick vi bort till lekplatsen, som nyligen rustats upp och blivit riktigt trevligt. Den stora vargen var det ju roligt att rida på.

På eftermiddagen åkte vi in till Culturum och såg musikalen Annie. Salongen var fullsatt och barnen var i klar majoritet. Det var en rolig föreställning och skådespelarna både agerade och sjöng jättefint.

Annie och miljonären Warbuck

Ensemblen tar emot publikens ovationer

Höstpromenad på Labro

Cacharkompisen Björn och jag gör en cachingpromenad på Labro ängar. Dit tar man sig annars bara på våren/sommaren för att kolla alla de fina blommorna. Nu är det höstens färger som dominerar.

Utsikt mot söder

Vi hittar lätt cachen "Sten på sten". Det är en stor burk så Björn lägger i ett geocoin, som ska vandra vidare. Jag tar den dock direkt för att flytta den utomlands

Vid ihåliga eken träffar vi "mugglaren" Bengt, som vi inviger i ´geocachingens mysterier. Han blir "eld och lågor" - roligt. 

Två glada cachingkompisar

En frusen geting 

När vi tar den sista cachen har ytterligare två intresserade personer anslutit.

'

Vi tar tre cachar och det är vi helt nöjda med - det var ju en så fin dag och vi gjorde så trevliga nya bekantskaper.