fredag 29 mars 2019

Flygvapenmuseet i Linköping

Onsdagen den 27 mars gjorde Marita och jag tillsammans med vännen Björn en dagsutflykt till Linköping för att besöka flygvapenmuseet i Malmslätt. 
Malmens flygplats ligger på en av Sveriges äldsta militära övningsplatser - Malmen - som användes redan på 1600-talet.

I dag är Malmen en mycket aktiv flygplats med många olika typer av både militär och civil verksamhet. 

Museet tillhör de statliga museerna, som för närvarande har fri entré.


Den 13 juni 1952 sköts ett svenskt flygplan av modell DC-3 ner av sovjetiskt jaktflyg. Efter drygt 50 år återfanns  vraket på Östersjöns botten, bärgades och lades till sin sista vila i här i museet. Det är en lång och knepig historia fylld av mystik och diplomatiska förvecklingar. Först efter Sovjetunionens fall kunde DC-3:ans öde nystas upp och de efterlevande få svar på alla sina frågor.

Samtidigt med DC-3:ans spaningsflygning pågick en stor sovjetisk marinövning mellan Gotland och Estland, som då var en sovjetisk republik.

Vraket ligger nu under en stor glaslåda sparsamt belyst av spotlights.
Utmed väggarna runtomkring finns informativa planscher där man nästan minut för minut kan följa DC-3:an fram till nedskjutningen och nedslaget i vattnet strax utanför Gotland på internationellt vatten. Ryssland har till slut erkänt sin skuld. Men - Sverige spionerade ju på sovjetiska radarinstallationer i bl a Lettland och lämnade sedan uppgifterna vidare till USA.
Man måste komma ihåg att vi var mitt uppe i det så kallade KALLA KRIGET med kärnvapenhot.

Piloten på en MIG-15 får order att skjuta verkanseld.

Nationalitetsmärket på planet visar att dykarna hittat planet 10 juni 2003.

Vrakdelarna var spridda över ett stort område och har sedan placerats i museet.
Efter att planet försvann sattes stora resurser in för att hitta det. Den 16 juni skjuts detta Catalina-plan ned. Besättningen klarar sig.



Med hjälp av ryska vittnesuppgifter och uppgifter i sovjetiska arkiv klarläggs DC-3:ans sista 2 timmar.
Det Kalla kriget var faktiskt ett krig i fredstid. Hotet från sovjetiska kärnvapen hängde över Europa.

Flygvapenmuseet är verkligen värt ett besök, även om man inte är speciellt intresserad av svenkt militärflyg.

tisdag 26 mars 2019

Föreningen Norden 100 år

Söndagen den 24 mars var vi på
NORDISKT GÄSTABUD
i Odd Fellow-huset i Nyköping.


(De kursiverade texterna nedan har jag hämtat från i huvudsak Föreningen Nordens material på nätet.)
Det nordiska gästabudet är en nordisk fest med mat och underhållning i fokus som firas i anknytning till Nordens Dag 23 mars, dagen då grunden för det officiella nordiska samarbetet, Helsingforsavtalet, undertecknades. Dagen firas i hela Norden och vi i föreningen Norden i Sverige vill särskilt uppmärksamma att Finland firar 100 år.
Inte visste jag att Föreningen Norden hade så många medlemmar i Nyköping.
Den stora matsalen i Odd Fellow-huset var fullsatt av Nordensympatisörer, dock mest äldre. Marita och jag blev medlemmar för drygt 2 år sedan då vi deltog i en studiecirkel om S:t Olofsleden för att planera en så kallade pilgrimsvandring på den. Tyvärr blev den inställd, men vi stannade kvar som medlemmar. 
Sedan vi frossat på den goda buffén och lyssnat på tal av Föreningen Nordens ordförande i Nyköping och ordföranden i Nyköpings Hembygdsförening (som var medarrangör) blev det ett intressant föredrag om och rundvandring i det stora Odd Fellow-huset med "skolmannen" Göran Hedin som guide. 
Göran Hedin i den höga logesalen med fondmålning av John Bauer.
På 1950-talet var min familj hemma i Bodafors med i Föreningen Norden och i dess regi besökte vi många gånger en lantbrukarfamilj, som bodde i vänorten Helsinge i Danmark. De gästade även oss. 

En sommar liftade jag tillsammans med sonen i familjen genom Tyskland och besökte då även Berlin.

Vad är Norden?
Norden är namnet på området i norra Europa som består av länderna Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige samt de självstyrande områdena Åland (tillhör Finland), Färöarna och Grönland (tillhör Danmark). Dessa fem stater och tre självstyrande områden är alla medlemmar i Nordiska rådet. Grönland hör geografiskt till Nordamerika, men ingår då landet är en självstyrande del av det Danmark. Den norska ögruppen Svalbard och ön Jan Mayen saknar självstyrelse och är istället reguljära delar av Norge och räknas därmed till Norden.
De nordiska länderna binds samman av en gemensam historia, ett likartat samhällssystem och de nordiska språken. För 1000 år sedan - Vikingatiden - talade människorna i Norden ungefär samma språk. Till de nordiska språken hör danska, svenska, norska, isländska och färöiska. Finskan skiljer sig från dessa och hör till den finsk-ugriska språkgruppen. Även grönländskan skiljer sig, då det är ett eskimåisk-aleutiskt språk. Antal talare i nordiska språk är cirka 20 000 000. De nordiska språken tillhör de indoeuropeiska språken och närmare gruppen germanska språk.

Samtidigt som den svenska demokratin firar hundra år firar föreningen Norden i Sverige sitt bildande. För hundra år sedan startade det moderna nordiska samarbetet med ideella krafter föreningen Norden i Sverige, Norge och Danmark.

Det politiska nordiska samarbetet är under förändring. De kanske mest märkbara framstegen inom det nordiska samarbetet ägde rum för över 50 år sedan (passfriheten och den gemensamma arbetsmarknaden). Idag har det officiella nordiska samarbetet minskat i betydelse, i skuggan av EU, eftersom EU:s beslut om ekonomisk integration och militärt och utrikespolitiskt samarbete syftar längre än det nordiska samarbetet klarade av. Detta på grund av tre av ländernas NATO-medlemskap och Finlands komplicerade relationer österut. EU:s beslut väger också tyngre än de beslut som fattas av Nordiska rådet och de tre EU-länderna Danmark, Finland och Sverige inriktar sina samarbeten idag mer åt EU än mot Nordiska rådet.

Det nordiska samarbetet är ju inget nytt. Redan 1397 bildades Kalmarunionen av nio nordiska länder, vilken dock Sverige med Gustav Vasa lämnade den 6 juni 1523.
Europakartan hade nog sett annorlunda ut idag om det nordiska samarbetet varit stabilt in på 1900-talet.

Hur skulle då den nordiska "unionsflaggan" sett ut?

söndag 24 mars 2019

Glenn Miller till Nyköping

Den amerikanske trombonisten, jazzmusikern och orkesterledaren Glenn Miller omkom, endast 40 år gammal, i en flygolycka över Engelska kanalen i december 1944. Han hade då som USA:s populäraste storbandsledare och musikikon drygt två år tidigare lagt ned sin civila orkester för att istället som frivillig officer i armén erbjuda ett moraliskt upprätthållande hos de inkallade soldaterna genom att spela sin musik direkt för dem. För ändamålet byggde Miller upp en ny orkester - The Army Air Force Orchestra - som turnerade i Europa tills andra världskrigets tog slut. 
Fortfarande spelas hans musik med det mycket unika soundet.

Under 2019 turnerar Jan Slottenäs med bandet "Glenn Miller Orchestra" i hela Norden och gav igår en bejublad föreställning på Culturum i Nyköping.
Vi var en årsrik publik som njöt av underhållningen. 

Glenn Miller Productions, Inc. har bara givit fyra orkestrar i världen tillstånd att använda det exklusiva varumärket. Tillsammans gör de ca 600 framträdanden per år. Motsvarighet torde saknas i musikhistorien. De har tillgång till Glenn Millers notbibliotek med cirka 1500 musikarrangemang.

Utöver anekdoter ur Glenn Millers liv beskrev Jan Slottenäs den s k Miller-klangen, musikens utformning, soundets uppkomst, konstruktion och betydelse samt gav sin förklaring till dess framgång. Jag gillade när de olika sordinerna till trombonerna och trumpeterna demonstrerades.
Det var inte en stillasittande symfoniorkester som framträdde. Ideligen kom solister fram till mikrofonerna och ibland var hela bandet uppe och gick.
Naturligtvis medverkade två solister, men jag uppfattade tyvärr inte sångtexterna.


En videosnutt med den irländska folksången Danny Boy:



Som avslutning fick vi njuta av orkesterns signaturmelodi - Moonlight Serenad!

torsdag 21 mars 2019

Norrsken och vårvinter i Abisko

För några veckor sedan såg vi på Vetenskapens värld programmet: Med norrsken i blick.
Det inspirerade oss att åka norrut för att uppleva fenomenet med egna ögon.

Efter kontakt med Abisko Turiststation förstod vi att vi måste skynda på. Vi fixade boende på vandrarhemmet i Abisko och tågbiljetter för liggvagn. Resan upp i fredags tog 19 timmar.
Det är roligt att åka tåg. Man träffar så många trevliga människor. De flesta var inte svenskar.
Tåget hade kört in tid under natten och i Abisko Östra måste tåget göra ett uppehåll för att sedan avgå enligt tidtabellen.

Framme vid 11-tiden. Fjället  Nuolja (på nordsamiska Njulla)  i bakgrunden. Vilket väder - härligt!

Den stora sjön Torneträsk

Utsikt norrut från Abisko Turiststation. (Panoramabild)
Vi går en promenad på Rallarvägen mot Abisko Östra. Snön knarrar under skorna och solljuset är starkt. Vi borde haft solglasögon med, men inte tänkte vi på det hemma i regniga Sjösa.
Det mest kända landmärket i Abisko är Lapporten - en så kallad U-dal, utmejslad av inlandsisen.
I förgrunden E 10, den s k Norgevägen, som - efter mycket diskussioner - var klar 1982.


Malmbanan från Kiruna till Narvik var klar 1902 och då öppnade Svenska Turistföreningen Abisko Turiststation i en gammal befälsbarack så att turister kunde komma hit och åka skidor på vintern och vandra på sommaren.

1909 bildades Abisko Nationalpark och 1912 startar Abisko Naturvetenskapliga station sin verksamhet i det senare bildade naturreservatet.

Abisko naturvetenskapliga station (ANS) är en forskningsstation belägen omkring 20 mil norr om polcirkeln vid Abisko nationalpark i nordvästra Lappland. Stationen bedriver ekologisk, geologisk, geomorfologisk och meteorologisk forskning i subarktiska miljöer och besöks varje år av 500–600 forskare från hela världen. Här finns unika samlingar av miljödata från drygt 100 års verksamhet och dokumentation i form av fler än 3 000 vetenskapliga publikationer med anknytning till Abiskoområdet.


Vi skaffar information om förutsättningarna för norrsken. Beskedet var positivt och efter en god 3-rätters middag byltar vi på oss de varmaste kläderna vi har med och vandrar till linbanan som vi ska åka upp med till Aurora Sky Station uppe på Nuolja på 900 m höjd över havet.


När vi betalat "kalaset" rekommenderas vi varma overaller av linbaneskötaren. 


Overallerna behövdes verkligen. Turen tog 25 min när vi i den kalla vinternatten på c:a 8 m över marken gungar oss upp till toppstationen. 
Där nere ligger Abisko Turiststation och Abisko Östra.

Vi känner oss som Michelin-figurer i de stora overallerna när vi vaggar in i stugvärmen.

Jag börjar mixtra med att montera kameran på stativet, men ger snart upp. Med tjocka vantar kan jag inte sköta kameran. I stället fotograferar vi med våra mobiler.

Över fjället i norr börjar gröna strimmor av norrsken lysa upp natthimlen bredvid en 75 %-ig fullmåne. Det är helt magiskt. Det är lite trångt på uteplatsen när påpälsade entusiaster ska ta kort och filma med kameror på stativ.
När vi går in för att värma oss får vi en bra information om norrskenet (Aurora borealis) av en kunnig guide.
Norrskenet skapas av negativa elektroner och positiva protoner som kastats ut från solen ett par dagar tidigare. Dessa partiklar fångas in av jordens (skyddande) magnetfält och kolliderar med atmosfärens syre- och kväveatomer, som då exciteras. Fenomenet utspelar sig 10 mil upp i atmosfären.






Excitation (av latin: excitare, egga, stimulera) innebär att energi tillförts till atomen så att en elektron får mer energi och "hoppar upp" (exciterar) till ett skal som motsvarar en högre energinivå. 

Exciterade atomer är vanligen mycket instabila; efter en bråkdel av en sekund hoppar elektronen tillbaka till sitt grundskal, varvid den extra energin avges i form av elektromagnetisk strålning (ljus). Beroende på atomslaget, hur mycket energi som tillförts och huruvida elektronen hoppar tillbaka till sitt grundtillstånd i ett enda, eller flera steg, kommer olika våglängder att utsändas. Det utstrålade ljuset har väldigt specifika våglängder. Gäller det en syreatom blir ljuset grönt. 
Fick en bild av vännen Joachim. Bilden visar hur elektronerna i solvinden kolliderar med atomerna i det översta atmosfärsskiktet. O betyder syre, N är kväve och  N2 är en kvävemolekyl.
Kolla satellitvideo: (maximera)

Så här ligger den så kallade norrskensovalen denna kväll. Live-bild från datorn i stugan.
Norrskenets intensitet hänger ihop med solfläcksaktiviteten som varierar i en 11-årscykel, som för närvarande är på väg mot sitt minimum.
Vid midnatt har aktiviteten avtagit så vi tar linbanan ned och börjar gå mot turiststationen.
Men då händer det!
Plötsligt flammar himlen upp i gröna fladdrande gardiner ovanför oss. Vi blir riktigt yra i huvudet.
Den lila färgen uppkommer när kväveatomer exciteras.



Maritas video:


Resten av dagarna vandrar vi runt i omgivningarna. Marita går ofta längre promenader än jag.
Vi går bort till Abiskojokken, som nu i huvudsak  består av is och där det pågår isklättring.


Vi passerar den gamla turiststationen och ett "Gränsförsvarsmuseum" med intressant information.
Här förbereder sig några isklättrare.


Här ska klättras på två platser.

Klättraren knyter in sig i säkringsrepet med en dubbelåtta.

Han visar upp sina två isyxor, som är hans klättringsredskap.
På skorna har han stegjärn med vassa spetsar som han sparkar in i isväggen.

Han i gula jackan är säkrare och ska hindra klättraren från att falla om han skulle förlora greppet.

Klättraren är halvvägs nere.

På den andra isväggen pågår träning.
Några nybörjare har kommit upp en bit.
Vi fortsätter vandringen utmed Abisko kanjon.
År efter år blir den djupare och bredare. När vatten tränger in i sprickor i bergväggen och sedan fryser till is sprängs stenbitar bort, som  faller ned i ravinen

Från kanten av Abisko kanjon syns turiststationen i bakgrunden
Guldkronan är symbol för Sveriges mest värdefulla natur - våra nationalparker.


Nere vid stranden av Torneträsk finns en bastu, som grupper kan hyra. De nya turisterna - asiaterna -  uppfattar det säkert som riktigt exotiskt att bada bastu och sedan svalka sig i isvaken. 
Marita vandrar bort till Abisko Östra, där det finns en butik med bra utbud för oss som äter på vandrarhemmet.
Abisko Östra

Man kan hyra in sig på en hundspannstur.
 En bit från turiststationen har det byggts ett sameviste, där besökare får information om samernas levnadssätt.  





Också ett sätt att turista.
Tiden i Abisko är slut för oss för den här gången. Besöket har varit mycket lyckat: vi har sett fantastiska norrsken och vandrat och njutit av den härliga vårvintern här uppe i norr.
Tåget från Narvik kommer in vid perrongen och snart är vi hemma i regn och rusk i Sjösa - många upplevelser rikare!