lördag 31 augusti 2019

"Grannyra" på Glimmervägen 6

Vi hade bjudit in våra grannar på Glimmervägen till en grillfest med 5-kamp. 
På vår återvändsgata finns åtta fastigheter, varav sex är bebodda året runt. Bara två personer hade förhinder.
 Rainer var förste grillmästare som hjälpte gästerna med sina köttbitar.
 Några åt vid sittgruppen på framsidan medan övriga satt i uterummet på baksidan.
 Jag hade - precis som på förra årets fest - ordnat en 5-kamp i trädgården. 
Att rulla bocchia-klot på den sluttande gräsmattan och få kloten att stanna innanför repen var inte lätt. 
Pilkastningen var ganska utslagsgivande.
Den mest spektakulära grenen var dock 'Båten i rännan'. Genom att vattna lagom mycket skulle båten stanna så nära slutet som möjligt. Oftast åkte den rakt ned i hålet och så blev det 0 poäng.
Kvällen avslutades i uterummet där alla kvarvarande trängt ihop sig för kaffe med grannarnas hembakta kaffebröd. Det diskuterades en hel del och vi skrattade åt roliga historier.

tisdag 20 augusti 2019

Event vid Strandstuguviken.

Torsdag den 22 augusti kl 17:00 anordnar Sunny Hill (alias för mig och Marita) och Ecobear eventet 'Kaffe med dopp' för geocachare vid Strandstuguvikens Havsbad & Camping.
Strandstuguviken är ett naturreservat. Söder om ligger Brannäs våtmark.
Ecobear studerar infotavlan när vi är på platsen för att förbereda eventet.

Det är mycket långgrunt så man får gå långt ut för att kunna doppa sig.
Eventet 'Kaffe med dopp' innebär att deltagarna (frivilligt) tar sommarens sista (?) dopp i havet för att sedan ta en kaffe med dopp på kaféet. 
Då hoppas vi får höra roliga och kanske spännande berättelser från sommarens geocachingupplevelser.
På vårt Skärgårdsevent i juni blev jag 'pådyvlad' dessa tre figurer. Det är så kallade spårbara objekt. Normalt flyttas spårbara objekt från cache till cache. Dessa får dock inte plats i någon burk. Däremot kan de tas över av andra cachare på t ex ett event. 
Event brukar avslutas med ett 'cachesläpp'. Ecobear har förberett sex nya cachar vid Strandstuguviken. När det 'plingar' i deltagarnas mobiler får de bråttom att bli FTF, dvs First To Find.
Även icke geocachare är välkomna till eventet!
Då finns chansen att börja cacha under erfaren ledning. 



måndag 19 augusti 2019

Cykeltur i Brannäs våtmark i Oxelösund

Brannäs våtmark ligger på en halvö i Örsbaken, mellan Oxelösund och Nyköping. Våtmarken anlades 1993 på ett område av låglänt skog och gammal åkermark och är den första fullskaleanläggningen i sitt slag i Skandinavien. Den tjänar idag som ett tredje reningssteg i avloppsvattenreningen. Vad ingen kunde ana när våtmarken anlades är det rika fågelliv och stora naturvärde som våtmarken skulle komma att ge tillbaka.För att ge allmänheten möjlighet att enkelt kunna ta del av denna biologiska mångfald, som våtmarken erbjuder, finns en cirka 2 km lång vandringsled, som tar vandraren ända fram till våtmarkens utlopp i Östersjön. Utmed leden finns informationsskyltar, som berättar om natur och kultur i området. Det är Oxelösunds kommun som genom Oxelö Energi är huvudman för anläggningen.Här rinner vattnet från avloppsreningsverket ut i våtmarken.Dammarnas vattenyta täcks nästan av i huvudsak andmat. Den är i princip ett litet flytande blad med en trådrot, som tar upp näring ur vattnet.Leden går även bra att cykla på.Utmed dammarnas stränder växer vass och kaveldun.Kaveldunets fröställning ser ut som en tjock havanna-cigarr. I min första lägenhet i Landsbro 1964 hade jag ställt några 'cigarrer' i en vas utan vatten.  När de hade torkat sprack de och kaveldunet började segla runt i rummet!

Vackrare än kaveldunet är denna rosendunört.Vacker är också den klängande besksötan. Den tillhör Potatisfamiljen och innehåller giftet solanin precis som gröna potatisar.
Här är sista dammen innan vattnet rinner ut i Östersjön.
Bra resultat!
El-cykeln fungerar jättebra.
I brevlådan finns en kikare. Vi såg dock hägrarna utan kikare.
 Örsbaken
Tack vare cyklarna kom vi runt nästan hela våtmarken.
Utmed leden finns ett antal utkiks- och rastplatser. På en bänk i solen tog vi en vilopaus med kaffe och bullar.
Det finns närmare 20 geocachar i området. Vi hittade 3 av 5. En var försvunnen sedan 2017 och en satt högt upp i en tall. Inget för oss.

lördag 17 augusti 2019

Internationella Geocachingdagen den 17 aug 2019

Jag hade hört någonstans att den Internationella Geocachingdagen infaller den 17 augusti. Då måste jag ju ta en cache. Det råkade finnas en cache på cykelavstånd hemifrån så jag gjorde en tur till den. Det var besvärlig terräng, men med stavarnas hjälp kom jag genom buskagen och uppför det lilla berget. För detta belönades Sunny Hill, som är vårt alias, med en souvenir (en virtuell sådan) av Geocaching Groundspeak (företaget bakom geocaching).

Utmed Stenvägen i Sjösa är vägrenen en prunkande blomrabatt!
 Den höga mörkgula blomman är renfana. Den står som en 'fana' vid vägrenen. Den saknar de insektlockande sterila skyltblommorna som t ex prästkragen (familjen Korgblommiga) har. 
Googla på Renfana om du vill veta mer om denna mycket användbara växt.
Den dominerande ljusgula blomman är Gulsporre - Linaria vulgaris, som är en Lejongapsväxt. Även denna är ovanligt vanlig denna sommar.
Den lila blomman är Kungsmynta - även kallad Oregano.
Den omger sig med en tydlig doft av eteriska oljor. Kryddväxt!
Här trivs också Johannesörten. Jag kollade inte vilken av de två arterna det är.
Mina tankar går till Ulf Lundell och hans sång 'Öppna landskap'.
Den lilla blåklockan med sin enda pistill. Det 3-flikiga märket har trillat av.

Samtidigt passade jag på att göra underhåll på två av våra utlagda cachar vilka rapporterats försvunna. Jag måste hitta nya gömställen strax intill de gamla och ta nya koordinater samt fixa nya burkar.  På datorn ska jag ändra i cachebeskrivningarna: nya koordinater samt högre svårighetsgrad och ökad terrängfaktor. Och hoppas att den ej försvinner igen.
Den ena cachen sitter vid gångbron över Svärtaån under Nyköpingsbanan. 
Ån har nu väldigt lite vatten.
Cachen sitter fast med en magnet på en järnbalk.

Här växer - bland många andra - Strimsporre (Linaria repens) och tillhör familjen Lejongapsväxter. (Liksom Gulsporren)
Den är ganska oansenlig och ingen stannar och beundrar den.
 Men kolla i närbild!

Syftet med cykelturen var geocaching, så naturupplevelserna var ren bonus.
Och det är fantastiskt vilka fina bilder man får med mobilen!
Men jag tog ju väldigt många kort, för det var en blåsig dag.


torsdag 15 augusti 2019

Nostalgitripp till Bodafors-trakten 14 och 15 augusti

Igår träffade jag fyra döttrar till tre av mina kusiner på pappas sida samt hustrun till en fjärde kusin. Alla mina kusiner, vilka var mycket äldre än jag, har gått bort för flera år sedan. Bara min bror och jag är kvar i den generationen. Förklaringen är att pappa var mycket yngre än sina syskon och gifte sig sent.
Min bror kunde tyvärr inte vara med pga sjukdom.
Min farfar hette Hansson och han var målarmästare i Gävle. Barnen hade tagit sig namnet Forsmark - kanske efter Forsmarks bruk i norra Uppland. 
Alla syskonen hade bibliska namn: Paul (min far) och hans bröder Abraham, Josef samt systrarna Helena, Elisabeth, Maria och Rut.

Denna tavla målad före år 1900 (kolla unionsflaggan) visar målarmästare Hanssons sommarvilla i inloppet till Gävle hamn.

Alla var vi uppväxta i Nässjö-trakten och har nära till Sandsjöbadens Värdshus, där vi stämt träff. Damerna närmast mig är alltså barnbarn till Josef och Abraham.
Maten på värdshuset var mycket god.

Inger (på min vänstra sida) var initiativtagare till träffen. Normalt bor hon i USA.
Det blev naturligtvis mycket prat om gamla tider och många berättelser om vad vi 'Forsmarkare' hade upplevt som unga. Ibland hade vi olika uppfattningar om vad som hänt - men det är ju så att två personer upplever samma sak men uppfattar det ändå på olika sätt. 
Jag hade med denna tavla från 1946, gjord av en annan kusin (Berit). 
Det är Hemmet Gunnarskog i Flisby där de tre ogifta systrarna (våra fastrar) drev ett alkoholisthem för kvinnor från olika samhällsklasser. Det speciella med detta hem var att alla som bodde där deltog i alla sysslor som måste göras i huset, i trädgården och ladugården.
Bakpå tavlan fanns ett litet tryckt häfte med en rapport skriven av Helena 1924:
Jag har hela texten. om någon är intresserad.
Verksamheten hade startat redan 1915 och upphört när jag var där som barn. 

Någon hade med sig denna historia:
 Sedan vi tagit avsked och diskuterat en eventuell ny träff skiljdes vi åt. 
Jag åkte till Norra Sandsjö kyrka, som är 'min' kyrka. Enligt passet är jag född i Norra Sandsjö. Den började byggas på 1100-talet.
 
 I den här järnporten i muren på södra sidan finns det tre hål. De är inte från Dackefejden, som jag trott, utan från 1568 när en trupp ur den danske fältherren Daniel Ranzaus armé besköt kyrkan.
Denna skylt sitter på kyrkporten. Jättebra!

Eller öppna denna länk: http://www.kyrkoguidervaxjostift.se/vaxjostift_239.html
Jag fortsatte 6 km till Bodafors. Där stannade jag till och tittade på pappas 'Svarveri- och skaftfabrik', som byggdes i slutet av 1930-talet, sedan hans träsvarveri  i en hölada vid vårt hus brunnit upp en midsommarnatt.
Där tillverkas idag träkonstruktioner av olika slag.
 Strax innan jag kom fram till mitt barndomshem letade jag reda på min första geocache i Bodafors. Den ingick i serien Bodafors Hälsostig, som är 8 km lång.

Så återsåg jag då mitt barndomshem - Sjöbacka! 

När jag flyttade hemifrån 1961 såg huset ut ungefär så här. Fast inte lika fint.
Sedan pappa och mamma flyttat till ett äldreboende i Rönninge bodde i många år grannen Stig i huset. För närvarande bor en trevlig barnfamilj där. De har under c:a 15 år renoverat och byggt om så nu är det riktigt fint. Tonårssonen David visste att jag skulle komma så han tog emot och visade det senaste byggprojektet: det gamla uthuset, där mamma hade höns och kaniner, ska bli ett modernt boende för David och hans bror.
Jag fortsatte nedför backen till grannen. Där bor nu 90-åriga Inga, som tog emot mig i entrén. 
 Vi är sedan många år riktigt goda vänner och skrattar mycket tillsammans.
Hon var barnflicka åt mig när mamma arbetade. 
Från sitt köksfönster har hon utsikt upp mot Sjöbacka.
Vi har alltid mycket att prata om.
Inga bjöd på färska kräftor från Storsjön (90 m från huset), fiskade av hennes barns familjer.
Jag lade kräftstjärtarna på ett knäckebröd. Mat för gudar!
Redan som liten var jag med och plockade kräftor på sandbottnen vid badplatsen. Vi lockade kräftan, som syntes bra mot den ljusa sanden, med en mörtbit på ett snöre och tog sedan kräftan bakifrån med handen!
Kräftpesten kom till Storsjön 1982 och 1987 planterades signalkräftor in. De kan bli 18 cm långa och har ett hårt skal. Man behöver verktyg för att öppna klorna! Inga fick ihop 7 tjog i kräftburarna!
Det blev en sen kväll för jag hade datorn med. Vi tittade bland annat på gamla kort men också foton från dagens träff. Dock inte nedanstående.
De är troligen tagna 1940 där min pappa sitter på stenröset vid Sjöbacka och ser ut över Storsjön och grannens ladugård nedanför. Han hade själv plockat stenarna ur åkern och lagt upp på röset.
Visst gör Sjöbacka skäl för sitt namn!
Här står min bror och jag med pappa nere vid sjön.

Fotografierna ovan har jag hämtat från Bygdeband (Sandsjö hembygdsförening och är troligen tagna av Axel Fors).

I morse började jag hemresan, men stannade till i trakten av Aneby och gjorde en snabbvisit hos en 'gammal' stensundselev - Karin Seiborg. Vi hade inte setts på många år så vi hade mycket att prata om. 
Efter stensundstiden utbildade hon sig bland annat på Musikhögskolan i Stockholm och jobbade sedan som frilansande musiker och musikpedagog.
Dessutom är Karin sedan 2 år lokförare och kör de nya snabbtågen. 
Det har hänt att hon underhållit sina passagerare med skönsång från loket!
Vill någon veta mer om Karin så kolla på hennes hemsida.
Karin bjöd på lunch: i stekpannan brynt kycklingfilé med egenplockade kantareller samt tjock grädde. En ny smaksensation för mig.
Jag köpte en CD-skiva av henne. Den heter 'Ensemble två' med underrubriken 'Jazz'. Karin har en fantastisk röst i nästan hela omfånget alt - sopran. Till Tony Sjögrens gitarr sjunger hon med mycket känsla bland annat 'Fever', 'My funny Valentine' och 'Underbart är kort'. 
Jag njöt av skivan under hela bilresan hem.

Det är märkligt vad mycket trevligt
man hinner med under två dagar i Småland!