Dalarna del 5: Svärdsjö - Oresjön

Tisdagen den 22 juli åker vi till Svärdsjö  där vi först besöker kyrkan. I kyrkans egen folder beskrivs kyrkan detaljerat.

Vilka fina målningar i valvet!

När vi åkte lite norrut kom vi till Svärdsjö Gammelgård, dvs hembygdsgård.

Bakom ryggen på andra sidan av landsvägen finns en skogsdunge.
Där står en minnessten. När danska knektar sökte efter Gustav Vasa lurades de av en bonde som påstod att skogsdungen, som Gustav Vasa försvunnit i, var 'tolv mil lång'. Då de gav upp jakten.

 Det är samma sten som avbildas på Prostparkens infotavla.

Nästa stopp blir vid Isala lada. Vi passerar då det fina Höganäsbadet.

Vid Isala lada står ett påkostat monument.

Det restes av Gustaf III år 1787.

Läs mer om Kungsladan i Isala!

Överallt finns det inskriptioner av människor som varit här.

Den äldsta som vi hittade är från 1837. 

Vi fortsätter färden åt nordväst och kommer till Enviken där vi besöker Envikens Gamla kyrka. Den uppfördes 1669-1679 på eget initiativ av folket i Enviken. Kyrkfärden till Svärdsjö ansågs för lång och var mycket strapatsrik, trots detta fick man inte biskopens tillstånd att uppföra ett kapell.

Hantverkare från bygden skapade sin egen helgedom.
Altaret är från början av 1800-talet och gjort i nyklassicistisk stil med gråmarmorerade speglar. Det vita altarbordet är prytt med förgyllda pilastrar (svagt utskjutande pelare) och girlanger. På det målade draperiet ovanför altaret står "O huru ljufliga är dina boningar Herre Zebaoth".

Jag läser vidare i broschyren:
Välkommen till Envikens Gamla kyrka.
Om 'manssidan': I slutet av 1700-talet upprättades en bänkindelning. Var och en betalade för sin plats. På höger sida satt männen och deras bänkar försågs med bokbrädor. På spikarna längs väggarna hängde männen sina hattar. I början på 1800-talet försågs bänkarna med dörrar.

Om 'kvinnosidan': Ökad läskunnighet på 1600-talet medförde krav på bättre belysning. Ljuskronor och enkla ljushållare av plåt sattes upp. Kvinnosidan till vänster, har dock färre ljuskällor och saknar den snedställda bokbrädan, eftersom läskunnigheten tillhör männen.
Läs mer om bakgrunden till 'mans- respektive kvinnosidan'.

Kaminen användes fram till 1913.

Ofta är låsen till kyrkportarna väldigt komplicerade smiden. Men inte här!

Här ligger en 'trofast hedersman' begravd.

Från Enviken åker vi i nordvästlig riktning på Marnäsvägen, som följer Marnäsån.

Vi hittar skylten till minnesstenen i Marnäs.

Enligt sägnen gömdes Gustav Vasa av bonden Sven Elfsson i ett hölass. Vid en vägspärr skadades Gustav av ett spjut när Kristian II-s soldater letade efter honom. När de sedan såg blodspår i snön förklarade kusken Sven Elfsson att det var hästen som blödde. Han hade skurit hästen i benet. Vid Närbo låga finns naturligtvis en minnessten.

Rostfria infotavlor är hållbara, men svåra att läsa.

Marita berättar.

När vi sedan fortsätter på Marnäsvägen kommer vi fram till Dådran, som är ett litet samhälle i gammal bruksmiljö.

Kulturstigen är den prickade leden runt dammen uppströms Marnäsån. Vi knallar iväg.

Efter vandringen tog vi ett härligt bad vid bryggan.

Till höger ligger den gamla spiksmedjan. Är väl museum numera.

Ställplats för natten blev vid badplatsen Norudden i Oresjön.

Vilket härligt kvällsdopp vi fick!

Och en sådan vacker solnedgång!

Slut på del 5