Dalarna del 8 Njupeskär

Strax före 6 på morgonen den 25 juli drar vi iväg mot Fulufjällets nationalpark, där vattenfallet Njupeskär ligger. Efter 1 timme kör vi in på den stora parkeringsplatsen vid Naturum.

En parkeringsvakt anvisade oss en bra plats, varefter vi vandrade bort till den stora informationstavlan.

Vi väljer att gå den norra knappt 2 km långa stigen. 

Över våtmarken går man på en bekväm 'boardwalk'.

Vädret är underbart härligt. En fantastisk natur och inga mygg.

Och fina platser, där man kan vila benen.

Vi stannade inte vid Gammelfjällslokens rastskydd.

Välordnat med broar så man slipper tar sig över branta raviner.

Under bron porlar Stora Njupån där vattnet nyss fallit 93 m.

Här växter den höga fjälltortan, som är mumsmums för älgarna.

I Njupeskärsstugan kan man inte övernatta, men man kan ju ta en fika där inne om det regnar - och finns plats.

Längst inne i dalen ser vi fallet Njupeskär.

Det är flera branta trappor att gå i.

Snart är vi framme!
Det är Stora Njupån, som forsar utför stupet och fortsätter österut mot och rinner in i Fulan (Fuluälven) vid Mörkret, där vi var igår.

Sista delen är en boardwalk fram till utsiktsplattformen.

Vi var bland de första som kom fram vid 10-tiden. Skönt att slippa trängas.

Är Njupeskär Sveriges högsta vattenfall?

Marita fortsatte en bit till. Terrängen var för svår för mig.

Fallet är 93 meter och är ett av Sveriges högsta. Vattnet faller helt fritt 70 meter. I forsdimman intill fallet finns många ovanliga mossor, lavar samt kärlväxter. Flera av dem kräver ständig fukt för att överleva.
Den djupa skåra som skurit sig in i sandstenslagren vid vattenfallet utgör ett skolexempel på bakåtskridande erosion.
Några få dagar kring midsommar – vid sommarsolståndet – letar sig solljuset ända längst in till vattenfallet och ger det ett magiskt silverljus. Men detta inträffar bara på morgonen mellan 03.00-05.00. (Visit Dalarna).
När vi lämnade platsen mötte vi många besökare på väg upp.

Vi valde att gå den södra stigen tillbaka.

Den var mycket lättare att gå.

På infotavlan om tallen, står det så här:
När Columbus upptäckte Amerika grodde tallen på norsk mark. När Gustav Vasa skidade från Mora till Sälen (han åkte faktiskt åt det hållet) var tallen ännu ung. Tallen hade hunnit bli runt 250 år när Linné besökte Dalarna 1734. Den var antagligen lika hög då som i dag, men inte lika grov och den hade klenare krona. Idag är tallen ca 500 år och har fortfarande stort värde för många växter och djur.

Plattformens utformning är den sexuddiga nationalparkssymbolen.

Vi passerade flera vridna tallar. Vad beror vridningen på?

På Naturum finns info om 'vridna tallar':

Här sitter jag i Naturum och vilar ut samtidigt som jag njuter av den vackra vyn över Fulufjället.

På Naturum äter vi lunch. Självklart har vi beställt röding.

Denna stekta röding smakade utomordentligt gott!
Här börjar vi prata om 'hemfärden' för nu ska vi inte åka längre norrut.

Slut på del 8

 

Dalarna del 7: Särna

Torsdagen 24 juli lämnade vi Orsa och åkte mot nordost.
Målet var Njupeskär dit det är 16 mil.

Vid Särna Strand stannade vi till och tog ett skönt dopp i Nordomsjön.

Strax intill ligger Särna gammelgård.

Det är en hembygdsgård med byggnader från en svunnen tid.

I bakgrunden syns Särna gammelkyrka (Wikipedia).    
Kyrkans äldsta delar är från slutet av 1600-talet.

Minnesstenen vid Särna gammelkyrka "hedrar kaplanen Daniel Buskowius, som enligt traditionenledde en fredlig erövring av Särna, Idre och Heden från Norge till Sverige år 1644 - på uppdrag av Drottning Kristina".

Altartavlan är målad 1775 av Anders Berglin från Hackås. Tavlans motiv är Kristi himmelsfärd.

En gammal målning visande Nattvarden.

På orgelskranket finns målningar på åtta av Jesu lärjungar.

Vi fortsatte resan och strax efter 7 på kvällen kom vi fram till Mörkrets Camping.

När vi parkerat husbilen gick Marita en promenad och passerade över Fulan.

Inne  i skogen råkar hon på en massa skrot och även denna gamla maskin. Här låg fram till 1927 ett sågverk.

Här forsar Stora Njupån från Njupeskär genom skogen och ut i Fulan.

Skönt att sitta och koppla av vid Fulans porlande vatten. 
1972 slutade man flotta timmer på Fulan. Platsen för timmerupplaget blev sedan husbilscamping.

Det gick inte att bada någonstans, men vi fick en fin kväll.

Så här blev dagens 15 mil långa rutt.

Slut på del 7

 

Dalarna del 6: Orsa

På onsdagens förmiddag den 23 juli åkte vi till Furudal. Vi gjorde ett kort stopp vid Ore kyrka. Tyvärr var den stängd. 

Utsikt över Oresjön.

I Furudal hittade vi en sevärdhetsskylt till Naturreservatet Vindförberg, där det skulle finnas ett gravfält. Vi parkerade och vandrade ut till udden i Oresjön. Det var en fin stig i mycket vacker natur på en grusås.

Något gravfält kunde vi inte hitta. Men 'promenaden' upp och ned var värd utsikten.

Vi fortsatte till Skattungbyn, där vi stannade på en parkering för att kolla på den fina utsikten. Marita fick syn på en massa raggarbilar, som vi sa när jag var ung. Nu menar man stora 'amerikanare'. 

Deltagare med sina fin 'åk'.

De berättade om kvällens evenemang i Orsa: 

Sedan stannade vi vid Café Älvhöjden för att fika kaffe och våffla.

Café Älvhöjdens bild på FB.

Nu ändrade vi den uppgjorda och styrde i stället mot Orsa, där vi tog in på campingen First Camp. Det var en av de största campingplatserna vi stått på. Vi fick en fin plats nära hundbadet i västra kanten.
Sedan vi suttit vid husbilen och solat cyklade vi in till centrum.

I centrum väntande människor på att Orsa-yran skulle komma igång.
Några egna videos: 

Här sov vi gott på natten!

Slut på del 6