Dalarna del 8 Njupeskär

Strax före 6 på morgonen den 25 juli drar vi iväg mot Fulufjällets nationalpark, där vattenfallet Njupeskär ligger. Efter 1 timme kör vi in på den stora parkeringsplatsen vid Naturum.

En parkeringsvakt anvisade oss en bra plats, varefter vi vandrade bort till den stora informationstavlan.

Vi väljer att gå den norra knappt 2 km långa stigen. 

Över våtmarken går man på en bekväm 'boardwalk'.

Vädret är underbart härligt. En fantastisk natur och inga mygg.

Och fina platser, där man kan vila benen.

Vi stannade inte vid Gammelfjällslokens rastskydd.

Välordnat med broar så man slipper tar sig över branta raviner.

Under bron porlar Stora Njupån där vattnet nyss fallit 93 m.

Här växter den höga fjälltortan, som är mumsmums för älgarna.

I Njupeskärsstugan kan man inte övernatta, men man kan ju ta en fika där inne om det regnar - och finns plats.

Längst inne i dalen ser vi fallet Njupeskär.

Det är flera branta trappor att gå i.

Snart är vi framme!
Det är Stora Njupån, som forsar utför stupet och fortsätter österut mot och rinner in i Fulan (Fuluälven) vid Mörkret, där vi var igår.

Sista delen är en boardwalk fram till utsiktsplattformen.

Vi var bland de första som kom fram vid 10-tiden. Skönt att slippa trängas.

Är Njupeskär Sveriges högsta vattenfall?

Marita fortsatte en bit till. Terrängen var för svår för mig.

Fallet är 93 meter och är ett av Sveriges högsta. Vattnet faller helt fritt 70 meter. I forsdimman intill fallet finns många ovanliga mossor, lavar samt kärlväxter. Flera av dem kräver ständig fukt för att överleva.
Den djupa skåra som skurit sig in i sandstenslagren vid vattenfallet utgör ett skolexempel på bakåtskridande erosion.
Några få dagar kring midsommar – vid sommarsolståndet – letar sig solljuset ända längst in till vattenfallet och ger det ett magiskt silverljus. Men detta inträffar bara på morgonen mellan 03.00-05.00. (Visit Dalarna).
När vi lämnade platsen mötte vi många besökare på väg upp.

Vi valde att gå den södra stigen tillbaka.

Den var mycket lättare att gå.

På infotavlan om tallen, står det så här:
När Columbus upptäckte Amerika grodde tallen på norsk mark. När Gustav Vasa skidade från Mora till Sälen (han åkte faktiskt åt det hållet) var tallen ännu ung. Tallen hade hunnit bli runt 250 år när Linné besökte Dalarna 1734. Den var antagligen lika hög då som i dag, men inte lika grov och den hade klenare krona. Idag är tallen ca 500 år och har fortfarande stort värde för många växter och djur.

Plattformens utformning är den sexuddiga nationalparkssymbolen.

Vi passerade flera vridna tallar. Vad beror vridningen på?

På Naturum finns info om 'vridna tallar':

Här sitter jag i Naturum och vilar ut samtidigt som jag njuter av den vackra vyn över Fulufjället.

På Naturum äter vi lunch. Självklart har vi beställt röding.

Denna stekta röding smakade utomordentligt gott!
Här börjar vi prata om 'hemfärden' för nu ska vi inte åka längre norrut.

Slut på del 8