Musikevenemang i vårmånaden mars, som i år mer liknade vintermånad.

På F11 Museum Skavsta ordnades för 5:e året konsert med Sörmlands Musikkår. Temat var "Musik under vingarna i beredskapstid". Orkestern satt i fika-delen och publiken bland flygplan och motorer.

Vi fick lyssna till musik från sex olika länder och som spelades under 2:a världskriget. De flesta låtarna var välbekanta för alla.

Lyssna till ett avsnitt ur den engelska Rule Brittania, som nästan är en nationalsång i England:

Som avslutning spelades naturligtvis Södermanlands regementes marsch som vi åhörde ståendes.

På Nyköpings 136 år gamla teater  lyssnade vi till Second Line Jazzband. Gruppen bildades 1989 och är en av de mest populära banden i Europa som spelar traditionell jazz.

Varje musiker var ekvilibrist på sitt instrument och alla var solister gång på gång.

Lyssna på Cést si bon (2 minuter):

(Trycker du Enter så stoppas musiken.)

Även Sörmlands Musikkår spelade Cést si bon, men på ett helt annat sätt.

Tredje musikkonserten lyssnade vi till på Culturum (Nyköpings "konserthus").

Under första avdelningen spelades Beatlesmusik av gruppen HITMAN BEATLEMANIA tillsammans med stråkar violin, altfiol och cello.

Under årens lopp har jag efter hand allt mer börjat gilla The Beatles. Jag har skivan Abbey Road, men den spelade jag inte ofta. Den enda låten jag kände igen var "All You need is love".

Under andra avdelningen musik av The Rolling Stones.

Nu blev det helt andra takter och ljudnivåer.

Detta blev min första rockkonsert - och förmodligen sista. Hörapparaterna behövdes inte. Jag uppfattade inga texter, men det var kanske inte meningen. Det är det häftiga ljudet som är det centrala - det ska känns i kroppen och hela rummet! Många i publiken fick riktiga nostalgikickar och stod upp och gungade med och klappade takten.
För att gilla en viss musik tror jag att man måste vara uppväxt med den och haft häftiga upplevelser av.

Resan till Namibia 2018. Del 7: Victoriafallen

Tidigt söndag morgon den 11 februari åker vi en sista safarirunda i Chobe NP. 

Vi åker tidigt för det är på morgonen djuren är aktiva.

Chobe-floden

Impala-antiloper i mängder

Fläckig hyena (Foto: Bertil Olin)

Vaksamma bufflar

Han ser verkligen grym ut, men flodhästen dödar faktiskt fler människor (som inte jagar).

Vi kommer in i en stor elefantflock som korsar vägen. Gående har företräde!

 Elefantparad:

Vi återvänder till Cresta Mowana Lodge där vi äter frukost innan vi åker vår sista etapp till Victoriafallen.

Vi kommer till Victoria Falls vid lunchtid och befinner oss nu i Zimbabwe.

Enda ingående programpunkten är ett besök vid Victoriafallen.
Vid besöket hos en lokal guidefirma får vi information om många andra aktiviteter.

De sista nätterna ska vi bo på The Kingdom Hotel i Victoria Falls.

I lobbyn blir vi mottagna med en apelsindrink och afrikansk musik

Mitt första - och enda - musikframträdande i Zimbabwe:

The Kingdom Hotell har en stor park med mycket vatten, som kommer från Zambezi-floden.

Marita och jag har köpt en eftermiddags- och kvällssafari i den privata safariparken Stanley & Livingstone. Vi är de enda svenskarna på denna tur.

Trots specialbilar är det svårt att komma igenom - men det gick.

Spetsnoshörningen (kolla nosen), som också kallas "svart", kan vara brun.

Oxhackarna plockar parasiter i noshörningens hud. 

Det finns massor av giraffer. Oftast ser vi bara huvudena som sticker upp bland träden, vars blad de äter.

Giraffen är nog jordens ståtligaste djur. Med sina 5 m är det världens högsta landdjur.

Biätare med något annorlunda färgteckning än de vi sett tidigare.

Kolla impalans kraftiga senor på lårets insida!

  Vi kommer strax efter solnedgången till ett vattenhål där vi bjuds på diverse drycker och snacks.   

Vid vattenhålet kan vi urskilja en marabou-stork och nilgäss.

Vi fortsätter i mörkret några kilometer till en slags camp, där vi känner doften från grillbordet.

Vi har precis ätit den goda potatissoppan och väntar på grillbuffén.

Under matbordet hittar vi denna groda.

Under återfärden, som tar en dryg timme, växlar och styr föraren med vänster hand samt sköter strålkastaren med den högra. Hela tiden sveper han den starka ljuskäglan från sida till sida. Ibland skymtar lysande ögon förbi, men han stannar inte förrän vid detta kattstora djur c:a 7 m från "vägen".

Det är en genett eller ginstkatt som är en nattaktiv allätare. Dess revir kan vara 8  km² stort.

Först klockan 22 är vi tillbaka på The Kingdom Hotel efter en 6½ timmar lång naturupplevelse.

Måndag morgon den 12 februari far Marita och 6 andra ur vår grupp iväg på en utflykt "Vandra med lejon".

De föräldralösa lejonungarna i filmen är 8 månader gamla.

Kolla på denna hemsida för att läsa om lejonprojektet;http://lionalert.org/page/our-approach.

Vår sista aktivitet är besöket vid Victoriafallen.

En sång- och dansgrupp välkomnar oss vid entrén.

Mosi-oa-tunya betyder "Röken som mullrar".

Det är inte långt till gränsen mot Zambia.

Vi läser om parken på informationstavlorna vid entrén.

Den förste vi möter är missionären och upptäcktsresanden David Livingstone, som var den förste europe som upptäckte och namngav Victoriafallen den 18 november 1855.

Victoriafallen är ett världsarv.

I gott sällskap

Zambezi-floden försvinner ner i den första katarakten, dvs stora vattenfallet.

Himmelsblomma

Vid forsnacken.

Visst mullrar det här!

Foto: Peter Bergström

Fallhöjden är 108 och den totala bredden på alla fallen är 1,7 km.

Vattenföringen varierar från nästan 10 000 m³/sek under regnperioden till 350 m³/sek under torrperioden.

Regnkläder rekommenderas men man torkar snart om man är utan.

Vattenmolnet ovanför fallen är cirka 1,5 km högt och syns och hörs på fler mils avstånd.  

Nedanför fallen slingrar sig Zamezi-floden i en djup kanjon.

Nu har Marita och jag upplevt "The big three" - världens största vattenfall.
Alla utgör nationsgräns mellan stater: 
Victoriafallen (Zimbabwe/Zambia), Niagarafallen (Canada/USA)och Iguazú  (Brasilien/Argentina).
Alla är fantastiska men vi sätter Iguazú högst på prispallen.

Från bron, som leder över till Zambia, hoppas det bungy jump.

Zimbabwes flagga

Albatros kallade denna resa för

Det stora Namibiaäventyret med Victoriafallen

Det har verkligen varit ett riktigt stort äventyr för oss. Vi har njutit av naturens variation och skönhet. Genom välplanerade besök hos olika folkgrupper har vi fått en inblick i Namibias historia, men också hur människorna lever och bor idag. Som vanligt har vi haft turen att se många olika djur, dock inte leopard trots våra många safariresor. Vädret har varit härligt - ibland 34^o och regn. Vi har haft mycket trevliga reskamrater, kunnig guide och duktig chaufför.