Cykling Stora Rängen runt. 14 maj 2023

Söndagsmorgonen bjuder på fint väder.

Marita börjar dagen med en promenad på stigen genom naturreservatet.

Jonas med familj äter frukost.

Ett av syftena med naturreservatet är att gynna den biologiska mångfalden.
En mulmholk liknar en fågelholk, men är till för insekter. 

Detta är en ekoxe-kompost som skalbaggen trivs i.

Det är speciellt vackert i lövskogen om våren.

Med bilarna åker vi till Mormorsgruvan strax norr om Åtvidaberg.
(Se kartan för den 13 maj)
Vi parkerar i Närstad och cyklar sedan upp till gruvområdet.

Mormorsgruvan är en koppargruva utanför Åtvidaberg som tillhör Närstads gruvfält. Den är den största gruvan i gruvfältet och är 407 meter djup. Här bröts koppar från 1200-talet fram till slutet av 1800-talet. (Från Wikipedia)

När vi kommer fram ser vi bara sten. Det är varphögarna som kvinnor och barn rensat för att ta till vara den värdefulla kopparmalmen.

Detta är ett av de vattenfyllda dagbrotten. Den djupaste gruvan är 407 m

Här kan jag inte cykla.

Vi tittar på utställningen i den lilla gruvstugan. 

Männens arbetsplats

Kvinnornas arbetsuppgifter

Detta är en modell av den stånggång från 1797, som började vid vattenhjulet där vi parkerade bilarna i Närstad. 

Vattnets fallhöjd från sjön Nären var bara 3 m, men det räckte tydligen för att den 500 m långa stånggången skulle få upp energin till pumpen 20 m högre upp, så att gruvan kunde länsas på vatten. 
Skiss över Närstads gruvfält. (Klicka för förstoring)
Stånggången är trasig på några ställen.

Detta är vattenhjulet som ger kraften.

Mormorsgruvan var en 'vattensjuk' gruva och vattnet måste pumpas upp. Med stånggången kunde man flytta kraften från vattenhjulet till pumpen i gruvan.

Det är med bergsbruket som Åtvidabergsområdet på allvar träder in i den svenska historien. Åtvidabergsbygdens historia är intimt förknippad med det lokala bergsbrukets utveckling, framför allt framställningen av koppar, från medeltid fram till sekelskiftet 1900, då produktionen av koppar i industriell skala upphörde.
(Kan det vara någon Sten Bergmark som 'åt vida berg'?)

Under återfärden till bilarna tar vi sista fikapausen.

I bakgrunden finns den förfallna bykstugan.

Undrar när den användes senast?

Enligt min cykeldator har vi cyklat totalt 94 km under de två dagarna.

När vi är tillbaka till bilarna lastar vi cyklarna och åker hem.
Vi var alla överens om att vi haft en mycket fin helg tillsammans.

Cykling Stora Rängen runt. 13 maj 2023

Vi brukar varje år försöka få till en cykeltur med Jonas och hans familj.
I år hade Andrea förslagit en 2-dagars tur runt sjön Stora Rängen söder om Linköping.
Vi skulle träffas vid Västerby lövskogar på förmiddagen den 13 maj.
Marita och jag kom hit på fredagskvällen direkt från vår Ombergsresa.Solen skiner på lördagens morgon så vi äter frukost vid husbilen.Här kommer Jonas med familj och cyklar.Grundtanken var att cykla så här:
Nu är vi klara att ge oss iväg.
Under lördagen och söndagen cyklade vi på det här viset, beroende på besöksmål och vilka möjliga vägar/stigar vi kunde komma fram på.
Klicka på bilden för att förstora!
Vår första avstickare blir till Unön.
Där har Linköpings Frisksportklubb sin stuga.

Jag var här i slutet på 1960-talet, men minns idag inte hur det såg ut.

Vi åker tillbaka till stora vägen.

Vi möter en man som berättar att Östgötaleden bakom honom är mycket svårframkomlig med cykel.

Jag och Jonas, som har tung packning, beslutar vända och fortsätta på vägen medan övriga tar stigen. Den var besvärlig, men de kunde lyfta cyklarna över några vindfällen och kom således upp på vägen igen.
Här är vi åter samlade. En vandrare tar fotot.

Men Jonas fick ändå punktering på den steniga vägen. 
Vi stannade till vid Stafsätters gård där vi rastade och köpte glass. 

Vi har inget foto!

Efter några kilometer valde Jonas och jag att fortsätta cykla på vägen, medan övriga tog leden.
Vi träffades sedan vid Hamra sluss vid Kinda kanal.

Här passar det med en fikapaus.

På den 9 mil långa Kinda kanal kan man färdas från Roxen i Linköping till Horn vid sjön Åsunden.

Varmt och skönt i solen.
Jag passar på att vila i skuggan av en björk.
Vi fortsätter att cykla på Östgötaleden, som går på kanalbanken till Hovetorps sluss.Det är en kort brant uppförsbacke utmed slussarna. 
Eliot ger järnet! Och jag med!

Uppe vid Hovetorp.



Glasskiosken är obemannad så vi betalar med Swish.

Vi fortsätter utmed kanalen tills den mynnar ut i Stora Rängen.

Vi är framme vid Bjärka Säby.

Bjärka Säby har sina rötter i 1700-talet.
Här vilar vi en stund. 

Eliot och Ella har dock mycket krafter kvar.
Dags att återvända till bilarna vid Västerby lövskogar.
Cykeldatorn visar att vi trampat 79 km och jag har förbrukat minst 40% av batteriets kapacitet.
Vi hade tänkt äta på en pizzeria i Bestorp, men den hade upphört sedan flera år. Vi behövde inte svälta - vi hade mat i bilarna.

Årets andra husbilsutflykt fredagen den 12 maj: Från Vättern till Stora Rängen

Efter frukosten gjorde vi ett kort besök i Equmeniakyrkan Furulid. Den bildades 2011 genom sammanslagning av tre frikyrkoförsamlingar. Den nya kyrkan byggdes 2019.
Vårt första stopp planerade vi att göra vid Birgittas udde. Sedan vi hittat en parkering vid Kullen på kartan, cyklade vi upp till Birgittas udde.

                 Här låg förr Stora Djurgården. Läs mer på skylten.

Ute på en udde i sjön Boren finns spår efter en medeltida borg. Två rejäla vallgravar skär av udden. Innanför vallgravarna finns ruinen efter ett stenhus. Det var här den heliga Birgitta bodde en stor del av sitt vuxna liv.

Bild från infotavlan vid infarten.                                         Bron över den första vallgraven.

Sjömärket på udden ser ut som Visionärens vinkelben. 
En tillfällighet - eller?

Kan det vara ett mer än 700 år gammalt valv?

Vi tog en fikapaus.

Dags att återvända till cyklarna och fortsätta till dagens Ulfåsa.

Slottet Ulfåsa är privat, så vi kom inte närmare än så här.

Det blev att trampa till bilen, lasta cyklarna och köra vidare.

När vi kom till Borensberg gick vi ned till badplatsen.
Det är klart att vi skulle bada! 

Det var långgrunt så vi måste gå en bit i det iskalla vattnet.
Premiärdopp för mig.

Marita hade redan badat några gånger tidigare i år.

På välkända Göta hotell åt vi middag. 

Naturligtvis hänger Baltzar von Platens porträtt i foajén.



Vi hann äta innan solen försvann bakom träden.

Göta kanal ligger blank och vacker.

Strax före klockan 20 lämnade vi Borensberg och styrde mot naturreservatet Västerby lövskogar vid sjön Stora Rängen söder om Linköping. Efter 7 dagar slutade vi här den drygt 37 mil långa resan i västra Östergötland. Vi parkerade husbilen vid naturreservatet för övernattning.
Vi har varit såväl kulturellt som fysiskt aktiva med cyklingar och vandringar i ett fantastiskt fint majväder!

Tack vare husbilen har vi varit helt fria att improvisera utan tidspress.

På lördagsmorgonen kom sonen Jonas med familj för ett par dagars cykling tillsammans med oss.