En långhelg med husbilen i Västergötland del 1

På fredagsmorgonen styrde vi mot byn Östansjö väster om Hallsberg, dit det var drygt 17 mil. Vid gården Tystinge hittade vi den norra parkeringen för Dovrasjödalens naturreservat. Med hjälp av bland annat en karta på infotavlan kunde vi planera lördagens aktiviteter.

Det blev en tyst och lugn natt här ute på landet.

Däremot fanns det ett ljusspel på grannhuset. Är det snart jul?

På kartan kunde vi inte utläsa om det fanns cykelbara stigar för mig. Medan Marita skulle vandra runt de tre sjöarna skulle jag försöka leta mig ned mot sjöarna.

Parkeringen och Dovra kyrka markeras med rosa pilar.

Maritas vandring börjar upp mot en höjd där det finns en fornborg.
Dovresjöarna ligger 25 höjdmeter nedanför. Det är brant ned. Genom att hålla i repet minskar man risken att kasa ned.

Här har Marita kommit ned till Dovra kyrka.

Det finns flera fina rastplatser med eldstäder för t ex korvgrillning.

Denna gamla gran har fått gäster i form av flera olika trädtickor som sakta men säkert dödar granen.

Norra Dovrasjön 

Detta är den smala förbindelsen mellan de två övre sjöarna.

Det gula spåret på kartan nedan  visar var jag cyklat.

Ingenstans hittade jag någon stig som jag kunde gå ned till sjön.

Här försvann stigen som jag börjat gå, så det var bara att vända tillbaka upp till cykeln vid skogsvägen.

Min cykeltur blev dryg 14 km lång när jag kom tillbaka till husbilen. I väntan på Marita läste jag en bok i den bekväma stolen i solen bredvid husbilen.

Efter en välbehövlig lunch i husbilen åker vi till Mellomgården 1 i Frölunda där sonen Daniel bor med sin familj och alla husdjuren.

När vi besökte dem senast i början på maj hade de tre ankor. Nu har de blivit 9 stycken. De har en liten ankdamm att simma omkring i.
Fåren går i hagen och hönsen springer runt på gården. Bina huserar i 3 bikupor och förbereder sig för vintern. Vi fick en burk god honung.

Söndagens förmiddag ska Daniel och Karolina rida. Marita och jag har lastat cyklarna på deras bil för att följa med på våra 'stålhästar'.
Daniel hämtar hästen i hagen.

Före ritten ska hästarna ryktas och selas.

Snart bär det av!

För hästarna gäller det att ta det lugnt och skritta i början.

Sedan blir det trav och galopp.

En dag som denna väller minnena av Carolina upp - så här blir det en liten återblick.
Sommaren 2013 hälsade vi på min dotter Carolina och hennes familj i Rottne. Carolina hade ridit sedan hon var liten. Jag hade glädjen att göra en veckotur i norska fjällen tillsammans med henne, när hon var tonåring. Hon kunde sitta kvar på hästen och under ridningen sätta på sig regnbyxor och regnjacka. 

Vilka härliga upplevelser och underbara minnen. 
Här tränar hon dottern Ebba på älsklingshästen Happy. Molle är naturligtvis med.

Carolina var för det mesta glad.

Här cyklar Jesper, Ebba och Måns. 

På en renlavsmatta åt vi den medhavda lunchen.
Här syns också Saga 14 månader gammal. 

Knappt 4 månader senare lämnade hon oss alla efter en svår cancer. 

Slut på del 1

En långhelg med husbilen i Västergötland del 2

På måndagskvällen åker vi med Daniel in till Mariestad för att gå på jazzkonsert. Vi börjar med att äta middag på restaurang Sand, som serverar libanesisk mat.

Som förrätt fick vi Mezas, dvs smårätter som serverades på en originell tallrik.Daniel och jag valde Shish Taouk, dvs grillade kycklingfiléer på spett.

Desserten hette Baklawa. Det var en mördegskaka

fylld med olika slags nötter indränkt med sirap samt glass.

Det var en riktig festmåltid!
Sedan var det dags att gå till Mariestad teater, som låg strax intill.

När vi kom in i teatern höll orkestern - Vadsbo Big Band - redan på att inta sina platser. Det är en 14-mannaorkester med endast en kvinna - min sonhustru Karolina, som spelar altsaxofon.

Solisten heter Alma Lindström.

Vi fick njuta av klassisk storbandsjazz med en skönsjungande solist.
"Hallelujah, I Love Him So" var en av Ella Fitzgeralds stora hits 1963.

Tisdag morgon tar vi det lugnt innan vi börjar hemresan. Vi hade tänkt besöka några naturreservat för att vandra/cykla där. 
Vi valde att åka till Gullspångsälven, som på kartan såg intressant ut med flera cykel- och vandringsleder.
Vid Hålan finns den nedersta parkeringen.

Här mynnar Gullspångsälven ut i Vänern.
Sedan cyklar vi över några broar i Gullspångsälven mynning.

När vi passerat gården Årås fortsätter vi sedan utmed kanalen.



 Den är byggd för att leda ut vattnet som passerat genom Gullspångs kraftverk.
Vid infotavlan börjar Harsholmens naturreservat.

Vi cyklar tills stigen försvinner i ett våtmarksområde varefter vi återvänder till Hålan. 

Här åker jag över Stora Åråsströmmen, som är en viktig lekplats för lax och öring

Detta är vårt cykelspår.

'

Vi lastar cyklarna och Marita vandrar leden utmed älven upp till den andra parkeringen vid idrottsplatsen dit jag kör husbilen.
Jag har hört talas om Gullspångslaxen och undrat vad det är för speciellt med den. Nu vet jag.
Insjölevande stammar av lax förekommer idag endast på några få ställen i Europa och Nordamerika. Flera av de insjölevande laxstammarna har påverkats av vattenkraftsutbyggnad och finns idag kvar endast genom odling. De kvarvarande stammarna i Vänern, Klarälvslaxen och Gullspångslaxen, uppstod för ca 8000 år sedan då Vänern genom landhöjningen avsnördes från Ancylussjön (nuvarande Östersjön). Genom utbyggnaden av vattenkraften i Gullspångsälven har laxens och öringens lekmöjligheter begränsats, men aldrig utplånats helt. Idag utgör det vilda beståndet av Gullspångslax mindre än 1 procent av Vänerns laxar.
Idag förekommer lek i Lilla och Stora Åråsforsen omedelbart uppströms utloppet i Vänern samt i Gullspångsforsen vid Gullspångs kraftverk.
Marita vandrar utmed Åråsströmmen.

Med husbilen flyttar vi oss upp till laxtrappan.

Bredvid Gullspångs kraftstation finns en laxtrappa, som gör det möjligt för laxar och öringar att flytta sig till lekplatsen nedanför regleringsdammen.

Vi går uppåt utmed laxtrappan. 

Med regleringsdammen hålls vattennivån i Skagern vid 67 - 70 m ö h. Här får också laxtrappan vatten så att laxen kan komma upp till dammen för att leka. I Skagern ovanför dammen finns ingen lax eller öring.

Här rinner vattnet ned mot laxtrappan.

Tillbaka till husbilen bestämmer vi att åka hemåt, men är beredda att stanna över natt någonstans, om det blir för tröttsamt.
När vi kom hem hade vi kört i mörker den sista timmen.
Den här 5-dagars turen blev 55 mil lång med många fina upplevelser.


SLUT