Vintersolståndet

"Ja, - nu vänder det" brukar man säga när vintersolståndet passerat. Det inträffade klockan 16:03 den 21 december (precis när jag skriver detta). Det är årets kortaste dag. I Stockholm var dagen endast 6 tim och 4 min lång. 

Just nu står solen i zenit i Namibia på Stenbockens vändkrets. Här 'vänder' solen norrut igen. Vi går alltså mot ljusare tider med allt längre dagar.

I Kiruna infaller mörkertiden – perioden då solen aldrig stiger över horisonten – från 11 december 2025 till 1 januari 2026. Det innebär att mörkertiden varar i 21 dygn. Under denna period ligger solen som högst strax under horisonten mitt på dagen, vilket ger ett blåaktigt skymningsljus, men ingen direkt sol. Det är en tid som många i norr både fruktar och älskar – en stilla, blåskimrande paus i året, innan ljuset långsamt återvänder efter nyår.

Vi bor ju på planeten Jorden, som roterar 1 varv runt solen på cirka 365 dygn i en svagt elliptisk bana.

Så här ser det ut i rymden:

Vid sommarsolståndet firar vi midsommar med t ex dans kring midsommar/majstången. Hur firar vi i Norden vintersolståndet? Har sederna varit olika under historiens gång?

Jag frågade Copilot som svarar så här:
Till skillnad från sommarsolståndet, som i Norden firas öppet och gemensamt med dans kring midsommarstången, har vintersolståndet traditionellt varit en mer lågmäld men symboliskt laddad tid.
I förkristen tid markerade midvintern en vändpunkt i året, då man offrade, åt och drack för att fira att solen snart skulle återvända. Det nordiska julfirandet har sina rötter här: blot, gästabud, eld och gemenskap i mörkret.
När kristendomen slog igenom flyttades fokus från solens återkomst till Jesu födelse, men många äldre inslag levde kvar – ljusen, granen, julbocken och tanken på att värna hemmet mot mörkrets krafter. I modern tid har vintersolståndet fått en mer stillsam karaktär. Många tänder ljus, går ut för att uppleva den kortaste dagen eller följer traditioner som luciafirande, adventsljus och julmarknader – alla med samma grundidé: att skapa värme, rytm och mening i årets mörkaste tid. På så vis bär dagens nordiska vintertraditioner fortfarande spår av både urgamla solriter och kristna högtider, sammanvävda till ett firande som handlar lika mycket om ljusets återkomst som om gemenskapen mitt i mörkret.

Hoppas vi får snö och en vit vinter!