Naturupplevelser i hjärtat av Sörmland. Del 2 30 maj 2023

 Även tisdag morgon sken solen när vi vaknade vid Båvens strand. Naturligtvis blev det 'utefrukost'. 
Vi tänkte cykla via Sparreholms slott och genom naturreservatet Sparreholms ekhagar.

Vi cyklade på bron över den lilla ån som förbinder Skarvnäsviken med Båven.

På den märkligt formade udden ligger Sparreholms slott.

Hade slottet på riktigt en telefonkiosk? 

Jag tror det är ett museiföremål eftersom det finns ett motormuseum och ett jukeboxmuseum på slottsområdet.

Slottet med sina båda flyglar.

Tyvärr öppnar slottet med sina museer först den 27 juni.

Vi lämnade slottet genom den nästan 1 km långa allén.

Marita cyklar.

 Vi ska nu cykla genom Sparreholms ekhagar.

Vid Parkstugan ställde vi cyklarna. 

Medan Marita gick upp på Tempelberget vilade jag i skuggan.

Uppe på Tempelberget är det en fin utsikt över Torparviken. 

Mellan träden längre ned utmed stigen syns slottet på andra sidan Torparviken.

Rötterna på den fallna eken är ju ett riktigt konstverk.

Här har det tydligen funnits en bro över till slottet.

När vi kom fram till staketet, som går runt hela reservatet, kunde vi inte öppna grinden så Marita måste LYFTA cyklarna över!
Jag missade ta bort batteriet först.

När vi kom tillbaka till husbilen vid badplatsen var det fikadags. 

Marita tog ett dopp i Båvens fina vatten.

Sedan styrde vi hemåt till Sjösa. Vi hade kört 21 mil i hjärtat av Sörmland med husbilen och cyklat 5,7 mil under dessa fyra fina försommardagar.
Som vanligt har vi haft en mängd olika upplevelser. Och massor av foton och videos för t ex inlägg på Facebook och Blogger. 

Naturupplevelser i hjärtat av Sörmland. Del 1 28 och 29 maj 2023

Söndagen den 28 maj lämnade vi Solbacka och började en tur med husbilen genom centrala Sörmland. Vi började med det närbelägna naturreservatet Herröknanäs. 

Vi valde att gå till reservatet på en stig (ej markerad på kartan ovan) genom en granskog där barkborren härjat. Eftersom det var nästan vindstilla var risken för fallande granar inte så stor. 

Udden med den märkliga formen sticker ut i sjön Misteln.
På höjden bakom mig betade kor.

Lindens rötter kramar stenarna för att få fäste.

 Därefter fortsatte vi till Ullsta konstsalong, som ligger på andra sidan sjön Misteln.

Här tittade vi på konstutställningen och fikade på altanen.

Marita gick den två kilometer långa konstrundan med många 'konstiga' installationer.

Marita flyttade en sten.

Denna heter 'Skulptur i trä'.

Här är något på gång!

Sedan åkte vi vidare till Lena Gawells gårdsbutik några kilometer norrut. Vi satt under gårdagens middag vid samma bord som Lena och blev då inbjudna att besöka henne.

Vi handlade både höns- och ankägg.
Nästa besök blev i Nytorpsreservatet på Misteln västra sida, där vi parkerade vid gården och övernattade.  

På måndagsmorgonen vandrade vi ned till ravinens botten.

Ravinen har sitt ursprung från slutet av istiden för cirka 10 000 år sedan.

Länsstyrelsen har gjort flera skogsvårdande insatser t ex tagit bort granar, som drabbats av barkborreangrepp.

Här blommar skogstry. De vita blommorna och senare mörkröda bären sitter parvis. Det är en giftig kaprifolväxt.

Sporväxten strutbräken trivs bra i fukten i ravinens botten. 

Den heter strutbräken eftersom den ser ut som en strut. Sporerna hos strutbräken sitter på en egen stjälk mot normalt på bladens undersidor på andra ormbunksväxter.

Granarna som sågats ned här var stora.

När ett barkborreangripet träd tagits ned och barken rivits bort in till träet torkar saven. Då dör barkborrelarverna och kan inte spridas vidare.

Marita tog ett dopp i Misteln.

På återvägen gick vi en kortare men brantare väg via denna trappa.

Kl 11 var vi tillbaka vid husbilen. Vid tog en fika i solskenet och åkte sedan till Malmköping där vi parkerade husbilen.

Etapp 20 börjar vid campingplatsen och går sedan österut till Henaredalen.

Så här beskrivs etappen som Marita gick.

Detta stora röse kallat ”Staven” var tidigare gränspunkt för fyra socknar.

Den här platsen kallas ”Helvetets port”. Mellan de två bergklackarna gick den ursprungliga vägen mellan Dunker och Hyltinge, där man tvingades pressa fram sina hästekipage, därav namnet.

Kartan visar delar av etapperna 20 och 19. 

Jag cyklade på småvägar, ställde cykeln och gick den branta stigen upp till fornborgen.

Här var det lite trångt.

När jag kom upp till fornborgen såg jag inga rester av den.
Det var inte heller någon utsikt över sjön Henaren.
Medan jag väntade på Marita la jag mig på backen och vilade.

När hon kom fikade vi och njöt av naturen. 

Tillsammans gick vi ned till cykeln (jag fick hjälp på de brantaste passagerna) för att kolla de fina blomsterängarna.

Midsommarblomster eller skogsnäva

Ängsbräsma

Smörbollar eller daldockor

Marita började vandra tillbaka till Malmköping medan jag cyklade ned till vindskyddet. 

Här går etapp 19 österut och etapp 20 västerut.
Jag åkte tillbaka till Malmköping. Leden är framkomlig även med cykel.

 Marita fick fler upplevelser när hon vandrade tillbaka.

De här stammarna låg över varandra så hon var tvungen att gå ned i bäcken (torr) för att komma till andra sidan.

Bävern såg hon inte till.

Däremot såg hon vildsvin. Så här skrev Marita på Facebook: 
Turen avslutades med att jag gick etapp 20 från Malmköping tur och retur, också det 13 km. Det var sent på eftermiddagen och på slutet sprang det ut 3 vildsvin framför mig på stigen som strax följdes av ytterligare 10 st lite längre fram. Totalt 5 honor och 8 randiga ungar. Lite läskigt men ändå kul. Jag blev så överraskad att jag glömde fotografera.

Hela 11 timmar var vi aktiva denna dag.

Vi hade tänkt 'äta ute' idag, men nu blev det sen kväll så vi åkte till badplatsen i Sparreholm. Det blev en enkel supé i husbilen och sedan gick vi till sängs.