Söndagen den 28 maj lämnade vi Solbacka och började en tur med husbilen genom centrala Sörmland. Vi började med det närbelägna naturreservatet Herröknanäs.
Vi valde att gå till reservatet på en stig (ej markerad på kartan ovan) genom en granskog där barkborren härjat. Eftersom det var nästan vindstilla var risken för fallande granar inte så stor.
Udden med den märkliga formen sticker ut i sjön Misteln.
På höjden bakom mig betade kor.
Lindens rötter kramar stenarna för att få fäste.På höjden bakom mig betade kor.
Marita gick den två kilometer långa konstrundan med många 'konstiga' installationer.
Här är något på gång!
Sedan åkte vi vidare till Lena Gawells gårdsbutik några kilometer norrut. Vi satt under gårdagens middag vid samma bord som Lena och blev då inbjudna att besöka henne.
Vi handlade både höns- och ankägg.
Nästa besök blev i Nytorpsreservatet på Misteln västra sida, där vi parkerade vid gården och övernattade.
På måndagsmorgonen vandrade vi ned till ravinens botten.
Ravinen har sitt ursprung från slutet av istiden för cirka 10 000 år sedan.
Länsstyrelsen har gjort flera skogsvårdande insatser t ex tagit bort granar, som drabbats av barkborreangrepp.
Här blommar skogstry. De vita blommorna och senare mörkröda bären sitter parvis. Det är en giftig kaprifolväxt.
Sporväxten strutbräken trivs bra i fukten i ravinens botten.
Den heter strutbräken eftersom den ser ut som en strut. Sporerna hos strutbräken sitter på en egen stjälk mot normalt på bladens undersidor på andra ormbunksväxter.
Granarna som sågats ned här var stora.
När ett barkborreangripet träd tagits ned och barken rivits bort in till träet torkar saven. Då dör barkborrelarverna och kan inte spridas vidare.
Kl 11 var vi tillbaka vid husbilen. Vid tog en fika i solskenet och åkte sedan till Malmköping där vi parkerade husbilen.
Så här beskrivs etappen som Marita gick.
Detta stora röse kallat ”Staven” var tidigare gränspunkt för fyra socknar.
Den här platsen kallas ”Helvetets port”. Mellan de två bergklackarna gick den ursprungliga vägen mellan Dunker och Hyltinge, där man tvingades pressa fram sina hästekipage, därav namnet.
Här var det lite trångt.
När jag kom upp till fornborgen såg jag inga rester av den.
Det var inte heller någon utsikt över sjön Henaren.
Medan jag väntade på Marita la jag mig på backen och vilade.
När hon kom fikade vi och njöt av naturen.
Tillsammans gick vi ned till cykeln (jag fick hjälp på de brantaste passagerna) för att kolla de fina blomsterängarna.
Midsommarblomster eller skogsnävaÄngsbräsma
Tillsammans gick vi ned till cykeln (jag fick hjälp på de brantaste passagerna) för att kolla de fina blomsterängarna.
Midsommarblomster eller skogsnäva
Smörbollar eller daldockor
De här stammarna låg över varandra så hon var tvungen att gå ned i bäcken (torr) för att komma till andra sidan.
Bävern såg hon inte till.
Däremot såg hon vildsvin. Så här skrev Marita på Facebook:
Turen avslutades med att jag gick etapp 20 från Malmköping tur och retur, också det 13 km. Det var sent på eftermiddagen och på slutet sprang det ut 3 vildsvin framför mig på stigen som strax följdes av ytterligare 10 st lite längre fram. Totalt 5 honor och 8 randiga ungar. Lite läskigt men ändå kul. Jag blev så överraskad att jag glömde fotografera.
Turen avslutades med att jag gick etapp 20 från Malmköping tur och retur, också det 13 km. Det var sent på eftermiddagen och på slutet sprang det ut 3 vildsvin framför mig på stigen som strax följdes av ytterligare 10 st lite längre fram. Totalt 5 honor och 8 randiga ungar. Lite läskigt men ändå kul. Jag blev så överraskad att jag glömde fotografera.
Vi hade tänkt 'äta ute' idag, men nu blev det sen kväll så vi åkte till badplatsen i Sparreholm. Det blev en enkel supé i husbilen och sedan gick vi till sängs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar