Med Albatros Travel till Indokina 6 - 20 nov. Del 2: Två dagar på Mekongfloden i Laos

Fredag den 9 november lämnar vi Thailand och åker över Mekongfloden och in i Laos.

Laos blev självständigt från Frankrike 1949. Under Vietnamkriget 1955 - 75 drabbades Laos när USA bombade den så kallade Ho Chi Minh-leden, som var det kommunistiska Nordvietnams viktigaste underhållsled till Sydvietnam och som gick genom Laos´ östra delar. Fortfarande dödas många laoiter av obriserade bomber.
Laos har drygt 7 miljoner invånare varav 35% bor i städerna.
Spädbarnsdödligheten är 50%, läskunnigheten 80% och medellivslängden 65 år.
Laos är en marxism-leninistisk enpartistat.
Mekongfloden är den viktigaste transportleden genom landet.

På 1000-kip-sedeln finns bilder på kvinnor som representerar de tre största folkgrupperna i Laos.

Efter en enkel gränskontroll före staden Huay Xait tar vi oss ned till båten som ägs av en familj. Mannen har mångårig erfarenhet av Mekong, hustrun sköter maten mm och sonen är båtsman.
Båten är 40 m lång och har ett djupgående på endast 60 cm.

Vi ska strax åka under Vänskapsbron - på den passerade vi in i Laos i tidigare.

Här lastas en fraktbåt med hjälp av en rutschkana.

Vi äter lunch ombord.

Det verkar inte finns mycket för vattenbufflarna att äta.

Uppe på höjderna odlas olika grödor

Flytande bostäder.

Tvådagars båtresa på Mekong.

Fors (Titta i helskärmsläge):

By:

Lastbåt:

Grön båt:

Vi har samlat in pengar för att köpa gåvor till de två byar som vi ska besöka. Vi har med oss fotbollar, pennor och strumpor.

Agneta och Marita tar ut strumpor ur plastförpackningen, för plastavfall är ett stort problem.

I Udomxai väntar en "mottagningskommitté" väntar på oss vid stranden.

Uppe i byn samlas både barn och vuxna. Barnen verkar inte vara vana vid fotbollar.

Man odlar bananer.

Vi övernattar på ett enkelt hotell i Pak Beng, men det dög mycket bra!

Lördag den 10 november fortsätter vi flodfärden. 

En av båtarna är vår.

Elefanter som turistattraktion, man kunde både bada och vandra med elefanterna.

Även i dag besöker vi en by och lämnar gåvor.

Det är brant upp till byn. Under regnperioden kan Mekong nämligen stiga mer än 10 m.

Det är samling och uppställning vid skolan.

Marita visar hur man sparkar fotboll.

Här torkas bär och frukter.

Marita kollar svampen.

  

Under vårt en timme långa besök hann mannen fläta denna korg.

Vi stannar till för att besöka Pak Ou-grottorna, där några av Laos´ viktigaste kulturskatter finns i form av tusentals antika Buddhafigurer som har samlats genom flera århundraden från hela landet. De största figurerna håller mänskliga mått, de minsta är bara ett par centimeter stora.
 

Båtturen är slut i Luang Prabang, som har 50 000 invånare. Den vackraste delen av staden är placerad på udden mellan Mekongfloden och Nam Khan floden. Staden är ett UNESCO kulturarv.

Vi vandrar upp till bussen som väntar ovanför trappan. Just nu är det lågvatten i Mekong.

Efter incheckning på 4-stjärniga Muang Thong Hotel besöker vi den lokala nattmarknaden.

Full kommers långt in på natten.

På kvällen äter vi gemensam middag på fina Victoria Xiengthong Palace.

Flodresan var lugn och bekväm och gav oss en bra inblick i livet utmed Mekong.

9 november från Huay Xai (uppe i vänstra hörnet) till Pak Beng cirka 16 mil.

10 november från Pak Beng via grottan Pak Ou till Laung Prabang cirka 15 mil.

Slut på del 2.

Med Albatros Travel till Indokina 6 - 20 nov. Del 1: Norra Thailand och Gyllene triangeln

Vi flyger via Qatar till Chiang Mai i norra Thailand. Där tas vi emot av reseledaren Jonatan Beglert, som är med oss under hela resan. Han bor i Siem Reap sedan några år tillbaka och kan verkligen sitt jobb. Han har dessutom stöd av en lokal guide, som fixar med det praktiska  och som dessutom på hyfsad engelska berättar om besöksmålen.

Gruppen består av 17 personer och vi förflyttar oss mestadels med luftkonditionerad buss.

Vi övernattar på fina hotell på de namngivna orterna på kartan.

Onsdagen den 7 november landar vi i Chiang Mai varifrån vi åker buss till Chiang Rai.

Vid det första fikastoppet finns det ett flertal kokande källor.

Gejser (titta i helskärmsläge):

Vi äter en slags crêpes med banan och ägg. Väldigt gott!

Första natten ska vi bo i Chiang Rai och vi börjar med en stadsvandring och besök i Buddha-templet Vat Phra Kaew - ett av många i Thailand. 

Buddhan i meditativ ställning - händerna vilande i varandra. OBS den guldgula halsduken över vänstra axeln.

I samband med ett blixtnedslag 1434 upptäcktes här pagoden med Smaragdbuddhan.
Den var så viktig att den har flyttats till det kungliga templet Phra Kaew i Grand Palace i Bangkok.

Detta är en kopia av Smaragdbuddhan, som är gjord i grön jade.

Överallt utmed gatan finns mat att köpa.

På väg tillbaka till hotellet börjar det skymma när vi passerar det s k Klocktornet

Torsdagen den 8:e åker vi vidare till "Vita templet": Vat Rong Khun – Thailands knasigaste tempel, byggt helt i vitt med ett överflöd av snirkliga ornament, elaka figurer och märkliga installationer.




Från Vagabonds hemsida: Fasadens rena vithet bryts bryskt på insidan. Färgrika väggmålningar visar demoner, flammor och – nu blir det konstigt på allvar – Freddy Krueger från Terror på Elm Street, Neo från The Matrix-filmerna, robotar från Terminator, Michael Jackson, Stålmannen, Harry Potter och Hello Kitty.

Detta är Predator ur en film med Arnold Schwarzenegger från 1987.

Från Vagabonds hemsida: Budskapet är inte glasklart, men det övergripande syftet sägs vara att visa att människor är knäppa. Mannen bakom Wat Rong Khun är konstnären Chalermchai Kositpipat som sedan 1997 finansierat, ritat och skapat templet. Han har investerat minst 9 miljoner kronor av egna pengar, ändå tar han inget inträde.

Det hör till att skriva en önskan - Marita önskar "God hälsa". Det finns massor av ställningar att hänga upp sin önskan i.

Vi ska gå in i guldtemplet bakom oss.

Toaletterna därinne var smyckade med förgyllda konstföremål.
Vi fortsätter nu resan norrut till Gyllene Triangeln, där gränsfloden Nam Rouk (med källor i Kina) rinner in i den 435 mil långa Mekong-floden. Här möts de tre länderna Thailand, Burma (= Myanmar) och Laos. 
Gyllene Triangeln är ett flera tusen km² stort område där opiumvallmo odlas.
I den Thailändska delen odlas numera andra grödor.

Vi besöker Opium-museet.

Opiumpipor

Jag fastnade för denna tänkvärda tanke bland många fler.

Utanför museet fanns en vacker park med dammar och blomster.

Där växer bland annat Lotus-blomman

Lotusblommans frukter har ett frö i varje "hål". Det mesta är ätbart av lotusväxten,

Spindellilja som lär dofta underbart!

Mekongfloden är en mycket viktig transportled genom flera länder.
Bakom den stora buddha-statyn rinner Nam Rouk ut i Mekong.

Nästa dag börjar vi en två dagar lång båttur nedför Mekong.

Kuslig vandring i det förflutna.

Jonas med Ella och Eliot besökte oss i lördags (Allhelgonadagen). På kvällen blev det teater - och inte vilken teater som helst:

"Kuslig vandring i det förflutna" - så presenterade Nyköping Stads Teater en kuslig vandringsföreställning på Nyköpingshus, där rysliga brottsfall ur Sörmlands historia väcktes till liv.

I den mörka höstkvällen vid den den blanka Nyköpingsån spelade tre duktiga skådespelare upp autentiska rättsfall, som alla slutade med död och pina.

Skarprättaren, bödeln eller rackaren hade till uppgift att verkställa de straff som fastställts vid rättegångar, som inte alltid byggde på sanningsvittnen, men ofta på okunnighet t ex vid häxprocesser. Yrket var inte hedervärt och  gick ofta i arv från far till son. En straffånge kunde klara livhanken om han åtog sig bödelssysslan. 

Här finslipar bödeln sin  yxa för att verkställa en halshuggning.

 I fängelsehålan väntar Nils från Vrena på avrättningen sedan han mördat sin morbror som under många år terroriserat honom och hans mor. Fadern hade lurat i honom att han nog skulle få ett lindrigare straff än han själv.

Här berättar Nils om hur det hela gick till.

*******

Skallgångskedjan har hittat de två älskade. Den välbärgade bonden Erik i Stigtomta, som hade en relation med grannkvinnan. Eftersom båda var gifta på var sitt håll handlade det om dubbelt hor, vilket var belagt med dödsstraff.

Både får sitt straff

******* 

 Under åren 1500 - 1600 avrättades i Sverige 400 personer för häxeri.

Anna Eriksdotter - kallad Sotpackan - erkänner allt tokigt som hon beskylls för: hur hon betett sig på en fest och hur hon ridit till Blåkulla på en gris. Hon döms i tingsrätten till döden men frikänns i nästa instans. I högsta instans fastställs brottet häxeri. Hon är sista häxan som avrättas i Sverige år 1704.

Här pryglas Anna Eriksdotter

Anna Eriksdotter i tingsrätten

*******

Senaste rättsfallet inträffade 1936 då den misslyckade nazistiske advokaten  Axel Ragnar Widén hämnas genom att han beväpnar sig med pistoler och går in på Rådhuset och skjuter två personer, innan han skjuter sig själv.

Jag tror att Ella och Eliot tyckte det var spännande och hoppas att de kunde sova senare på natten.

Själv uppskattade jag denna spännande och upplysande dramatisering av svenska kriminalhistoria.

Mina framträdanden 2018

Under 2018 har jag varit aktiv med olika framträdanden: reseföredrag med bildspel, sång och musik samt två kvällar på Stensund då vi kollade på månen, Jupiter och Saturnus i stjärnkikaren (teleskopet).

Vi underhåller med "Pälle Nävers värld" för SPF Rosenkälla på Rosvalla

Entrénumret är dikten "Hushållerskans klagan".

För Föreningen Norden visar jag filmen Nordkalotten på  Culturum

Den 31 maj är jag allsångsledare hos Svärta Hembygdsförening vid deras lokal Magasinet.

Vi får värdefull hjälp med sången av Lars. 

Den 24 augusti har vi premiär på föreställningen "Albert Engström - vem var han, denne mångsysslande smålänning" hos hembygdsföreningen på Magasinet.

Då läser jag "En språngmarsch för livet". Den och flera av Alberts smålandshistorier läste jag för mina barn och deras kompisar när de skulle sova över i lappkåtan, som de varit med och byggt på Stensund.

Mycket folk på logen.

Den 24 september framför vi Albert Engström-programmet i Franciscus-kapellet i Nyköping.

Det är nästan fullt. Efteråt får jag en kram av en nöjd dam. Känns skönt!

Jag har tidigare varit på RPG och visat film.

Här övar vi Pälle Näver hemma i köket.

Den 4 oktober framför vi Pälle Näver för PRO i Trosa Folkets Hus, som numera heter "Skärborgarnas Hus"

Nils-Åke har sedan många år en välutrustad rep-lokal i villan i Jönåker.
Här genrepar vi Albert Engström-föreställningen för Smålands Gille i Nyköping.

Musikanterna är rutinerade killar som spelat dansbandsmusik ihop sedan 1970-talet!

Kulturaftonen på Smålands Gille blev mycket lyckad. Albert Engström kände ju alla till och det blev både frågor och kommentarer med intressanta synpunkter.

Årets sista framträdande är i Franciscuskapellet där jag håller ett illustrerat föredrag om "Ökenlandet Namibia", som Marita och jag besökte i vintras.

Jag ska komma tillbaka nästa år för att berätta om resans sista del, 

som handlar om våra safaris i Botswana och Zimbabwe.

2018 blev mitt i särklass mest aktiva år som "estradör". Det har varit väldigt roligt och spelmännen undrar när vi ska börja öva för nästa års framträdanden. Det finns redan några inbokningar.

Sammanfattning:

Det ligger många timmars roligt arbete bakom varje föreställning. Jag har en ide om hur upplägget ska se ut och en massa egna foton (från våra resor), som utgör "skelettet". Det är viktigt att bilderna finns i ett sammanhang i tid och rum, vilket kräver mycket "researche". Då använder jag mig av egen eller lånad litteratur samt gör sökningar på nätet. 

Pälle Nävers och Albert Engströms tonsatta visor är inte speciellt kända. Några finns dock på 78-varvs skiva eller CD, vilka vi lyssnat på. Noter och texter har jag letat fram och musikerna har analyserat och gjort passande arrangemang. 

Detta är roligt - jag lär mig hela tiden!

Drivkraften är nog att jag gillar att dela med mig och berätta om något jag kan eller upplevt. 

Alla mina härliga år som lärare har ju format mig och mitt sätt att framföra mitt budskap.

I programvaran Power Point har jag byggt upp bildspel med foton, texter, animationer och videosnuttar. Marita och goda vänner ger mig värdefulla råd om upplägget. Efter en föreställning får jag ofta beröm av publiken. Ibland har jag dock misströstat och undrat vad jag håller på med, men då får jag stöd av både Marita och spelmännen så jag kan gå vidare.