Pappa G

Måndag eftermiddag den 12 november flyger vi in över Kambodja.
Under oss ser vi en stor sjö: Tonle Sap, som är sydostasiens största färskvattensjö.
Den ingår i Mekongflodens avvattningsområde i centrala Kambodja.

I och runt sjön bor 13000 människor i c:a 10 byar.

Fisken från sjön är Kambodjas viktigaste proteinkälla. Vi ska göra en båttur på sjön.

Beroende på årstiden varierar sjöns vattendjup mellan 2 och 10 m och ytan mellan 2 500 och 16 000 km².

I Siem Reap (uttalas Sim Riip) ska vi bo 3 nätter på ett fint hotell med stor pool.

I hotellets lobby finns dessa anslag:

Fyll gratis på din egen flaska och undvik plast!

Durian-frukter är förbjudna på hotellet.
Det finns 30 arter i durian-släktet. En frukt kan väga 3 kg. En art kallas stinkfrukt.
Vissa arter är ätliga och starkt väldoftande. En del människor gillar lukten medan andra tycker den är mycket obehaglig. Lukten känns även om frukten är oskalad.

Durian säljs på den lokala marknaden.

Kambodja blev självständigt från Frankrike 1954. Har idag 16 miljoner invånare.

Kambodja är ett kungadöme med ett parlamentariskt flerpartisystem och marknadsekonomi. Regelbundna val hålls men de demokratiska bristerna är stora och landet domineras helt av Kambodjanska folkpartiet (CPP) som är arvtagare till det gamla kommunistpartiet. 2017 förbjöds det största oppositionspartiet, Kambodjas nationella räddningsparti (CNRP). Vid valet 2018 fick de 26% av rösterna, vilka ogiltigförklarades. Regeringspartiet sitter på alla 125 platserna.

Det finns gott om bilder på presidenten och parlamentets talman. Tala om personkult.

Vår reseledare Jonatan bor sedan flera år i Siem Reap och kan mycket om Kambodja.

På kvällen ser vi en kambodjansk dansföreställning. Mellan dansnumren serveras kvällens middag.

Lotusdans 1:

Lotusdans 2;

Akrobatik:

Tisdag 13 november åker vi tidigt med tuk-tuk till Angkor Vat där vi ska uppleva soluppgången.

Det är redan mycket folk på plats när vi kommer fram.

Panoramabild

I bakgrunden till vänster är huvudtemplet Angkor Vat, som vi ska besöka senare idag.

Förutom flodfärden på Mekong var detta ett av resans huvudmål.

Marita tillsammans med den lokala guiden.

Den järnhaltiga bergarten laterit användes som tegelsten, när templen byggdes. Utvändigt kläddes sedan templen med sandsten.

Detta lärde vi oss eftersom det finns en så kallad Earthcache här, som vi kunde logga som "hittad" genom att besvara några geologiska frågor.

Efter dusch och frukost på hotellet återvänder vi till Angkor Vat.

Med denne tuk-tuk-förare åkte vi flera gånger under dagen. Vi sitter i en 2-hjulig släpkärra som vilar på en dragkrok fäst bakom föraren.

Vi går till Angkor Vat-templet på en provisorisk flytande bro eftersom den gamla ordinarie bron håller på att repareras.

Gruppfoto med Angkor Vat i bakgrunden.
Vi har försetts med entrébiljett med foto, vilka gäller en hel dag. Ett dagbesök kostar 37 USD för oss, men är gratis för alla Kambodjaner.

Angkor Vat är Kambodjas största turistattraktion och finns på nationsflaggan.

Tempelområdet är 20 x 50 km stort. Muren runt templet Angkor Vat är 1024 x 802 m omgiven av en 30 m bred vallgrav. Vi besöker bara templen i de röda rutorna på kartan nedan.
Hela ruinstaden är ett UNESCO-s kulturarv sedan 1992 och sägs vara världens största religiösa monument.

Staden Angkor var huvudstad och religiöst centrum i Khmerriket från cirka 860 e.Kr.
Angkor Vat byggdes på 1100-talet som ett hinduiskt tempel tillägnat guden Vishnu.
Någon gång under 1300 - 1400-talen tog buddhister över templen, som dock övergavs på 1500-talet. Som mest kan 1 miljon människor ha bott i staden.
Ryktena om ruinstaden i djungeln spreds till Europa år 1860 och i början på 1900-talet inleddes restaureringen av templen och staden. Hit kommer tusentals besökare varje dag.

Vi börjar med ruinstaden Angkor Thom, den sista huvudstaden i Khmerriket, som uppfördes på 1200-talet.

På morgonen är det lite turister här.

Runt templets finns fyra ytterväggar c:a 100 m långa, vilka är fulla med reliefer som berättar om historiska händelser.

På inre gården fanns en vattenfylld bassäng.

Det är en lång kö upp till tornet, tyvärr hade vi inte tid att vänta på att komma upp.

De yttre sandstensblocken har ramlat bort och blottat laterit-stenarna.

Marita vid ett av tornen. Observera stenansiktet ovanför.

Vi fortsätter till Bayon-templet via en väg kantad av stenskulpturer föreställande gudar och demoner.

Även på murarna runt detta tempel finns massor av reliefer.

Ett annat tempel - Ta Prohm - låter man vara överväxt för att visa hur naturen under århundraden tagit över det gamla templet.

För att förhindra att besökare skadas genom ras har man byggt rejäla stöd.

Slutligen njuter vi av en kall öl och ser på solnedgången över sjön.

Onsdagen den 14 november åker vi med bussen till sjön Tonle Sap, som vi flög över i förrgår.

Jag fotograferar från bussen.

Mamman har barnet i knät.

Bensin till motorcyklarna säljs vid vägkanten.

Vi åker förbi stora risfält. Centrala Kambodja är landets kornbod.

Det är skördetid och riset läggs ut till torkning både på gårdar och vid vägkanter.

Vi ska göra en båttur genom en by med ca 6 000 invånare som bokstavligt talat lever på vattnet.
Alla hus – bostäder, restauranger, butiker och skolor är antingen husbåtar eller står på pålar. Invånarna lever först och främst av fiske och under regnperioden förvandlas stadens gator till
kanaler och man använder sig av små båtar för att ta sig fram.

Marita har redan hittat en plats på båten.

Tonle Sap sjön är blåstreckad - övriga färger markerar provinser.

Eftersom Tonle Sap är grund ligger propellern strax under vattenytan. Propellern kan enkelt lyftas upp.
Man har muddrat 10 m djupa kanaler där båtarna kan köra - en slags "vattenvägar".

Jonatan berättar om befolkningen och livet på/vid sjön.

Hon säljer varor från båten.

På hemväg från skolan?

Man bor i hus på pålar eller i husbåtar.

Jag får skön massage. Killen tjänar nog mest på båten genom sitt "extraknäck".

Det fiskas både med fasta nät och från båtkanten.

Panoramabild. Sjön är STOR!

Efter återkomsten till Siem Reap ingår lunch på fina Sokkhak River, som är en khmer-restaurang.

Vi välkomnas alltid med bugningar och den typiska handställningen.
Ju högre händerna hålls desto finare eller äldre är gästerna.

Vilken meny! Helt i khmer-stil.

Fruktsallad i gurka till fyra gäster.

Crispy sticky rice with "Natang" sauce.

Beef Lok Lak

Fiskgryta

Desserten är Mango sticky rice. Sticky rice innebär klibbigt ris.

Måltidsdryck ingår ej men de flesta väljer lokalt öl. Några av oss drack Coca Cola, som har en lugnade effekt på en orolig mage.

Detta var en av de många fina och goda måltiderna under resan!

Efter en ledig eftermiddag på stan är det mörkt när vi kommer till hotellet.

Nästan fullmåne!

Vid hotellentrén sitter denna lilla groda. Visst är den söt!

Detta var onsdag 14 november och slut på del 4.

Söndagen den 11 november i Luang Prabang.

Tidigt på morgonen åker vi tuk-tuk till ett buddhistiskt tempel, där vår lokalguide ställt upp små stolar åt oss på trottoaren.

Omkring kl. 5.30 är det dags för den dagliga morgonritualen då buddhistmunkar vandrar genom staden och samlar in allmosor från den troende befolkningen. Laos är det enda buddistiska landet som har bibehållit traditionen med den dagliga processionen och som regel deltar runt 400-500 munkar i ceremonin.

Klockan är kvart över fem. Det ligger en hund i entrén.

Vi har var sin korg med ris och väntar på att munkarna ska komma.

Vi har alla fått låna en lång halsduk att lägga på ett visst sätt precis som munkarna.

Varje munk bär en matskål där vi lägger en nypa kokt ris. Det är andaktsfullt - det enda som hörs är när munkarna öppnar och stänger locken till behållarna.

Munkvandringen:

Det regnar när vi besöker - enligt vår resebeskrivning - "två överdådiga tempel".

Dan och Claes har draken under kontroll.

Det finns skolplikt i Laos, men avlägset boende barn kan ändå inte gå i skolan.

En fattig familj kan låta sin son gå i kloster under några år och då får han gratis utbildning.

Några yngre munkar håller på med trädgårdsarbete - och de är inte "hopplösa".

Vi besökte Vat Xieng Thong från 1500-talet som kallades “The Temple of the Golden City”.

Vat betyder "tempel". Stavas på engelska "Wat".

Utsmyckning på taket.

Glasmosaik med "Livets träd"

Man ska ha täckta axlar och måste ta av sig skorna när man besöker heliga platser. OBS halsduken över vänstra axeln.

Det finns mycket guld. Men är det bara förgyllning?

90% av invånarna är buddhister.

Tänkvärd tanke.

På eftermiddagen besöker vi det kungliga slottet från 1904. När kommunisterna störtade monarkin 1975 blev palatset så småningom nationalmuseum. Där fick man inte fotografera.