Årets första utflykt gick till Sundbyholms slott

Fredagen den 26 mars fick vi vår andra spruta med COVID19-vaccin. Detta känns tryggt. Nu minskar risken att vi ska bli allvarligt smittade, men om vi får Corona-virus kan vi smitta andra. Det gäller alltså att fortfarande följa spelreglerna!  

På skärtorsdagen den 1 april drog vi iväg mot Eskilstuna. Så här såg det ut:

För kunna 'hemestra' utan för mycket planering av t ex boende på hotell eller vandrarhem köpte vi häromdagen en campingbil. Det är husbilen Hobby på lastbilschassit - Ford Transit. Den är bara 6 m lång för att få plats på vår garageuppfart. Den har en 140 hk motor med 6 växlar, vilka behövs för den 3500 kg tunga bilen. Den drar i snitt 1 liter diesel per mil. Årsmodellen är 2010 och har gått 9300 mil. Den är välskött och fin. Man sitter högt och bekvämt när man kör. Vi hade hängt upp cyklarna bak, men använde dem inte på denna resan, eftersom det var väldigt knöligt att sätta upp dem igen och fästa dem på ett säkert sätt. Vi måste göra om fastsättningsanordningen.  

    Målet för denna första utflykt var Sundbyholms slott där vi bokat Afternoon tea på Långfredagen. 

Det första delmålet var Hjälpmedelscentralen i Eskilstuna, där jag skulle hämta en elektrisk anordning så jag kunde koppla min andningspump (CPAP) till bilens 12-volts uttag.

Här kör Marita för första gången. 

Strax före Sundbyholm gjorde vi ett stopp för att ta en cache vid vägen. Vi var där för ett par år sedan, men då saknade vi verktyg (en kryss-mejsel) att öppna burken med. Nu visade det sig att skruven var fejkad, så mejseln behövdes inte. 

När vi skulle åka därifrån fick vi syn på en runsten på andra sidan vägen, så vi körde in och parkerade för att kolla på den. Den kallas Lövhulta-stenen och restes för cirka 1000 år sedan. På info-tavlan bredvid kunde vi läsa om stenen. Tänk att det fortfarande går att läsa och förstå 1000 år gammal runtext. Hur länge kan dagens texter läsas av våra efterkommande? 

Där finns en s k multicache, vilket innebar att vi måste inhämta information om stenen, för att räkna ut koordinaterna till själva cachen som ligger 600 m bort.

Vilken solig fin dag vi började vår tid med husbil! 

Molnen kallas linsmoln. Deras form kan variera och liknar ibland flygande tefat och kallas då UFO-moln. Kolla denna länk: UFO-molnet Lenticularis (varldenshaftigaste.se)

Vi hade tänkt parkera och övernatta vid en sedan länge nedlagd golfbana, där det fanns 9 st så kallade 'nattcacher', som man bara kunde ta på natten med hjälp av ficklampa. Vi hittade en bra plats där vi stannade och åt lunch. Marita hade rökt några laxbitar, som vi kalasade på till middag.

När solen gått ned startade vi vår kvällsvandring i varma kläder inklusive toppluva och handskar.

Med mobilen i handen och pannlampan på huvudet sökte vi upp startpunkten (utslagsplatsen - tee) - för den första cachen. Den var markerad med en stolpe och därifrån skulle vi gå på banan till greenen (där hålet är).  Någonstans i skogen till vänster eller till höger skulle vi med hjälp av ljuset från lamporna upptäcka små reflexer. Här är Marita på väg.

Marita letar efter reflexer.

Min pannlampa slutade plötsligt fungera så jag fick gå bakom Marita. Utan stavar hade jag inte tagit mig fram, för marken på den gamla golfbanan var uppbökad av vildsvin och åkersork. Plötsligt stannade Marita, för hon såg en reflex på marken! Det var harungens öga som var reflexen. Tur att vi inte trampade på den.

Sedan hittade vi den sökta reflexen som var fäst med häftklammer på en björkstam.

Här fanns koordinaterna till cachen som vi skulle leta upp längre fram vid kanten av banan.

Slutligen hittade vi cachen, som var ett PET-rör som hängde med en reflex i en björk.

Här signerar Marita loggremsan med datum och vårt alias Sunny Hill.

Vi fortsatte cachandet och hittade ytterligare 4 st. Klockan var över 22 när vi trötta och varma i kläderna kom tillbaka till husbilen. Efter en kvällsmacka tog jag en snabbdusch innan jag klättrade upp på stegen till dubbelsängen, kopplade på CPAP-en och satte på mig andningsmasken. Somnade direkt och sov sedan bra hela natten. 

Nästa kväll tog vi resterande 4 mörkercacher, men då startade vi före solnedgången. Då såg vi var vi satte fötterna och vi visste hur reflexerna såg ut och var vi skulle leta.
Detta är en av våra häftigaste geocachingupplevelser!

På Långfredagen började vi dagens aktiviteter med ett besök vid Sigurdsristningen. 

Den 1000 år gamla ristningen berättar med bilder och en lång runslinga sagan om Sigurd Fafnesbane. Det var den mäktiga Sigrid som, enligt runorna ('runa' betyder 'hemlighet'), lät bygga en bro över den då mycket bredare Ramsundsån eftersom vattnet då stod 5 m högre. Resande från fastlandssidan hade då ristningen rakt framför näsan när de kommit över bron.   

Marita på gångbron över Ramsundsbron.

Här finns en multi-cache som vi kunde logga sedan vi besvarat frågor som rörde runorna på ristningen.

Efter denna  kulturaktivitet åkte vi till Sundbyholms slott bara 1 km bort.

Här finns statyn Prinsen som föreställer Prins Eugen - Målarprinsen - med slottet som motiv. (Från 1890-talet)

Sundbyholms slott började som ett johanniterkloster från medeltiden.
Ur Wikipedia: Efter reformationen 1527 indrogs egendomen till kronan och blev kungsgård. Riksamiralen Carl Carlsson Gyllenhielm fick egendomen i donation 1627. 

I slottets matsal njöt vi av ett smakfullt Afternoon tea med scones, marmelader och ett stor godisbord.

Resten av tiden i trakten ägnade vi åt vandring med geocaching på olika delar av Gyllenhielmska Vandringsleden.

Vi såg många lövträd med mistlar i. Misteln är en halvparasit och växer i kronan på flera olika lövträd och syns bäst innan värdträdet löv gömmer dem. Misteln har fotosyntes men tar med sina rötter vatten och näringsämnen från trädträdet. Den är Västmanlands landskapsblomma. Fåglar gillar de saftiga frukterna. Sedan fastnar de klibbiga fröna på trädgrenarna när fåglarna bajsar. 

De här violerna blommar väldigt tidigt.

På påskaftons eftermiddag började vi hemresan med stopp på Plevnagården i Malmköping där vi åt.

Ur Wikipedia: Plevnagården i Malmköping uppfördes 1886 som Sveriges första militärsjukhus, när Södermanlands regemente var förlagt i orten. När regementet 1921 flyttade till Strängnäs, blev Plevnagården seminarium för småskolelärarinnor. Sedan 1980 drivs Plevnagården som hotell och konferensanläggning med hotell och restaurang.

Efter totalt 28 mil med husbilen var vi åter hemma i Sjösa framåt kvällen. Allt hade gått bra och vi är mycket nöjda med både husbilen och utflykten. Det finns dock en del att fixa med och vi måste tänka på hur vi lastar bilen så det inte skramlar från skåp och hyllor. Vi ser fram emot nästa tur!

Pokemon go!

Idag fick vi besök från Julita för att Ella och Eliot ville träffa oss och köra Pokemon Go.
Vi började nere i hamnen och gick upp utmed Nyköpingsån till Stora torget. Jag hade redan Pokemon-appen i mobilen eftersom jag hade provat med Eliot för några år sedan.

Tack vare att ett antal navigationssatelliter samtidigt sänder ut radiosignaler, som mobilen tar emot, kan en dator i mobilen beräkna sin position på jordytan. Man kan alltså på en karta i mobilen se var man är. (Detta använder man sig av när man geocachar.)

En Pokemon kan ses i mobilen, när den befinner sig på den position, där konstruktören placerat en Pokemon. Spelet äger således rum i en virtuell miljö.

När jag öppnat appen och loggat in får jag upp den mycket enkla kartbilden där man själv står i underkanten. På bilden nedan är jag på väg mot en Pokemon (av något slag).

När jag klickat på den med fingret dyker den upp i helfigur (Treecko heter den). Med fingret ska jag skjuta iväg den vit-blå pokemonbollen mot Treeckon. Om jag träffar den på rätt sätt 'exploderar' den och blir kanske oskadliggjord, men oftast får man göra om det tills man lyckas. Det kan behövas uppåt 5 - 6 gånger.

Här har jag lyckats.

Då får jag poäng, som kan variera i storlek.

Det gäller alltså att samla på sig så många poäng som möjligt, för då avancerar man. Jag startade idag på nivå 5 och arbetade mig under 3 timmar upp till nivå 14 (se översta bilden, som var den sista jag gjorde skärmklipp på.)

Ibland dyker det upp en speciell cirkel på skärmen. Just här befann jag mig på Behmbron, där skulpturen Ask & Embla finns uppströms Folkungabron. Då kan man sätta snurr cirkeln med fingret varvid man får extra bollar (ammunition). Fast just här var jag för långt ifrån för att det skulle fungera.

Pokemon Go kräver mycket ström. Min mobil har här bara 3% laddning kvar (ovan), så man måste ha en powerbank med för att ladda mobilen.

Det ligger nära till hands att uppfatta Pokemon Go som en asocial enmanssysselsättning, men så är det inte. Dels för att man 'jobbar' ihop och dels behövs i bland flera spelare som samarbetar.
Det är fallet när en Pokemon-motståndare är speciellt svår att bekämpa. Då behöver man vara flera som anfaller. I vårt fall engagerade Eliot några Pokemon-vänner som ställde upp från den plats de befann sig.

Den här figuren på skärmen informerar om fiendens farlighet.

 Nu kan slaget (Battle) börja.

Nederst på skärmen kommer det upp en liten cirkel som utgör avtryckaren när man skjuter mot fienden, som heter Articuno. Det kan handla om uppåt 100 snabba tryckningar med pekfingret så man blir riktigt trött i handen innan slaget är över. Vinner man så får man många nya poäng.

Jag har här försökt sammanfatta vad Pokemon är, men detta är bara början på ett mycket omfattande spel.

Det var en lyckad dag i vårskönt väder tillsammans med Jonas och barnen. Eliot hade fullt upp med att hjälpa oss pensionärer i denna moderna hobby. Folk kom faktiskt fram och undrade vad vi höll på med, så det var bara att berätta vad det gällde och att det var ett sätt att umgås med barnbarnen, som vi inte träffat så ofta under det senaste året. 

VACCINATION

Idag fredag den 26 februari 2021 var det den efterlängtade Dagen V, som i Vaccination!

Jag och Marita fick för en vecka sedan brev från Vårdcentralen med tid för COVID19-vaccination. Det var inga köer utanför VC och efter koll att vi fyllt i hälsodeklarationsblanketten och att vi var friska fick vi gå in till distriktsköterskan som stod beredd med sprutan. Sticket gick på nolltid och det kändes inte heller.

När vi lämnade lokalen fick vi med oss Vaccinationskortet som bevis.

Om exakt 4 veckor fredagen den 26 mars har vi tid för den andra sprutan.

Om ytterligare 2 veckor anses vi vara trygga när vi träffar andra människor. Det är ju speciellt våra barn och barnbarn som vi längtar efter.  

Vaccin kommer från det franska ordet vacca, som betyder ko. Den engelske läkaren Jenner noterade att mjölkerskor inte drabbades av den mycket dödliga sjukdomen smittkoppor. Det berodde att de hade smittats av kokoppor från sina kossor. Den 14 maj 1796 gav Jenner sekret från kokoppor till en pojke som han senare infekterade med smittkoppssekret. Som Jenner trodde, och hade hoppats, blev pojken inte sjuk, eftersom han blivit immun tack vare antikropparna  som bildats mot kokoppsviruset. Jenner visste inget om virus. Sedan 1980 är smittkopporna utrotade från jordens yta.
På detta sätt överförs virus från djur till människor, vilket blir allt vanligare i takt med människan t ex avverkar regnskogar för att få mer odlingsjord, samtidigt som livsutrymmet minskar för regnskogens djur, vilka då kommer i kontakt med tamdjuren som sprider viruset till människan. 

Äntligen vinter

Äntligen kom vintern den 29 januari med snö och kyla. Och den är fortfarande kvar idag den 13 februari. Och inte enda enda dag med plus-grader. Perfekt för skidåkning! 

Det blev jobb för Marita, som använde stora skopan för att få undan snön. Det är ett tungt arbete.

De morgonpigga och hungriga småfåglarna har krafsat bort snön för att komma åt fröna. Som mest blev snötäcket 40 cm tjockt.

När solen gick ned var himlen så gott som molnfri.

Morgonen därpå fick vi besök att tre rådjur som sparkade bort snön och åt av våra trädgårdsväxter.

De kom till och med upp på altanen utanför köksdörren, där vi hade lagt ut några torra brödskivor på snön. Undrar vad han tänker?

Marita har skottat hela gårdsplanen och hämtat posten i lådan och poserar nu vid de långa istapparna på garaget, där solstrålarna lyckats smälta lite snö bakom de svarta vindskivorna.

Det är åtminstone 5 år sedan jag åkte skidor senast. Jag spände på de breda turskidorna i stället för de smalare lätta motionsskidorna, som var mycket ostadigare. Jag hade ju inte bråttom. Vid NOK-stugan finns ett stort system med välpreparerade spår på den gamla nedlagda golfbanan. Jag valde att åka på de öppna ängarna där det inte finns några större backar, som är besvärliga och arbetsamma. Jag lade inte på någon valla för temperaturen var perfekt mellan 3 och 6 minusgrader. Så det var bara att åka. Var det kallare än 6 grader så avstod jag från att åka. Enligt min läkare är det inte bra om jag fryser om fingrar och tår. Då drar nämligen kapillärerna i huden ihop sig och blodtrycket stiger. Jag går ju på blodförtunnande, betablockerare och blodtryckssänkande medicin. I skidåkning använder man ju både armar och ben och det går inte att åka diagonal stil hur långsamt helst. Jag stannar alltså ofta och vilar en kort stund. Då passar jag på att njuta av den fina naturen i solskenet, samtidigt som jag värmer tummarna genom att 'flytta' in dem i vantarna där de andra fingrarna är varma.

Jag åker i mitt tempo och Marita sitt. 

Med 'Family-appen' i mobilen kan vi hålla reda på varandra. 

Här stannade vi och pratade medan en man, som tog detta kort på oss.

Så här såg spåret ut i onsdags efter min 58 minuter långa åkning.

Jag är jättelycklig för att jag kan komma ut och få välbehövlig motion i det fina vinterlandskapet.

 

2021 har inletts

Vi på Glimmervägen hälsar  det nya året välkommen och skrämmer bort det gamla med Peters och Sofias hejdundrande pyrotekniska ljusspel.

Klicka nere till höger för helskärmsläge!

 

Nyårshälsning

 Tack alla ni som gratulerat mig på min 85-årsdag på julafton!

Många har ringt och sjungit för mig. Gåvor har kommit med posten. På julkorten fanns också gratulationer. Andra har grattat via sms eller på Facebook med ’nostalgifoton’. Sätten idag är många. Och på Facebook blir man tipsad när en vän fyller år.
Alla fyller år någon dag varje år, om man inte råkar vara född den 29 februari. Att vara född på julafton kan ha sina sidor. Det har faktiskt hänt att sjukvårdspersonal, som behöver veta mitt personnummer, slutat lyssna och kommenterat: På Julafton!
Jag inser att det är lättare att komma ihåg någon som fyller på julafton än någon av de över 300 ’vanliga’ dagarna.
Som barn väcktes inte bara jag och min bror utan också pappa och mamma av sången ”Vi gratulerar” när födelsedagsbrickan med ljus och presenter bars in genom sovrumsdörren. Oavsett om man fyllde ’jämnt’ eller inte.
Min bror firade födelsedag hela dagen med kalas för grannarnas barn och andra kamrater. Jag fick ”hålla till godo” med födelsedag fram till lunch, [fast det hette middag och kvällsmat på den tiden] och sedan var det julafton. Något födelsedagskalas var det inte tal om.
Vi har just ’firat’ en jul utan stort släktkalas och följt Tegnells råd och bara varit fyra runt julbordet. Samma regler gäller nu för nyårsfirandet.
Snart ringer nyårsklockorna ut det gamla mycket märkliga året 2020. Samma klockor ringer in det nya året 2021. Vilka nyårslöften kommer nu att avges? I stället blir det säkert nyårsönskningar.
Jag önskar att covid19 snart ska att avklinga och att vi får ett verksamt och biverkningsfritt vaccin mot coronaviruset så människorna kan börja leva tillsammans igen. Fast jag tror inte att det då blir precis som före ’coronan’. Vi kommer säkert att säga: Så eller så var det före ’coronan’. Jag tror att vi kommer att ta till oss de goda erfarenheterna vi gjorde under ’corona-perioden’.  
Låt oss nu vara snälla och lydiga medborgare, som lyssnar till och följer de regler som gäller för att vi alla ska hålla oss friska. Då kan året 2021 verkligen blir ett
GOTT NYTT ÅR!

Fyrverkeri på Glimmervägen för något år sedan

Tillägg till Ellas konfirmation

 Jag har gjort ett tillägg om Ellas konfirmation. 

Kolla på inlägget den 14 november 2020.

Sju år av saknad

 Idag är det sju år sedan min älskade dotter Carolina förlorade kampen mot den elaka cancern. Carolina var en levnadsglad tjej som inget hellre ville än att få finnas till för sin älskade familj och att få se sina barn växa upp. Saknaden och sorgen finns hos oss alla i familjen, men främst hos Jesper och barnen.