Besök i båtbyggeriet på Stensund

Svärta Hembygdsförening har sedan några år planerat ett studiebesök i båtbyggeriet på Stensunds folkhögskola i Trosa.
I onsdags blev det av.

Huvudbyggnaden, som frisksportarna kallar Slottet, såldes 1944 av möbelhandlaren och frisksportentusiasten Conrad Åhlberg. Köpeskillingen fick frisksportarna ihop genom en riksinsamling. Huset, som byggdes 1918 - 20, var en morgongåva till hustrun Ethel.
Långt in på 1970-talet stod det Ethelsborg på sjökortet.

Under de första åren fungerade anläggningen som en kursgård och dessutom fanns det ett båtbyggeri.
1950 startade frisksportarna sin egen folkhögskola. 

Utsikt mot Gälöfjärden och den fina sörmländska skärgården.

Från matsalen är utsikten hänförande.

I ett äppelträd utanför båtbyggeriet växer halvparasiten Mistel, som är fridlyst.
Klicka på Mistel om du vill läsa mer om denna mycket speciella växt. 

På trappan hälsas vi välkomna av huvudläraren Pelle Nestorzon.
Han berättade om Stensunds båtbyggeri, som startade för 30 år sedan.

Man bygger så kallade allmogebåtar.
Höstterminen börjar med en  flerdagars segling i skärgården i skolans egna båtar. Syftet är bland annat att alla ska lära känna varandra, eftersom de ska jobba intimt tillsammans. Varje arbetslag om 3 personer ska under läsåret bygga var sin båt med tillhörande utrustning. 

Sedan var det dags att sprida ut oss i lokalerna och bekanta oss med båtar och byggare.

Jag fick kontakt med Mark (från England), som tillsammans med Nickolas (från Tyskland) och svensken Daniel bygger denna 'Korssuddare', vilken är en typ från Korsudden utanför Stensund.

Gästerna var mycket intresserade och hade många frågor, som båtbyggarna togs sig tid att svara på.

På en vägg satt denna ritning. Den har ritats för just Stensund
och är en  båtmodell som ej tillverkats tidigare.

Typen kallas snipa, som har en spetsig för och en något rundad akter. Denna ritning visar rigg och segel.

Alla båtarna är klinkbyggda, vilket är den vanligaste båttypen i Norden.
Skrovet blir väldigt starkt eftersom borden (sidobräderna) läggs om lott. 

UNESCO meddelade den 14:e december 2021 att den nordiska klinkbyggestraditionen upptas som immateriellt världskulturarv. Det är Sveriges första immateriella kulturarv och syftet är att bevara och höja statusen på klinkbygget. 

Borden nitas i hop med kopparnitar, men för att brädorna ska kunna böjas och bli bord har de basats i en basningslåda, där het vattenånga gör träet mjukt och böjbart. 

I lilla huset med hjärta på dörren produceras ångan som leds in i basningslådan.

De varma borden monteras på spanten med vingar.

Här nitas borden på snipan:

Den 20 maj ska de fem nybyggda båtarna sjösättas nere vid stranden och byggarna kan då konstatera att deras 'skötebarn' FLYTER!
Det är ett stort arrangemang med publik - båtfest med flaggor, musik och god mat.

Kursen avslutas med en längre segling där utbildningen i båtbygge, navigation, meteorologi, segelsömnad, repslagning mm får sin praktiska tillämpning.

Båtarna säljes sedan på den öppna marknaden. Intäkterna brukar täcka materielkostnaden.
Ingen får behålla 'sin egen' båt. Men jag hörde i kväll att en båt efter flera år med flera ägare hamnat hos den som byggt den! 

Varför bygger man då båtar på en folkhögskola?

Jo, båtbyggandet är 'bara' en metod för att nå något annat!

Förutom hantverket så händer det även mycket med båtbyggaren själv. Det är inte säkert att deltagarens personliga motiv uppfylls. En som tänkt bli båtbyggare, blir kanske något annat, eller en som tänkt att ta en paus i livet vill vidareutbilda sig för att bli båtbyggare.

I början på 1950-talet kom en journalist från lokaltidningen till Stensund för att göra ett reportage om den nya folkhögskolan. Han frågade då lite nonchalant skolans dåvarande rektor Natan Anderling: "Och vad blir man här då?" Natan svarade efter en kort betänketid: "Det blir folk av dem - om de har förutsättningar för det!" Detta svar gäller nog på de flesta folkhögskolor.

Efter 30 år som lärare på Stensund så håller jag med Natan. En del deltagare reparerar tidigare studier och kan gå vidare i livet trygga med sig själva. Stensunds sägs vara 'Ett växthus för människor'.
Andra går vidare till jobb eller högre studier. 
Själv är jag lycklig och tacksam för alla härliga år på 'mitt Stensund'.

Tack Kerstin och Stefan som ordnat denna trevliga utflykt!

Under sportlovsveckan fick vi fredagen den 25 februari besök av barnbarnen Ella (16 år) och Eliot (13 år). Vi hade redan den 23 bokat biljetter till muséet Femörefortet i Oxelösund. Där ordnades 'mörkerguidning' av fortet inuti berget. Endast ficklampa fick användas. Marita följde med medan jag hade en trevlig timma med den ideellt arbetande personalen i receptionen. Det fanns ju MYCKET att prata om denna dag! Ryssland hade dagen innan invaderat Ukraina så vi hade mycket obehagliga känslor i kroppen vilka vi ville ventilera.

Under det 'kalla kriget' åren 1966-2003 skulle det topphemliga kustartilleribatteriet i Femörefortet hindra fienden från att komma in i Sverige via Bråviken.

Eliot provar vaktpostkuren i stål.

Vid en kanon, som inte är en riktig kanon utan en attrapp. På militärspråk kallas det 'skenmål', som ska lura fienden.

Kriget i Ukraina för ju tankarna till 'kalla kriget', då Femöre-fortet var ett av de många fort som byggdes i Sverige.
Kan det bli aktuellt att Femöre-fortet rustas? Berget duger säkert, men all utrustning måste förnyas.
I receptionen kunde man köpa böcker t ex om Putin skriven 2014 (efter annekteringen av Krim) och om Rickmanligan (brittisk), som t ex skulle sabotera i Oxelösunds hamn, för att tyskarna inte skulle komma åt svensk järnmalm där. 

På kvällen åt vi en jättegod thailändsk gryta. Övrig tid inomhus spelade vi spel och kort.

På lördagen gick vi en tur på 'mina' promenadstigar i skogen.
Vi hade en bågsåg med för det fanns några vindfällen som låg tvärs över stigen.

Här har sågen fastnat för Ella eftersom stocken sjunker ned - man säger att det 'nyper'. Men det fixar Eliot med en trädgren, som han lyfter stocken med. Hävarmsprincipen.

På eftermiddagen skjutsar vi hem barnen till Brenäs vid sjön Tisnaren ett par mil väster om Katrineholm. Där ligger isen väldigt fin så på söndagen gör Marita, Jonas och Andrea en skridskotur.

Jag och Ella går en promenad upp i skogen bakom deras hus. Roligt att ha gott om tid att samtala med henne. Solen värmer skönt.

Under natten hade det varit kallt så att den här vattenpölen frusit till.

Efter lunch åkte Marita och jag hem.

 

Utflykt till Norrköping

 Norrköping Light Festival 2021

26 november - 31 januari lyser Norrköping Light Festival upp vintermörkret igen. För sjunde året i rad hälsar vi alla välkomna till detta älskade evenemang som skänker ljus och glädje till både norrköpingsbor och besökare.

I söndags åkte vi tillsammans med Maritas söner till Norrköping för att kolla ljusfestivalen, som vi uppskattade mycket när vi var där för några år sedan.

Vi började dock med att besöka Escape House för att tillsammans lösa en massa klurigheter för att kunna ta oss ut ur rummet (inom 60 min).
Temat var 'Da Vinci-koden', vilket förklarade varför det var så många kombinationslås att forcera. 
De här psalmerna kunde vi använda för att komma vidare.

Efter några tips av arrangören kom vi ut precis som tiden gick ut.

Det hade börjat skymma när vi kom ut och vi började söka efter en trevlig restaurang. Vi gick in på Lion Bar på Drottninggatan och där blev vi riktigt mätta av riktigt god mat.

Resten av kvällen gick vi runt i området vid Motala ström, där huvuddelen av ljusinstallationerna fanns. 
Till vänster syns taket på Louis De Geerhallen.

I mitten sitter de fyra adventsljusen på Värmekyrkans tak. Byggnaden var tidigare ångpannecentral för Holmens bruk.

När man rensade botten i Motala ström hittade man bland annat ett antal cyklar. De utgör nu ett konstverk under en av broarna.

Installationerna finns i huvudsak i anslutning till Motala ström.

Upplevelsen hade varit vackrare i ett snöigt vinterlandskap.

Säkert kommer vi tillbaka!

Sommartid eller vintertid = normaltid

 Så här tycker jag om frågan sommartid eller vintertid = normaltid

Jag är emot att den så kallade "sommartiden" eventuellt ska bli ny normaltid för Sverige (och i så fall även i våra grannländer). Personligen får jag inga besvär med tidsomställningarna, speciellt inte som pensionär då jag själv bestämmer när jag stiger upp på morgonen. 

Om man vill uppnå de fördelar, som anges av dem som förespråkar detta, så kan man enklare ändra t ex arbetstider, kommunikationer mm och låta klockan visa den tid som vi för närvarande har under vintern.

Metoden för tidsangivelse enligt normaltid ('vintertid') och den tid som klockan visar bygger på det faktum att solen står som högst vid klocktiden 12.00, dvs rakt i söder. 

Utgångspunkten har varit att man utgått från den så kallade noll-meridianen (longituden 0 grader), som bland annat går genom orten Greenwich utanför London, där det sedan år 1675 finns ett astronomiskt observatorium, där mätningarna skett, vilka ligger till grund för normaltiden. För oss som bor i Sverige ligger t ex Motala på longituden 15 grader östlig längd och därmed 1 timme före Greenwich-tid.

Soluret visar alltid rätt tid – när solen skiner.

Detta är den vetenskapliga aspekten som talar för att normaltiden bör vara 'vintertiden'.

Alla är säkert överens om att växlingarna mellan 'vintertid och 'sommartid' har flera negativa konsekvenser - dels av teknisk/ekonomisk/praktisk karaktär och dels påverkan på människor och (tam)djur (som 'drabbas' av människans ändrade dygnsindelning två gånger varje år).

Alla organismer (djur, växter, alger, plankton, fiskar osv) på jorden har en inbyggd klocka som under årmiljonerna har synkroniserats av solen. Det gäller när solen går upp - då det blir ljust, solens höjd på himlavalvet och slutligen när det blir mörkt på kvällen.
(Till detta kan läggas de störningar som människans alla utomhusbelysningar skapar. Inte bara vägbelysning utan också 'mysbelysning' på t ex husfasader. Många organismer är nattaktiva för att hitta föda. T ex fladdermöss som fångar insekter, vilka bara flyger när det är mörkt.) 

Detta har en direkt inverkan på t ex lantbruket, vad gäller djurhållning men också t ex när skörd av grödor kan ske, vilket styrs av bland annat luftfuktigheten, som varierar under dygnet.

Sedan tillkommer konsekvenserna av själva tidsomställningen två gånger per år. Då påverkas vår inre klocka, vilket de flesta av oss inte lägger märke till. Men det finns många människor som får besvärliga symtom vilket påverkar dygnsrytmen och därmed hälsan negativt.

Alla som flugit över flera tidszoner vet att man drabbas av ’jetlag’, vilket orsakas av att kroppens dygnsrytm inte är synkroniserad med det verkliga dygnet där man befinner sig. Det beror på att kroppen inte kan ställa om dygnsrytmen omedelbart, utan omställningen sker inom några dagar.

Några länkar som belyser ämnet:https://www.forskning.se/2021/10/26/vintertid-ar-bast-for-kroppen/

https://svenska.yle.fi/a/7-808541

Om hur frågan om sommartid har behandlats i Sveriges riksdag under 1900-talet:https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/med-forslag-till-riktlinjer-for-inforande-av_G203200/html?fbclid=IwAR1ODiHev1oV4XnjjgNk1W23-BLZ09pq2ySdCcmLSsru0J_oHxRZ5DDvlV4

Oavsett hur det blir så kommer jag inte att få uppleva den ’nya tiden’, men jag är övertygad om att kunskap och förnuft kommer att segra till mänsklighetens fromma – ja för livet på jorden.

Jag hoppas på kommentarer!

Sjösa den 25 januari 2022

Göran Forsmark

Schimmel Chippendale

Söndagen den den 14 november var vi på NK-villan

för att lyssna på Sofia Ullman.

Sofia framförde en mycket fin konsert på piano. Med egenkomponerade visor och ballader bjöd hon publiken på en skön musikalisk resa. Ett av styckena hade Kenneth Gärdestad som textförfattare. Sofia ger mycket av sin person både i den fina lyriken och i ”mellanpratet” och konserten utvecklades faktiskt till en dialog mellan Sofia och oss åhörare.

Sofia spelade på ett piano av märket Schimmel Chippendale (chippendale är en engelsk möbelstil från slutet av 1700-talet) som hamnade på NK-villan i januari 2020 eftersom deras piano gått sönder.

När jag jobbade på BORO-hus i Landsbro 1962 och hyrde min första lägenhet, ville jag ha både TV och piano. Vi hade piano hemma, som mamma spelade på. Hon fixade så att jag fick lära mig spela piano hemma hos kantor Norén. Jag valde ett piano för 20 000 kr som jag köpte på musikaffären i Vetlanda.

Det följde med på 4 flyttar och har sedan funnits här i Sjösa sedan 1997. Med åren spelade jag allt mindre och till slut stod det i källaren utan att användas.

När NK-villan i december 2019 via e-post till medlemmarna efterlyste ett piano köpte de mitt piano för en billig penning. Mina barn var inte intresserade. Jag är glad för att pianot hamnade på en plats där det används.

Det var roligt att lyssna på pianots klara toner. Den 5 december kom vi till NK-villan igen. Nu bjöds vi på opera av de stora klassikerna Mozart, Verdi, Puccini, Händel och Gershwin. Sångarna ackompanjerades enbart av 'mitt piano'.

Detta var ur Verdis opera "La Traviata" andra aktens duett med Traviata och Germont. 

Jaqueline Delman till höger svarade för regi och presentationer.

Det är inte varje dag man kan uppleva klassisk opera i Nyköping.
Vi förstod visserligen inte vad de sjöng (italienska), men med enkel rekvisita och utmärkt skådespeleri förstod jag ändå en del.
Opera är ju skådespel som framförs helt och hållet med sång till musik.

En snutt från Schimmels marknadsföring.

Nu har jag sagt adjö till min följeslagare i 58 år och gläds åt att det hamnat i goda händer till mångas glädje.

Ormen Friske

På Stensunds folkhögskola utanför Trosa står sedan många år en minnessten på en liten bergknalle. 
Här byggdes 1949 vikingaskeppet Ormen Friske av frisksportarna. Förebilden var det norska Gokstadsskeppet. 24 m lång och 5 m bred. Ormen sjösattes här vid stranden den 16 juni 1949 på kung Gustaf V:s 91-årsdag. Samma dag uppvaktades kungen på Tullgarns slott av en fulltalig besättning. Ormen deltog sedan i Lingiaden och Världssportutställningen i Stockholm.
Våren 1950 rustades Ormen för en färd till sjöfartsmässan i Rotterdam och därefter var målet Paris, men innan dess gjordes uppvisningsseglingar och en filminspelning av Sköna Helena med flera av den tidens stora skådespelare.
Den 4 juni avseglade Ormen från den gamla vikingastaden Björkö i Mälaren. Den 12 juni kommer man till Ystads hamn efter att ha ridit ut en 17 sekundmeters storm i Kalmarsund med farten 14 knop.
Nu är de på väg. 

Ur TV-programmet "Jag minns mitt 50-tal" 1988 med Bernt Egerbladh:
(Gå till helskärmsläge)

Stensunds folkhögskola med pilen till minnesstenen.

En film om den seglande Ormen Friske i Bernt Egerbladhs TV-program:
(Gå till helskärmsläge)

Ur tidskriften Populär historia nr 9 27 augusti 2004 har jag gjort en Word-fil: (Klicka på den blå texten!)
 Ormen Friskes undergång - dödligt drama i kalla krigets skugga

Minnesplattan finns på Pellworm, som är en bebyggd ö söder om ön Sylt och den dansk-tyska gränsen.

Jag har en del ytterligare material och länkar om någon är intresserad.
Tidningen Kvällsstunden
Wikipedia
Tragedin om Ormen Friske - Sjöhistoriska

Rune Edberg, Södertörn Archaeological Studies ISBN 91-628-5977-3

 I juni 1950 förliste Ormen Friske, en kopia av ett vikingaskepp, på Nordsjön. Alla de 15 unga svenskarna ombord drunknade. Döda kroppar och vrakspillror spolades upp på den nordfrisiska och jylländska kusten.

Ormen Friske hade enligt vittnen av en slump hamnat i ett regn av amerikanska flygbomber, som hindrat skeppet att nå nödhamn.

Trots påstötningar från tyskt håll och från anhöriga till de omkomna utreddes aldrig olyckan av svenska myndigheter. Istället tystades omständigheterna ner och skulden till haveriet lades på påstådda brister hos besättning och båt.

Med stöd av dokument i svenska och utländska arkiv, privata papper och foton, bevarade föremål från skeppet samt intervjuer ges i denna samtidsarkeologiska studie för första gången en samlad bild av dramat, dess efterspel och efter lämnade minnen.

Här finns hela boken i pdf-format.

Både artikeln i Populär Historia och Rune Edbergs bok ger en helt annan bild av Ormen Friske och dess undergång vid ön Helgoland än de spekulationer som spreds i media direkt efter olyckan.

Jag var bara 15 år när olyckan inträffade, men när jag kom till Stensund första gången 1960 på frisksportarnas förbundsmöte blev jag informerad om Ormen Friske.

Boule på Sjösa IP

I mer än 20 år har vi spelat boule på Sjösa Idrottsplats. Efter avbrott för pandemin kom vi igång lite försiktigt förra hösten. 

När vi fortsatte i våras var hälften av spelarna tillbaka. 

Onsdagen den 24 november sken solen, men det var minusgrader. Det blir nog boule idag, tänkte jag på morgonen, för det är ju bara hällregn, snö och tjäle som kan hindra oss.

Här är vi samlade. Med hjälp av spelkort lottas vilka som ska spela ihop. Eftersom vi var 10 personer får två 3-mannalag kasta 2 klot var och två 2-mannalag lag 3 klot. 

Banorna görs efter varje speltillfälle i ordning av några eldsjälar. 

Nu är det klart för spel på bana 1 och 2.

Marita har just kastat första klotet. 

Det ska stanna så nära 'lillen' som möjligt.

Men - vad hände? 

Jo - det lät 'klunk' när klotet studsade och rullade långt, för banan var frusen och hård! Efterhand lärde vi oss att kasta klotet lagom försiktigt.

Jag spelade med 3-mannalaget. Det röda motståndarlaget hade 12 poäng, varefter vi fick 3 poäng innan det röda laget slog in vinnarklotet.

Dags för rast och fika. Som vanligt sitter vi ute.

Idag var det skönt trots minusgraderna.

Sedan spelar vi en omgång till. Här mäter Roger, för det är svårt att avgöra vilket som är det vinnande klotet.

Solen håller på att gå ned innan vi är klara.

Den sista omgången vann det röda laget.

Detta blev den långa säsongens sista spel, ty den 1 december kom snön.

 

Första Advent

Det lackar mot Jul. Det märks tydligt i butikerna som börjat sälja julprydnader och i stan där julmarknader lockar kunder. 

På lördagen åker vi in till området kring Nyköpingshus och Sörmlands museum.

Vid Tovastugan är restaurangen öppen. Gästerna sitter ute och äter medan luciakören underhåller.

Körens ljus blåstes ut av den kalla vinden. 

I Nyköpingshus finns en julmarknad och i Slottskällaren är restaurangen öppen.

Man kan åka mellan olika aktiviteter med jultomtens vagn som dras av trotjänaren Konrad.   

Skönt att lämna kylan och blåsten och gå in på Sörmlands Museum. Där är det mycket folk - både pensionärer och barnfamiljen. Kaféet är öppet så vi dricker kaffe och äter en baguette innan vi besöker en utställning om Nyköping.  

På söndagen går vi i god tid till Nicolaikyrkan där "Musik i advent" framförs av Motettkören och Filharmoniska sällskapet. I många år var "Julens sånger" med dirigenten Gunnar Björkvall tradition. Efter hans pensionering tjänstgör Jenny Tjärnström som dirigent. Advents speciella psalm är "Bereden väg för Herran" där vi kunde sjunga med. 

Kvällens paradnummer är Advent av Otto Olsson. Den gillar jag. Jag har bland annat sjungit den i Julens sånger.

När vi kommer hem kan vi njuta av de fina belysningarna hos våra grannar.

Så har det nya kyrkoåret börjat då vet jag att julen snart är här. Vi förstärker den känslan genom att äta lutfisk på söndagen.
Kylan är på väg och prognosen är mer kyla den närmsta veckan.