Nils Dacke - upprorsman eller frihetskämpe?

I går kväll hade Smålands Gille sin årliga vårvinterfest på NK-villan.

Den jättegoda och varierade buffén avslutades traditionsenligt med ostkaka, sylt och vispad grädde.

Vi var 50 medlemmar som kommit för att träffas, äta och lyssna till ett intressant föredrag om den kände smålänningen Nils Dacke.

Historikern och läraren Alexander Steinvall från Virserum har under många år intresserat sig för och forskat (Linnéuniversitet i Växjö) om

 Dackefejden (år 1542 - 43) - Nordens största bondeuppror.

Nils Dacke är en person, som kan uppfattas som upprorsmakare eller frihetskämpe beroende på betraktarens position.

Gustav Vasa uppfattade Nils Dacke som en farlig upprorsmakare, medan smålänningarna hyllade honom som en frihetskämpe med sympatisörer i bland annat södra Östergötland.
Nils Dacke protesterade bland annat mot kungens skatter (fogdarna) och konfiskering av kyrkornas värdefulla inventarier i det på den tiden självstyrande Småland. Smålänningarna ville att allt skulle förbli som "gammalt och fornt var" och sköta sig själva.

Detta är Sverige år 1521. Det röda området styrdes av bland andra Sture-ätten innan Gustav Vasa tog över.

 Gustav Vasa var riksföreståndare 1521–1523, under det pågående befrielsekriget. Han kan själv betraktas som upprorsmakare eftersom han inlett ett uppror mot unionskungen Kristian II (efter Stockholms blodbad den 8 november 1520). Gustav Vasa valdes till Sveriges kung den 6 juni 1523. Hans regering kännetecknas av införandet av ett starkt centralstyre i hela riket med en effektiv byråkrati och en evangelisk statskyrka grundad på Luthers lära.

Södra delarna av Östergötland ingick på den tiden i det självstyrande Småland. Häradsgränserna är markerade på kartan.

De "små länderna" var häraden.  Ett härad är ett mindre folk- och landområde, vars syfte  har varit av rättslig natur, nämligen upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet.

Jag är född och uppväxt i Bodafors, som tillhör Västra Njudungs härad. 

Den enda statyn av Nils Dacke står i Virserum.

På 1950-talet var det aktuellt med en staty av Nils Dacke som Carl Milles skulle utforma. Den skulle placeras på torget i Växjö framför residenset, men se det gick ju inte an!

Nils Dacke var motorn bakom det småländska uppropet mot Gustav Vasas pålagor.

Det första slaget utkämpades 1542 nära Bergkvara slott där kungen förlorade. I Kisa-trakten utkämpades ett annat slag i juli, då bondearmén vann mot kungens bättre utrustade och krigsvana knektar. De var dock ej vana vid strid i de oländiga skogarna.
Detta var således ett inbördeskrig som spred sig i hela Småland och snart behärskade Dackes män större delen av det inre Småland. Gustav Vasa var då på Stegeborgs slott i Östergötland och var riktigt skärrad. Upproret kunde ju spridas sig till andra delar av landet. I ett brev skrev han: “…hänger detta Östergötland nu så gott som på en silketråd”. 
Kungen tvingades gå med på vapenvila som slöts i Slätbacka, strax söder om Linköping. Dacke hade satt upp 17 punkter, varav de viktigaste var ett slut på fogdarnas godtycke och krav på mutor, sänkta/avskaffade skatter, slut på plundringen av silver från kyrkorna, samt att få behålla de gamla (katolska) ceremonierna, protest mot kronans monopol på jakt av hjort och älg samt avverkning av ek och bok.
I gengäld lovade Dacke kungen trohet samt ställa 2 000 man till kungens förfogande mot "utrikes fiender och inrikes motståndare" samt att återställa ordningen i Småland.

I tron att givna och underskrivna löften gällde drog sig Dacke och hans närmaste tillbaka till Kronobergs slott, vid tillfället en borg för Växjöbiskopen, som tillfälligt stod tom. Där “drack man jul” som det står i den gamla krönikan, men kungen kallade freden en “hönsefred” och laddade upp inför en våroffensiv.

Dackeupproret syftade alltså inte till att störta kungen, utan till att slå vakt om ett traditionellt självstyre och framför allt till att värna böndernas ekonomiska intressen, främst de fattigaste bönderna, vilka Dacke själv tillhörde.

Medan Dacke och hans mannar firade jul på Kronobergs slott laddade Gustav Vasa upp för nya strider. 8 000 nya legoknektar och rytteri samt några hundra Dalabönder. De senare hade kungen lurat med genom förfalskat upprop som utmålade Dacke och hans män som landsförrädare – kungen påstod att de förde ut livsmedel till danskarna till men för andra svenskar! Fake news?

Det avgörande slaget stod den 20 mars 1543 nära sjön Hjorten. Dacke blev svårt sårad och gömdes i en svårtillgänglig grotta intill sjön. Han överlevde. 

Strider fortsatte under 1543, som ledde till att många av Dackes närmaste dödades eller gick över till kungens sida och uppropet ebbade ut.

Arkeologerna har hittat enormt mycket rester från slaget: skelettdelar och vapen av olika slag.

På Skallö har man hittar många skallar.

Ollatorpets äng, Flaka, Torsås i Kalmar län. Platsen där Nils Dacke dödades av kungens knektar augusti 1543.

Vi får känna på en kanonkula som hittats på platsen för Virserumsslaget.

Vad hade hänt om Nils Dacke inte förlorat?

Smålands landskapsvapen

Den här typen av inbördeskrig har förekommit och förekommer på många platser i världen. Alla är lika våldsamma och ohyggliga och drabbar alltid den oskyddade civilbefolkningen.

Jag hoppas innerligt att detta var det sista inbördeskriget som drabbat oss i Sverige!

Och inget annat krig heller!

Jag har försökt sammanfatta föredraget och sedan skaffat mer underlag via nätet från olika undersökningar, artiklar och skrifter som rör Dackefejden. 

Årets första vandring på vår etapp 38

Jonas med familj var på Melodifestivalens gen-rep på fredagskvällen.

På lördagen åkte vi till vår etapp på Sörmlandsleden. Vi hade med oss såg, busksax och sekatör för att rensa upp nedfallna träd och buskar som försvårar framkomligheten för vandrarna.

Sedan Jonas sågat av den här sälgen på två ställen kunde de släpa den åt sidan.

Gamle Bamse hade ibland svårt att ta sig fram i terrängen och blev här buren av Ella.

Under natten var det flera minusgrader så att det bildats en 5 mm tjock is.

Utmed etapp 38 finns många fornminnen från bronsåldern (c:a 3000 år sedan). Det är länge sedan!

 Det finns flera bra informationstavlor som berättar om de stora gravrösena och skeppssättningarna.

Bamse är trött och somnar

Det var kyliga vindar uppe på Gullängsberget så vi fikade nere i dalen.

Vi hade skeppssättningen framför oss och i bakgrunden syntes Gullängsbergets sluttning. 

Både Gullängsberget och kullen med skeppssättningen var öar under bronsåldern. 

Landhöjningen idag är 4 mm per år dvs havet var 12 m högre då de säljagande och fiskande människorna byggde dessa stenkonstruktioner åt sina döda.

En av de två skeppssättningar på denna plats.

Vid Västra Kovik ligger Östersjön isfri och nästan blank i lä för de sydvästliga vindarna. 

För många år sedan fanns här en omtyckt plats för nakenbadare.

+

"Enda chansen - schlagermusik på orgel"

Var 14:e torsdag ordnar Nicolaikyrkan lunchmusik kl. 12:12.

Temat var idag "Enda chansen - schlagermusik på orgel" därför att Melodifestivalens "Andra chansen" drabbar Nyköping nu i helgen. 

Organisten och körledaren i Nicolai Gunnar Björkvall är den drivande kraften bakom den drygt 30 minuter långa konserten. Ingen entréavgift. Man kan köpa baguette och kaffe som man avnjuter i kyrkbänken (helst) före konserten. Drygt 200 personer kommer i mycket god tid för att få bra platser.

Gunnar Björkvall presenterar dagens konsert.

Han spelar med händerna på två olika klaviaturer och med fötterna på fotpedalerna. 

Med knapparna vid sidan av kan han få fram många musikaliska finesser.

I videosnutten spelar han Stad i ljus av Py Bäckman.

Den vann Tommy Körberg Melodifestivalen med 1988:

(Visa i helskärm!)

Samling vid Pumpen

Pumpen fanns igår kväll uppställd på Culturums scen.

(Den var flyttad från foajén)

Varför?

Jo, för att Ulf Peder Olrog firades på sin 100 årsdag med en jubileumskonsert "Samling vid Pumpen".

Arrangörerna Nyköpings kommun och Nyköpings Rotaryklubb delade ut det årliga Olrog-stipendiet på 50 000 kr. Det var naturligtvis fullsatt i den stora konsertsalen.

Ulf Peder Olrog växte upp i Nyköping där fadern Thorvald var syssloman (=sjukvårdsdirektör) på lasarettet och familjen bodde i den västra grindstugan. 

Pappan lärde Ulf Peder några enkla pianoackord, men han lärde sig sedan själv att spela piano, mandolin och gitarr. Han kunde inga noter utan spelade på gehör. Under gymnasietiden på Nicolai startade han orkestern Swinging  Boys (med bl a Tore Gullstrand) som repeterade i skolans musiksal. Från denna tid återfinns historier i Olrogs senare visor, till exempel Balladen om Herr Rosenbloms spelemän och genombrottslåten Samling vid pumpen. 

Orkestern var flitigt anlitad på dansbanorna runt Nyköping fram till studentexamen 1938.

Han flyttade till Uppsala och studerade nordiska språk på universitet, där han började skriva visor på studentrummet.

Mest känd blev han genom vissamlingen Rosenbloms visor (1945–1955) med mer eller mindre parodiska eller spexartade texter; Edvard Rosenblom är författarens alter ego och huvudperson i många av visorna.

1951 avlade han  filosofie licentiatexamen i etnologi med sin Studier i folkets visor. Efter det startade han Svenskt vis-arkiv som numera är ett statligt verk.

Under 1950-talet inledde han ett samarbete med den norske vissångaren och författare Alf Prøysen.

Efter flera år på Sveriges Radio blev han 1964 producent och låg bland annat bakom barnprogrammet Snurran och publikröstningen i  Svensktoppen. Samtidigt kom han även i kontakt med Sveriges Television där han bland annat gjorde musiken till julkalendern Teskedsgumman 1967. 

År 1971 befordrades han slutligen till programchef på underhållningsavdelningen på Sveriges Radio. 

Under ev svår personlig depression tog han livet av sig 1972.

På 1950-talet fick jag i julklapp ett nothäfte med Olrogmelodier. Där ingick bland annat Sjörövarhambo: "Emellan tänderna tar jag kniven …", som jag spelade på piano.

Duktig presentatör, gitarrist och sångare var Jan-Olof Andersson som tidigare fått Olrogstipendiet.

Zigge Bodins Kapell underhöll med ett antal klassiska Olrogmelodier.

Jejja Sundström och Eva Tjörnebo (på bilden) 

Under kvällen fick vi lyssna till Schottis på Valhall, Samling vid Pumpen, Violen från Flen, Se Södertälje.
Kvällens huvudperson var Claes Eriksson från Galenskaparna. Han fick det sista Olrogstipendiet. Han underhöll publiken på sitt speciella sätt med små sketcher och historier samt sjöng en text medan han gjorde diverse magiska reptrick.

Avslutningsvis ledde Claes allsång: Bullfest, bullfest hela dan.

Claes Eriksson sjunger "På en liten smutsig bakgård" - slutet.
(Visa i helskärm!)

Hela ensemblen

Det var en mycket trevlig men lååååång föreställning utan paus.

Är våren på väg?

Söndag den 24 februari: Det är vår i luften och vi går en promenad i omgivningen.

På kökstrappan sitter denna hane av gråsiska och smälter maten han ätit vid fågelbordet. Kännetecken den roströda fläcken i pannan och svarta haklappen.

 Efter det ymniga snöfallet förra helgen fick vi hjälp av snälla grannen Olle att ploga bort snön vid garaget. Upp till huset skottade Marita en smal gångväg.

Idag är allt borta!

I bäcken vid gångvägen porlar smältvattnet från Sjösa gård.

Svärtaån flyter lugnt in under landsvägsbron.

Snart är vattnet ute i Sjösaviken, där isen fortfarande ligger, dock ej hållbar för skridskoåkning.

Det är skönt att sitta och njuta av vårsolen och utsikten från altanen.

Efter solnedgången blir det kyligt, men då kurar vi inomhus.

Begravning och jazzkonsert

Den 8 februari tog jag farväl av Gunnel Gustafsson, min goda vän och kollega sedan 47 år. När jag började jobba på Stensund 1971 fanns både Ebbe och Gunnel där. Jag hade nöjet att arbeta tillsammans med Gunnel med bland annat blomstervandringar och pensionärskurser.

Under den fina begravningsgudstjänsten i Trosa fick vi lyssna till musik som både Gunnel och jag gillade.

Minnesstunden på Stensund samlade många av Gunnels släkt, vänner och arbetskamrater. Jag träffade och pratade minnen  med både tidigare lärarkollegor och "gamla" elever, som ännu var unga.

Utsikt från den vackra matsalen mot det nu isbelagda havet där Gunnel och Ebbe åkte långfärdsskridsko på vintern och seglade med sin Amika på sommaren.

Eva, Vavva och Per berättar om sina minnen av Gunnel

Kulturkafét på Nyköpings folkhögskola bjöd i torsdags på gladjazz av lite speciellt slag. Det var kultbandet Som Waits från Norrköping som spelade i sann Tom Waits anda. 

Den sortens musik  hade jag ej hört till tidigare. Kolla på Google vem Tom Waits var!

Jag gissar att det är Lars-Olof "Fiffe" Ohlsson som spelar saxofon, synt och sjunger i megafon.
Det är definitivt han som sätter "färg" på bandet.

En musikvideosnutt:

Datastrul och klimat i början av februari.

Vid nyår kraschade min stationära dator - "arbetshästen". Sedan dess har jag hankat mig fram med en drygt 10 år gammal laptop med skadad bildskärm. I förra veckan hämtade jag ut min nya, som ej fanns i lager vid beställningen. Jag har fått hjälp av Mattias med igångkörningen, men vi lyckades inte installera någon programvara, bortsett från ett antivirusprogram. Programvaran Office 365 köper man numera genom att man får en installationskod som ska användas när programmet laddas ned från internet. Efter 1 år får man betala en ny årsavgift för att kunna använda programmet. Tyvärr var programmet inte aktiverat från leverantören Elgiganten, varför jag måste besöka dem. 

Jag kan i alla fall skriva på bloggen.

OCH - det allra viktigaste: jag hade inte sparat NÅGONTING på datorn utan på en separat hårddisk, som jag dock inte (ännu) har någon säkerhetskopia på. Jag lever "farligt"!

Men jag har haft en del att göra ändå.

Den 4 feb hade jag och musikerna en lyckad Albert Engström-föreställning i Kila församlingshem och  den 6 feb lyssnade vi på en fin jazzkonsert hos SPF med enbart kända låtar.

Den 7 var vi på folkhögskolans kulturkafé och lyssnade på metereologen Martin Hedberg som berättade om det nu så aktuella klimatet.

Han berättade om faktorer som påverkar klimatet, utöver människans aktiviteter.

Det finns astronomiska omständigheter, som alltid funnits, och som människan får finna sig i.

Ur borrkärnor från inlandsisen på Grönland och Antarktis kan forskarna beräkna temperatur och koldioxidhalter i atmosfären

Han sammanfattade genom att efter hand berätta om varje rubrik i diagrammet.

Han redogjorde också på vilket sätt och i vilken omfattning våra åtgärder att dämpa det allt varmare klimatet kan ge önskvärt resultat.
De snabba kasten nu i vinter mellan snö och kyla och varma dagar med för årstiden ovanligt höga temperatur kanske förklaras av den normalt cirkulerande nordliga jetströmmen (rött på figuren).
Dessa vindar på c:a 10 km höjd (där långdistansflygen rör sig) har normalt hastigheter mellan 35 och 75 m/s, men kan ibland öka till mellan 100 och 200 m/s.

På grund av uppvärmningen i norr rör sig jetströmmarna nu i vågor och sträcker längre söderut än annars.

Mycket intressant föredrag!