Cykeltur på Banvallsleden från Halmstad till Karlshamn. Lördag den 20 juli.

Så börjar vi sista dagsetappen från Urshult till Karlshamn. Tack vare att Andrea köpt en detaljerad beskrivning av Banvallsleden vet vi vad som väntar oss idag.

Eliot och jag disponerar bilen på förmiddagen.

Förfallna stationshuset i Fridafors.

Vattenkraftföretaget Watten i Sverige AB äger detta kraftverk.

Pittoreska stugan Bergvik är troligen fritidshus.

Här passerar vi landskapsgränsen.

Här varnas för cyklister på andra sidan bron.

 i åker över Mörrumsån första gången.

För helskärmsbild så klickar man på lilla korset i nedre högra hörnet!

 Forspaddling. Jonas avstår att delta här idag. Han är ju ute och cyklar!

 Målet närmar sig!

På många platser utmed Banvallsleden finns muséer eller enskilda museiföremål som använts på järnvägen.

 Här kunde ångloken fylla på vatten till ångpannan. Kallades 'Vattenhäst'.

En ambulans på räls.

Vi åker över Mörrumsån för andra gången.

Yra som höns? Nej - de här gick lugnt omkring och letade frön.

Mjölkört/Rallarros växer överallt där järnvägarna drogs fram genom Sverige.

Hästar på bete.

En sista koll på kartan att vi är på rätt väg.

Jag är inte så lättskrämd - åtminstone inte på ljusan dag.

Vi är på väg in i Karlshamn.

Vilken märklig vägkorsning! Skickade fotot till Jesper (Carolinas man), som jobbar med vägkonstruktioner. Han berättar då att det är han och hans kollega, som är ansvariga för detta - som han säger - 'Mästerverk'! 

Det verkar finns turister i stan!

Det är hög stämning när vi ska genom centrum. Det pågår Östersjö-festival i dagarna tre!

Vi är framme vid målet i Karlshamn vid Utvandrar-monumentet.

Skulpturens Karl Oskar och Kristina - personer i Wilhelm Mobergs roman "Utvandrarna" - avser att påminna om den tid då Karlshamn var en emigrationshamn och många människor lämnade sitt fädernesland för att söka sin framtid i Amerika. Karl Oskar blickar ut mot havet mot den nya framtiden medan Kristina kastar en blick bakåt mot dem där hemma som man lämnar. På sockeln kan man läsa Wilhelm Mobergs ord: "I hemlandet har deras utvandrings äventyr ingått i sagan och legenden".

Sista dagsetappen blev 58 km, men sedan ska vi till campingplatsen och dit är det nästan 10 km. 

Jonas med familj fortsätter direkt till Långasjö Camping och stugby.

Marita och jag går runt i festivalområdet. Vi köper med oss kvällsmat.

Det blir först ett kvällsdopp i Långasjön.

Sedan blir det en 10-hålsrunda på minigolfbanan.

När kommer bollen?

 Som avslutning äter vi småländsk ostkaka med jordgubbssylt. Glass eller vispgrädde kunde vi inte fixa.

Fem hela 'vackert-väder-dagar' med en enda kort regnskur första dagen.

Så har vi då haft en riktigt härlig 'svemester' - för att använda ett nytt ord. Enligt Svenska Turistföreningen, som lanserat begreppet 'svemester', har de redan i år fått 11% fler bokningar än motsvarade tid förra året. 

Hos Nordiccamping-First Camp har intäkterna hittills i år ökat med 20%.

Tänk att vår cykelsemester redan har hunnit påverka statistiken!

Här passar en strof ur Karin Boyes dikt I rörelse in:

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
På söndagsmorgonen återstår bara att städa stugan samt säga tack och adjö till Jonas, Andrea, Ella och Eliot samt och åka tillbaka till Halmstad där Jonas har sin bil parkerad.

Tack alla att vi kunde göra denna resa. Jag är så glad och tacksam!

Cykeltur på Banvallsleden från Halmstad till Karlshamn. Fredag den 19 juli.

Idag får jag sällskap i bilen av Eliot, när de andra cyklar iväg mot Ursult, som är dagens mål. Eliot och jag börjar med att ta denna cache i Vislanda. Den syns inte eftersom den är gömd inuti stolpen fastsatt i locket.

Vi hinner snart ifatt cyklisterna.

Det gamla stationshuset Torne har blivit en fin privatbostad invid sjön Åsnen.

Klicka på bilden så blir den större och texten läsbar.

Trots alla cykellederna blir det inte trångt.

Eliot och jag missade detta naturreservat.

Inte heller detta 'ånglok' kom vi förbi, för vi hade siktet inställt på entrén till Åsnens Nationalpark. 

Åsnens nationalpark invigdes 2018 och blev då Sveriges 30:e nationalpark. 

Vi plockar med lunchmaten och vandrar ned till Åsnens strand.

Inne i nationalparkens naturrum är det lite svalare och där äter vi lunchen.

Bilen får stå kvar på parkeringen, när vi fortsätter cykla utmed sjön.
Vi passerar det gamla stationshuset Ulvö. 

Någon surströmmingsdoft kände vi dock inte.

Vi har Åsnen på vänstra sidan.

Ålshults gamla stationshus där Ella och Marita hittar en geocache.

Vi beundrar den vackra jättegrytan. Undrar om Eliot vet hur den har bildats?

På vägrenen prunkar de ståtliga kungsljusen.

Den nästan 20 mil långa Mörrumsån har en medelvattenföring vid mynningen i Mörrum på 25  m³/s. Den är en av världens mest välkända laxälvar, men även känd för fiske efter havsöring. 

Nu är vi framme vid vår övernattning i Urshult.

Efter incheckning går vi och köper hämtmat efter vars och ens smak, som vi sedan äter i trädgården. 

Jag stannar i trädgården medan Marita och barnen går till närbelägna Urshultssjön för att bada i solnedgången.

Urshult kallas för 'Äppelriket' med tanke på traktens alla fruktodlingar.

Det blev ännu en fin dag med många upplevelser på fina cykelvägar i underbart vacker natur.

Cykeltur på Banvallsleden från Halmstad till Karlshamn. Torsdag den 18 juli.

Efter frukosten tar vi det lugnt.

Ella och Eliot har bråttom till äventyrsbadet. Blir Ella en ny Ulrika Knape?

Tandemhopp. Absolut inte 'hopplöst'!

 Den här balansbanan - kallad 'wibbit' -  är både hal och gungig.

Det är nog inte första gången för Ella och Eliot.

Dags att fortsätta på torsdagens etapp till Vislanda.

Här går landsvägen och Banvallsleden intill varandra. 

Vi undrar naturligtvis vad detta är för ett litet hus. 

På husets alla väggar finns informationstavlor, så det är bara att läsa.

När Ljungby Energi skulle bygga en transformatorstation här, var villkoret att den inte fick störa det kulturhistoriska intressanta Replösagravfältet från bronsåldern. Alltså byggdes det lilla huset runt transformatorn!

 Jonas har flera gånger fått punka på bakdäcket. Trots att han lagat hålet och pumpat i luft håller det inte tätt.

När han väl kommit fram till Ryssby tar han bilen och åker till Ljungby för att köpa ny cykelslang.

 Vid Ryssby kyrka finns bänkar i skuggan där vi äter enkel lunch, som vi köpt i ICA-butiken.

Till höger om tornet finns en runsten.

Kortaksmålningen i så kallad 'tempera' är gjord av en av Halmstadsgruppens konstnärer Waldemar Lorentzon. Det var mycket svårt att måla på det buktiga trätaket.

Vi fortsätter mot Vislanda och cyklar utmed den vackra Ryssbysjön.

Vi vet att banvallsleden inte är riktigt OK på några ställen. Pilen pekar åt höger, men det finns ju en cykelled rakt fram. Vi tar den.

Utmed cykelvägen växer massor av väldoftande vänderot.

Håller bron - tro? Troligen anledningen till omdragningen här.

 Stålfarfar är min maskot som jag fått av Ella och Eliot.

 Här låg Åängs station.

 Jonas har kommit tillbaka. För säkerhets skull köpte han två nya slangar. 
De fungerade under resten av cykelturen.

Vid Mörthults stationshus, som numera är privathus, blir vi fotograferade innan vi ger oss ut på en sträcka som visar sig vara oframkomlig.

Här tog det slut.

 Marita leder cykeln tillbaka.

 Andrea och jag cyklar - vi har ju el-cyklar! (Vi har faktiskt båda knäproblem.)

Vid 18-tiden kommer vi fram till Vislanda Värdshus där vi ska bo. 

Dagsetappen blev 44 km. 

Värdshuset ligger precis vid Vislanda station på Södra stambanan.

Snabbtågen rusar förbi med säkert 200 km/h.

Efter en ansträngande torsdag sover vi alla bra trots tågen som susar förbi.