3:dje resan med husbilen. Student. Del 1

 Nationaldagen den 6 juni åkte vi till Katrineholm för att ta emot Jonas dotter Ella, som tog studenten på Duveholmsgymnasiet. Det var 13 klasser som hade sina 'Utspring' på skola. Det betydde att många människor hade samlats. Stolta föräldrarTexten stämmer bra, för Ella fick ett speciellt stipendium.

En nöjd och glädjestrålande Ella med pappas studentmössa på huvudet.
'Flaken' hade kört fram och varje klass gick ombord på sitt flak. Ella hade gått 'Estet'.
På Ellas flak var hennes pojkvän flakvärd. 
Så sakteliga gled de 13 bilarna iväg med högljudd musik och dansande studenter ombord.

Kortegen skulle köra en runda genom Katrineholm.

När vi skulle gå in på en restaurang och äta råkade kortegen passera så vi kunde vinka till Ella.

Detta var ett helt annorlunda studentfirande än när jag tog studenten 1955.

Vi körde sedan hem till Jonas för att fira Ella med släkt och vänner medan vi njöt av all den goda maten.

Ella - förstås - hade ordnat med diverse aktiviteter för att gästerna skulle bekanta sig med varandra och roa sig med diverse lekar.
Här ska 3 'lekare' på sina mobiler googla sig fram från ordet OST för att till slut hamna i New York. Någon var snabbast.

Här tävlar ungdomarna om att äta lakritssnöre utan att använda händerna.

Eliot vann medan de andra fortsatte tugga.
Nu var det de vuxnas tur. En penna hängande i ett snöre bakom ryggen skulle sänkas ned i flaskan.

Ella med familj

När Ella åkt iväg för att träffa sin klasskamrater i Katrineholm satte vi oss i husbilen för leta en ställplats för natten. Vi hittade en badplatsen i Byle vid Tisnarens strand. 

Slut på del 1

Bohuslän o Dalsland del 11: Garphyttans NP och Örebro

 Efter  frukosten på tisdagsmorgonen den 28 maj bestämde vi att åka till Garphyttans nationalpark, som ligger strax väster om Örebro. Marita kollar (som vanligt) vilka vandringsstigar det finns att välja på.Marita ska gå den violetta stigen till Svensbodaberget.Nu är Marita vid Svensbodaberget.Naturen är väldigt varierande.Det är en fin cykelväg, men ej tillåten att cykla på.

Marita gick Svenbodaslingan och jag den gula Lövstigen.

Blomsterprakten imponerar.

Midsommarblomster

Svinrot

Det är den här gården som jag går förbi.

Akleja

Smörbollar

Smultron

Här lämnade jag ängarna och gick in i skogen.

Spåren efter granbarkborrens härjningar.

Eftersom detta är en nationalpark, så röjer man inte bort mer än vad som behövs för att man ska kunna komma fram på stigen.

Ett klassiskt alkärr.

Liljekonvalj.

Här träffas vi vid orkidéen tvåblad som det finns massor av.

De små typiska tvåbladsblommorna

'Rotknölar' på al - tror jag.

När vi kommit tillbaka till husbilen fortsätter vi till Örebro där vi parkerar vid Osets och Rynningevikens naturreservat.

Kolla filmen om områdets fantastiska historia!!!

Vi tog ned cyklarna och gav oss ut på områdets fina cykelvägar.

Gässlingarna betar.

Utmed Svartån finns en stor konstutställning.

Snart rinner Svartåns vatten ut i Hjälmaren.

Han ska ha en mobil i handen.

Jag cyklar över Svartån på klaffbron.

Oset, där Svartån mynnar i Hjälmaren.

Marita hänger upp elcyklarna för sista gången på denna resa.

Jag har cyklat drygt 10 mil på en laddning (jag hade glömt laddaren hemma i garaget!)

Vi avslutade turen en riktigt god måltid innan vi åkte sista biten hem.

Sent på tisdagen den 28 maj körde Marita upp framför garaget i Sjösa.

Vi har åkt 124 mil på 13 dagar i soligt och varmt väder, bortsett från åskovädret i Tresticklan. Vi har klarat oss helt utan missöden och mitt sår fortsätter läka. Bornholm finns kvar - kanske åker vi dit senare i sommar.

Tacksam för denna härliga resa!

SLUT

Bohuslän o Dalsland del 10: Dals Ed och NP Tresticklan

Söndagen den 26 maj lämnade vi Bohuslän bakom oss och åkte in i Dalsland. 

I Dals-Ed hittade vi en fin ställplats hos Dals Eds Båtklubb vid stranden till Stora Le. Vi tog ned cyklarna för att cykla runt sjön Lilla Le.
Vi stannade vid infotavlan ovanför badplatsen.

Det fanns flera skyltar som berättar hur naturen i Dals Ed formats, när den stora landisen 'drog sig' tillbaka för cirka 11 000 år sedan. Vi står vid kontrollen 2 ovanför badplatsen.

Vid P-platsen finns denna tavla vid röda pricken på kartan.

Lite längre fram uppe på platån finns en gravplats.

Strax intill ligger Äng, där infotavlan beskriver hur sjön Lilla Le bildats.

(Klicka på bilden så kan texten läsas!)

Bräckan är den mäktiga israndbildning som reser sig 27 meter över Lilla Le. Ursprungligen låg bräckan under havsytan, men när isen smälte och trycket lättade, började landet sakta höja sig.

Nu är vi nere igen vid Lilla Le.

Undrar om alla holkarna är bebodda?

Vilken historia har denna sjömina?  Efter kontakt med båtklubben fick jag reda på att den plockats upp från Kosterfjorden 1917.

På måndagsmorgonen var målet för dagen Nationalparken Tresticklan upp emot norska gränsen.

Efter frukosten rullade vi väg.

På väg ut ur Dals Ed undrade vi vad detta var för bauta.

Den har rests till minne av Eric Sandell. Han var överingenjör och ledde utbyggnaden av järnvägarna i Sverige i mitten på 1800-talet. Bland annat var han chef över järnvägsbygget till Norge, genom Dalsland, åren 1875 - 1878.

På en höjd ovanför Stora Le fanns en infotavla om Istidsleden, som vi följde igår (nr 2 och 3).

Vi är vid nr 7. 

Vi fortsatte norrut på västra sidan av Stora Le. Under några mil var det vägarbete, där trafiken reglerades med ett antal trafiksignaler.
Kl 10:30 kom vi fram till nationalparken och parkerade husbilen 200 meter före parkentrén där det var plats för husbilar.
Marita var laddad för en milslång vandring först på Bodalsvikenleden (röd) och sedan Bråtaneslingan (gul). Eftersom terrängen inte var så lätt gick hon med stavar.

Jag cyklade iväg och provade några olika vägar/stigar. De var alldeles för branta för att cykla.
Vid parkens informationscentrum fanns mycket att läsa och jag hade gott om tid.

Den här 240 meter långa rundslingan kunde jag cykla på. Fast jag cyklade åt andra hållet för det är lättast att göra vänstersväng. Man kliver ju av och på cykeln från vänster.

Det är blöta tassemarker.

Det började regna lite lätt så jag cyklade tillbaka till husbilen. Jag hade precis hunnit låsa cykeln då regnet började. 

Och Marita som är ute i regnet!!!
Då var det slut med hennes fotograferande.

Den röda Bodalsleden.

På denna bro kommer man över Tresticklasundet mellan Stora och Lilla Tresticklan i norr (höger).

Nu har Marita gått 1,5 km.

En liten göl mellan bergen.

Där är Marita nu på den gulmarkerade Bodalsvikenleden.

Här har Marita 4 km kvar.

10 minuter senare kom regnet.

Äntligen kommer Marita tillbaka efter en dryg mils vandring på nästan 3 timmar. Hon är GENOMVÅT!

Sedan Marita torkat sig, satt på torra kläder och lastat cyklarna lämnade vi Tresticklans NP. I detta vädret fanns inget att göra här, väderprognosen säger regn de närmaste 4 dagarna.

Vi påbörjade hemresan och åker norr om Vänern. Men först måste vi köra över Stora Le med linfärjan vid Nössemark.

Här korsar vi Stora Le.

Vi fortsatte mot nordost. Strax före Karlstad stannande vi för natten på trafikverkets rastplats Sörmon vid E18.

Slut på del 10

Slut på del 10