Rött i naturen

Så här års är det färggrant i naturen. Löven tål inte frost. Speciella hormoner s k fytokromer känner att dagens längd blir kortare, dvs det är dags att fälla löven. Innan dess passar trädet på att bryta ned det gröna klorofyllet och spara dess beståndsdelar, som ju är energi för trädet. När klorofyllet är borta kommer de röda (antocyanin och karotenoid) och gula (xantofyll) färgerna fram. Då fyller lövet ingen funktion längre och kan fällas till marken. Det är ett enzym (abskissionssyra) som gör att nybildade celler vid lövets bas blir kortare, vilket gör att lövet lätt bryts av t ex om det blåser.

Lönnlöven får vackra färger på hösten.

Berberisbusken kommer ursprungligen från Iran. Den kallas också surtorn på grund av de sura bärens innehåll av äppelsyra och askorbinsyra, dvs C-vitamin.
Veden i både rot och stam är gul och har använts för växtfärgning.

Av de mogna bären kan man göra saft, gele och sylt.

De röda rönnbären är "sura" sa räven, när han inte nådde dem. 

Av bären brukade min mor göra gelé,som passade bra till t ex älgsteken.

Räven och druvorna är en av Aisopos fabler. En räv misslyckas att nå druvor som hänger högt upp på en vinranka. Räven förklarar sedan att den inte vill ha druvorna eftersom de nog inte är mogna, men istället är sura.

Sensmoralen i berättelsen är att det är lätt att ringakta något man inte kan få med en nutida betydelse att då man misslyckats med något man föresatt sig, bortförklarar sitt tidigare engagemang för frågan med att man egentligen inte alls var intresserad från början (trots att det är uppenbart för alla inblandade att så inte är fallet).

(Ur Wikipedia)

På temat rött passar denna riddarskinnbagge in:

Den vita pricken är typisk för riddarskinnbaggen.

Eldlusen saknar vit prick. (Bilden har jag stulit från Wikipedia)

Så här på hösten, när det inte finns så många färggranna blommor, är det svårt att hitta den blå färgen - om man inte nöjer sig med det blå vattnet i sjön eller den klarblå himlen.