Svampsafari med lite mykologi

Så här års och just i år är det ovanligt mycket svamp i skogarna. När man går ut för att plocka svamp får man förutom svampen även frisk luft och fina naturupplevelser. Efter några gånger, när det börjar bli trångt i frysen, roar jag mig med att fotografera svamparna istället, då blir det inte heller lika mycket efterarbete.

Linné kallade alger, ormbunkar, mossor, lavar och svampar för kryptogamer (= sporväxter), för han visste inte hur fortplantningen fungerade, medan övriga växter var fanerogamer (= fröväxter) som hade "synlig" fortplantning - blommor och bin. Svamparna räknas numera till en speciell grupp, som varken är växt eller djur. Jag återkommer senare med ett inlägg, som ska handla om lavar.

Svampvävnaden byggs upp av så kallade glukaner och kitin, som också bygger upp insekternas hudskelett.
Svampen - precis som människan - byggs upp av celler, där cellkärnan har dubbla kromosomuppsättningar. De sägs vara diploida. (Bilden nedan från Internet någonstans.)

En kvinnas 23 kromosom-par. En man har en X- och en Y-kromosom.

Inför fortplantningen bildas hos människan könsceller: spermier och ägg, vilka har enkel kromosomuppsättning, kallas haploida. Vid befruktningen sammansmälter sedan spermie (med en X eller en Y kromosom) och ägg (med en X-kromosom) så att en diploid kroppscell bildas.

Mellan svampens skivor i hatten delas en diploid cell, varvid sporer med enkel kromosomuppsättning bildas - haploida. I figuren har de ritats blå respektive röda för att markera att de innehåller var sin kromosom. När en haploid blå hyf träffar en haploid röd hyf förenas de (befruktning!) till ett mycel med diploida celler. När de delar sig och tillväxer bildas tunna trådar som bildar ett mycel, som växer upp till fruktkroppen - svampen. (Bilden nedan från Internet någonstans.)

I gula ringen sammansmälter en röd hyf och en blå hyf till ett sekundärmycel.

Trattkantarell även kallad höstkantarell är lätt att plocka och dessutom sällan maskäten.

Till kantarellerna hör också den gulröda trumpetsvampen. Den svarta trumpeten har vi inte hittat (än).

Lättplockad, maskfri och god matsvamp.

De flesta svamparna har så kallad mykorrhiza (svamp-rot) och lever i symbios med växter t ex träd. Oftast lever en specifik svamp ihop med ett visst träd till ömsesidig nytta för båda. Utan svamparna skulle träden växa mycket sämre, vilket har stor nationalekonomisk betydelse.

Bilden har jag hittat på Internet.

Till årets svamp utser jag Stensoppen eller Karljohansvampen. (Se bloggen den 7 september).

En annan god svamp är den tegelröda björksoppen. När man skurit av skräpet på foten blir köttet blåsvart, men det gör inget.

Honungsskivlingen ta sin näring från trädens rötter. Den är ingen bra matsvamp eftersom det finns giftiga arter i gruppen.

Den här blåmusseronen är inte speciellt blå, men den är en god matsvamp.

Trädtickor växer direkt på träd. Svampens mycel växer in i träet där hyferna släpper ut enzymer, som  löser upp substratet så att näring och energi frigörs till svampen. På så vis bidrar svampen till nedbrytningen av dött växtmaterial i naturen - annars skulle man inte kunna komma fram i skogen för alla gamla döda träd.

Man brukar inte äta trädtickor. Tickorna känner av jordens gravitation (tyngdkraft) och 

Den vita tickan nedan har växt ut sedan trädet fallit!

Svaveltickan växer på t ex ek. Den kallas på engelska "skogens kyckling" – Chicken of the forest – eftersom den smakar och har konsistens som kycklingfilé.

Svaveltickan är stor och växer högt upp.

Utöver vanliga soppar, skivlingar och "åslingar" (typ kantarell) finns det så kallade sporsäcksvampar, där sporerna (förökningskropparna) finns inuti svampen. Exempel är murklor, röksvampar och skålsvampar.

Mönjeskål eller brandgul skålsvamp/skålmurkla.

Stenmurklan anses som en delikatess, men den måste förvällas två gånger för att giftet Gyromitrin ska försvinna. Gyromitrin finns i alla murklor.

Biskopsmössa

Svart hattmurkla

Det finns många olika fingersvampar.  För säkerhets skull äter man dem inte numera.

Troligen gul fingersvamp.

Den här fingersvampen brukar kallas hjorthornssvamp eller gullhorn.

Den här röksvampen har släppt ut sina sporer ("röken") genom hålet.

Luddet på denna skäggriska (troligen) är mögel - också en svamp - som håller på och "äter" upp svampen.

En underlig organismgrupp är slemsvamparna (Myxomyceter). Mer än 700 arter är kända! De flesta har inga svenska namn med undantag av Trollsmör och Vargblod.

En slemsvamp är trots sin storlek inte uppbyggd av många olika celler utan består av en enda stor, ofta nätaktigt förgrenad cell (ett plasmodium). En stor mängd cellkärnor och annat cellmaterial strömmar fram och tillbaka till plasmodiets olika delar. Vissa plasmodier är färggranna och synliga för ögat men många är så små att de är svåra att se. När miljön förändras, om det till exempel blir torrare eller om maten tar slut, avstannar plasmodiet i sin vandring och bygger i stället upp fruktkroppar som bildar sporer. Ur sporen kryper sedan en myxamöba eller en myxoflagellat, beroende på hur fuktig miljön är. Denna måste hitta en annan amöba eller flagellat att para sig med för att kunna bilda ett nytt plasmodium. (Text från Naturhistoriska Riksmuseet)

Här har slemsvampen satt sig på ett grässtrå.

En slemsvamp håller här på och bryter ned en vanlig svamp.

Om många svampar (av samma slag) växer cirkel- eller bågformat kallas det för "häxríng" eller "älvring". Ringformen beror på att svampen, efter att ha börjat växa på en ny plats, sprider sitt mycel (rötterna) radiellt utåt.

Ungefär där Marita står har mycelet börjat växa och efter drygt 2 m växer fruktkropparna upp.

Mycelet hos ett exemplar av Mörkfjällig honungsskivling i Malheur National Forest (USA) är med en utsträckning på över 8.9 km² och en uppskattad ålder av minst 2 400 år världens största svampkoloni. Om kolonin betraktas som en enda organism så är det storleksmässigt den största organismen på jorden. (Ur Wikipedia)

Detta var lite grand om svamparnas liv, som ur många aspekter är så viktiga.

Jag är ingen mykolog och önskar därför att den som vet mer och bättre än jag hör av sig så jag kan rätta till och lära mig mer om detta intressanta men svåra ämne - mykologin!