Sjösakärret - kompletterat men namn på starren

Första gången för i år vandrar vi in i Sjösakärret. Det är ganska torrt så man behöver inte stövlar.

Det första vi träffar på är några exemplar av orkidén nästrot, som växer i halvskuggan i kärrets utkant. Den har inget klorofyll och får sin näring genom att bilda så kallad mykorrhiza (svamprot) tillsammans med någon svamp, som fixar näringsupptagningen. 

Den kallas nästrot för att rötterna ser ut som ett fågelbo.

Blomman har i övrigt samma form som alla andra orkidéer.

 Det finns många orkidéarter som har mörka fläckar på bladen, vilket dock inte är en karaktär för en specifik art.
Ur Wikipedia: Fläcknycklar (Dactylorhiza maculata) är det gemensamma artnamnet för två orkidéer, Jungfru Marie nycklar och skogsnycklar som tidigare ibland delats upp i två separata arter men numer räknas som underarter. Tidigare var det korrekta svenska namnet för den sammanslagna arten Jungfru Marie nycklar men eftersom en art inte kan ha samma namn som dess underart flyttades detta namn till underartsnivå och det nybildade namnet fläcknycklar infördes. Så är det! Nu är det lite enklare.

Arten är fridlyst i Sverige, precis som alla vilt förekommande orkidéer.

Fläcknyckel

Ett fläcknyckel med annat utseende.

 Gulyxne är sällsynt och förekommer i några få syd- och mellansvenska landskap, från Skåne till Gästrikland. Den växer i kalkrika så kallade extremrikkärr nära kusten. Vi ser en markant ökning och spridning de senaste åren i Sjösakärret, vilket är glädjande.

Gulyxnen är blir högst 10 cm hög.

Tätörten med sin typisk gula bladrosett växer på kvävefattig fuktig mark och är mycket vanligt i Sjösakärrets övre del. Bladen är täckta av klibbiga enzymer som lockar till sig insekter av olika slag vilka fastnar och blir näring till tätörten.

Uppfattningen att enzymerna skulle kunna användas för att tillverka så kallad långfil vill idag vetenskapen inte bekräfta. Tro´t den som vill. Det är ju bara att prova. Skulle "de gamla" ha så fel? Det var Carl von Linné som efter sin lapplandsresa 1732 spred norrlänningarnas recept.

I fjällen växer en vit tätört - fjälltätört.

På de näringsfattiga mosstuvorna växer bland annat rundsileshår, som inte har något klorofyll och kan därför inte få någon näring via fotosyntesen. För sitt behov av kväve (för att bilda proteiner) är bladen täckta med klibbiga tentakler, som vid minsta beröring viker sig in över "bytet" - t ex liten fluga - och sedan avsöndrar "matsmältningsvätska", som löser upp flugan. Fiffigt - eller hur!

En orkidé som lockar till sig flugor är flugblomstret. Det ämnar inte äta upp flugan utan vill i stället ha hjälp med pollineringen. Blomman ser ut som en fluga och dessutom gillar en speciell flugart doften (feromonet) som blomman sprider. En flughanne som sätter sig på blomman för att försöka para sig, blir grovt lurad. Dessutom fastnar pollenkorn på flugan, som den sedan lämnar på nästa flugblomster.

Även flugblomstret har de senaste år spritt sig och är nu vanliga i den övre delen av kärret.

Den intresserade vill säkert läsa på denna länk om orkidéernas bedrägliga liv:  https://stud.epsilon.slu.se/6715/1/olovsson_h_140424.pdf  

Orkidéerna är den senast utvecklade växtfamiljen. Det finns drygt 27 000 olika arter. De är mycket specialiserade och kräver samspel med andra organismer - ofta bara med en specifik art.

Kärrknipproten blir också alltmer vanlig i kärret. I år blommar den dessutom tidigare än förr.

Alla växter har inte vackra blommor som lockar insekter.  

De tidigare växterna spred sitt pollen med vinden. Vilket slöseri - för det krävdes ju massor av pollen för att några ska fastna på honblomman. Barrväxter, gräs och starr är vindpollinerande.

Av släktet starr finns c:a 100 olika arter. 

Detta är flskstarr. Honblommorna viftar med sina klibbiga pistiller för att fånga pollen från hanblommorna som hos denna art sitter ovanför.

Detta är slankstarr.

På mosstuvorna bland sileshåren växer den lilla tranbärsväxten. De lingonstora c-vitaminrika röda bären kan man plocka och använda till diverse delikatesser - t ex vargtass!

Tranbärsblomma.

Humleblomstret har redan gått i frö och sitter och väntar på att något pälsdjur ska komma förbi och hjälpa till med fröspridningen

Det finns annat spännande i Sjösakärren än blommor.

På marken bland växterna kan man se spindelnät, som ofta är utformade som en tratt. Böjer man sig ner och försiktigt tittar in i tratten kan man få syn på konstruktören som sitter och spanar efter byten. 

Det är en åttabent spindel med långa ben - kolla!

Visst är naturen vacker - och fantastiskt!