En tur till Småland. Del 5: Skurugata

Vi lämnar Hult och letar oss fram på slingriga småvägar (dålig GPS-mottagning!) till naturreservatet Skurugata. 

Stigen ned till "gatan" är väldigt fin i början

När jag var här för 40 år sedan var det fortfarande snö kvar i klippskrevorna. Men i år har ju våren varit regnfattig och varm.

Än så länge relativt lättgången stig.

Inte mindes jag att det var så här stenigt. Tur att Leif och jag har stavar, för vi har båda besvär med balansen.

På det smalaste stället är gatan bara 7 m bred. Det är 35 m upp till toppen på branten.

Vi är nära slutet av den 800 m långa gatan.
Leif och jag väljer trappan upp, men sedan är det brant och halkigt nedåt.
Marita och Elaine fortsätter i gatan - och det var inte alls svårt.

Marita och Elaine passerade Tjuvajösses håla, men de gick inte in.

Vid slutet på gatan finns Skurukälla dit den här grodan var på väg.

 Vi börjar vandringen upp mot Skuruhatt. Det finns två olika leder att gå. Vi väljer den lätta!

Upp på Skuruhatt på höjden 337 m ö h är det en milsvid utsikt över de småländska skogarna.

Häruppe tog finner vi slutpositionen för den Earthcache som heter Skurugata.

 Klockan är 19.15 när vi startar hemresan. Vi åker via Bestorp där vi släpper av Elaine och Leif.

När vi kommer hem till Sjösa sitter grannens katt och väntar på oss.

Två intensiva dagar är slut. Vi har haft väldigt roligt, upplevt mycket och träffat trevliga människor.

Jag har kommit både Pålle Näver och Albert Engström närmare in på livet.

Småland är så vackert med ett mycket omväxlande landskap med skog, ängar och sjöar.

Och sån hade vi tur med vädret!