Vi åkte tillsammans med Mårten till Buskhyttan på Tunabergshalvön.
Det var där de slogs enligt Ulf Peder Olrog i visan Samling vid Pumpen. Det var också där som Marita och jag träffades första gången på dansstället Pumpen i december 2003.
Pumpen är en övergiven industrilokal där det numera hålls loppis och ibland dragspelstämma.
Områdets alla halvt förfallna industribyggnader var förr ett stort industriområde med sågverk, virkestork och impregneringsanläggning. Från en brygga i Marsviken utskeppades virket på båtar.
På 1970- och 80-talen byggdes överallt i Sverige el-belysta skid- och motionsspår. Joggingvågen drog fram genom landet. Så också i Buskhyttan. Hur många timmar som idrottsföreningens medlemmar lade ned vid byggandet av motionsslingan vet nog ingen. Inte heller hur mycket lotter som såldes för att finansiera stolpar, elkablar och lampor.
I dag finns den fina skogsstigen med enstaka halvruttna stolpar med vajrar kvar. Här i Sjösa fanns ett el-ljusspår, men det fanns inte kvar när vi flyttade hit för 25 år sedan.
Kan det vara så att alla gym, som växt upp som svampar i jorden, har ersatt motionsslingorna?
I skogen i spårets närhet har Spårsyskonen (de säger att de bor i Burkhyttan) lagt ut geocachar som lockar till vandring.
En ännu stående stolpe. |
På flera ställen har man snickrat och lagt ned trummor av trä för att leda bort vattnet från spåret.
Mårten plockar fram burken från granens inre. |
Burken Slingan #4 var inte vattentät så loggremsan var genomvåt och omöjlig att skriva Sunny Hill på. |
Det har blivit populärt att gömma massor burkar på helt ointressanta platser t ex hängande i en gran. Det måste vara minst 161 m emellan dem. Man kan då uppfatta en geocache som en kontroll på en orientering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar