Tjäderspel på skärtorsdagen 2019 + tillägg på påskafton

I Sjösa hade spridits ett rykte att en galen tjädertupp gick lös på folk uppe i skogen nära X-stugan.

I min tidiga ungdom för 70 år sedan var jag med på tjäderspaning en mycket tidig morgon. Vi lyckades bara på avstånd få höra tjäderns läte.
Enligt Wikipedia: Tjädern är vanligtvis tystlåten under året förutom på våren när de spelar inför häckningen. Under spelet urskiljs tre olika läten: Knäppningarna, som liknar det ljud som uppkommer när tunna träpinnar slås mot varandra. Dessa upprepas 8–10 gånger i allt hastigare takt. Därefter följer klunken, som liknar ljudet av en kork som dras ur en flaska. Slutligen kommer sisningarna som liknar det väsande ljudet av en lie som slipas. Av dessa ljud hörs klunken bäst, i lugnt väder upp till 100–150 meter. 
Vem vet idag hur det låter när en lie slipas?

Tillsammans med Björn cyklade vi dit. Jag på min el-cykel var först på plats, men missade tjädern i diket och fick vända tillbaka. Ur mänskligt perspektiv var han heltokig. Vi tog skydd bakom cyklarna när vi fotade och filmade hans uppvisning. Mest gick han fram och tillbaka på vägkanten, men ibland gjorde han riktiga hopp. Han vrider och vänder på sig för att visa hur stilig han är. Några tjäderhönor såg vi inte till.

Björn är beredd att parera ett anfall

Här spelar han inför publik på första parkett!

(Kolla i helskärmsläge!)

Det var en oförglömlig upplevelse denna varma och vackra vårdag. Livet är härligt!

Det dyker upp ett minne av en händelse från mitten av 1980-talet. Jag var ledare på en frisksportkurs i Vålådalen. Efter förmiddagens lektioner gjorde vi en skidtur i den närbelägna björkskogen. Jag åkte först och hade gruppen bakom mig i spåret. Plötsligt brakade det till bland träden vid sidan av mig. Vi hade skrämt en tjädertupp som flög upp men den fick inte tillräcklig höjd utan for in i ett gammalt stängselnät med 20 cm stora öppningar. Han kom igen stängslet men föll död ned i snön på andra sidan. Förmodligen bröt han nacken. Vi tog oss runt stängslet och ur ryggsäcken tog jag fram en plastkasse (varför hade jag den där?). Jag stoppade ned tjädern i kassen och efter skidturen gick jag till Vålådalens kök och undrade om de kunde fixa tjäderstek till lördagens avslutningsmiddag. Javisst - men icke! Personalen kanske festade på den själva. 

Så det kan gå!