På bilden syns orangeriet med kaffe- och lunchservering. Till höger slottet med anor från 1300-talet.
Friherre Johan Gripenstedt sålde 1984 slottet med omgivningar till Landstinget Sörmland och alla inventarierna till Statens konstmuséer. Alla inventarierna finns kvar på plats i slottet att beskåda i samband med guidade visningar.
De andra cachen ligger långt borta i skogen så det blir en promenad dit.
I det fuktiga diket växer den lilla gullpudran.
Även kabblekan trivs där det är blött.
Den tidiga tussilagon (Tussilago farfara) eller hästhovsörten växer vid vägrenar där det är torrare. Den kallas i bland hosthävsört, eftersom den sägs kunna dämpa hosta. När jag var liten fick jag medicinen Tussipect mot hostan. Den medicinen har nog försvunnit ur den svenska farmakologin, för jag får ingen träff på svenska när jag googlar.
Tussilagon är en av de tidigaste på våren.
När blomningstiden närmar sig slutet växer stjälken och blomman nickar. Snart har fröna vuxit färdigt och sprider sig med vinden tack vare frönas hårpensel.
Vi ser också vita blommor, som t ex harsyran (Oxalis acetosella).
. Den kallades förr surklöver eftersom bladen är svagt syrliga och är friska att tugga på.
Vid en stubbe får jag syn på den här "komockan". Den är drygt 10 cm stor och nästan platt.
Efter att ha frågat på FaceBook-gruppen "Vilken svamp" får jag svaret Öronmurkla. Kallas också brun skålmurkla.
Jag hittar bara lite uppgifter om den på nätet, så den är tydligen ganska okänd. Den kanske är sällsynt.
Här uppe i skogen nära öronmurklan letar vi över 30 minuter efter cachen, som lär ska sitta i en gran. Inte heller nu hittar vi den. Kompassnålen på GPS-n och i mobilen bara snurrar och avståndet varierar mellan 2 och 30 m. Vi ger upp!
Naturen har alltid mycket att bjuda på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar