Nostalgitripp till Bodafors-trakten 14 och 15 augusti

Igår träffade jag fyra döttrar till tre av mina kusiner på pappas sida samt hustrun till en fjärde kusin. Alla mina kusiner, vilka var mycket äldre än jag, har gått bort för flera år sedan. Bara min bror och jag är kvar i den generationen. Förklaringen är att pappa var mycket yngre än sina syskon och gifte sig sent.

Min bror kunde tyvärr inte vara med pga sjukdom.

Min farfar hette Hansson och han var målarmästare i Gävle. Barnen hade tagit sig namnet Forsmark - kanske efter Forsmarks bruk i norra Uppland. 

Alla syskonen hade bibliska namn: Paul (min far) och hans bröder Abraham, Josef samt systrarna Helena, Elisabeth, Maria och Rut.

Denna tavla målad före år 1900 (kolla unionsflaggan) visar målarmästare Hanssons sommarvilla i inloppet till Gävle hamn.

Alla var vi uppväxta i Nässjö-trakten och har nära till Sandsjöbadens Värdshus, där vi stämt träff. Damerna närmast mig är alltså barnbarn till Josef och Abraham.

Maten på värdshuset var mycket god.

Inger (på min vänstra sida) var initiativtagare till träffen. Normalt bor hon i USA.

Det blev naturligtvis mycket prat om gamla tider och många berättelser om vad vi 'Forsmarkare' hade upplevt som unga. Ibland hade vi olika uppfattningar om vad som hänt - men det är ju så att två personer upplever samma sak men uppfattar det ändå på olika sätt. 

Jag hade med denna tavla från 1946, gjord av en annan kusin (Berit). 

Det är Hemmet Gunnarskog i Flisby där de tre ogifta systrarna (våra fastrar) drev ett alkoholisthem för kvinnor från olika samhällsklasser. Det speciella med detta hem var att alla som bodde där deltog i alla sysslor som måste göras i huset, i trädgården och ladugården.

Bakpå tavlan fanns ett litet tryckt häfte med en rapport skriven av Helena 1924:

Jag har hela texten. om någon är intresserad.

Verksamheten hade startat redan 1915 och upphört när jag var där som barn. 

Någon hade med sig denna historia:

 Sedan vi tagit avsked och diskuterat en eventuell ny träff skiljdes vi åt. 

Jag åkte till Norra Sandsjö kyrka, som är 'min' kyrka. Enligt passet är jag född i Norra Sandsjö. Den började byggas på 1100-talet.

 

 I den här järnporten i muren på södra sidan finns det tre hål. De är inte från Dackefejden, som jag trott, utan från 1568 när en trupp ur den danske fältherren Daniel Ranzaus armé besköt kyrkan.

Denna skylt sitter på kyrkporten. Jättebra!

Eller öppna denna länk: http://www.kyrkoguidervaxjostift.se/vaxjostift_239.html

Jag fortsatte 6 km till Bodafors. Där stannade jag till och tittade på pappas 'Svarveri- och skaftfabrik', som byggdes i slutet av 1930-talet, sedan hans träsvarveri  i en hölada vid vårt hus brunnit upp en midsommarnatt.

Där tillverkas idag träkonstruktioner av olika slag.

 Strax innan jag kom fram till mitt barndomshem letade jag reda på min första geocache i Bodafors. Den ingick i serien Bodafors Hälsostig, som är 8 km lång.

Så återsåg jag då mitt barndomshem - Sjöbacka! 

När jag flyttade hemifrån 1961 såg huset ut ungefär så här. Fast inte lika fint.

Sedan pappa och mamma flyttat till ett äldreboende i Rönninge bodde i många år grannen Stig i huset. För närvarande bor en trevlig barnfamilj där. De har under c:a 15 år renoverat och byggt om så nu är det riktigt fint. Tonårssonen David visste att jag skulle komma så han tog emot och visade det senaste byggprojektet: det gamla uthuset, där mamma hade höns och kaniner, ska bli ett modernt boende för David och hans bror.

Jag fortsatte nedför backen till grannen. Där bor nu 90-åriga Inga, som tog emot mig i entrén. 

 Vi är sedan många år riktigt goda vänner och skrattar mycket tillsammans.

Hon var barnflicka åt mig när mamma arbetade. 

Från sitt köksfönster har hon utsikt upp mot Sjöbacka.

Vi har alltid mycket att prata om.

Inga bjöd på färska kräftor från Storsjön (90 m från huset), fiskade av hennes barns familjer.
Jag lade kräftstjärtarna på ett knäckebröd. Mat för gudar!

Redan som liten var jag med och plockade kräftor på sandbottnen vid badplatsen. Vi lockade kräftan, som syntes bra mot den ljusa sanden, med en mörtbit på ett snöre och tog sedan kräftan bakifrån med handen!
Kräftpesten kom till Storsjön 1982 och 1987 planterades signalkräftor in. De kan bli 18 cm långa och har ett hårt skal. Man behöver verktyg för att öppna klorna! Inga fick ihop 7 tjog i kräftburarna!

Det blev en sen kväll för jag hade datorn med. Vi tittade bland annat på gamla kort men också foton från dagens träff. Dock inte nedanstående.
De är troligen tagna 1940 där min pappa sitter på stenröset vid Sjöbacka och ser ut över Storsjön och grannens ladugård nedanför. Han hade själv plockat stenarna ur åkern och lagt upp på röset.
Visst gör Sjöbacka skäl för sitt namn!

Här står min bror och jag med pappa nere vid sjön.

Fotografierna ovan har jag hämtat från Bygdeband (Sandsjö hembygdsförening och är troligen tagna av Axel Fors).

I morse började jag hemresan, men stannade till i trakten av Aneby och gjorde en snabbvisit hos en 'gammal' stensundselev - Karin Seiborg. Vi hade inte setts på många år så vi hade mycket att prata om. 

Efter stensundstiden utbildade hon sig bland annat på Musikhögskolan i Stockholm och jobbade sedan som frilansande musiker och musikpedagog.

Dessutom är Karin sedan 2 år lokförare och kör de nya snabbtågen. 

Det har hänt att hon underhållit sina passagerare med skönsång från loket!
Vill någon veta mer om Karin så kolla på hennes hemsida.

Karin bjöd på lunch: i stekpannan brynt kycklingfilé med egenplockade kantareller samt tjock grädde. En ny smaksensation för mig.

Jag köpte en CD-skiva av henne. Den heter 'Ensemble två' med underrubriken 'Jazz'. Karin har en fantastisk röst i nästan hela omfånget alt - sopran. Till Tony Sjögrens gitarr sjunger hon med mycket känsla bland annat 'Fever', 'My funny Valentine' och 'Underbart är kort'. 

Jag njöt av skivan under hela bilresan hem.

Det är märkligt vad mycket trevligt

man hinner med under två dagar i Småland!