Mänsklighetens längsta resa

Voyager 2 är en obemannad rymdsond inom Voyagerprogrammet, vilken skickades upp i rymden av NASA den 20 augusti 1977. Den (liksom Voyager 1) sändes ut för att undersöka planeterna i solsystemet och sända tillbaka bilder och mätdata, vilka helt förändrade vår syn på jordens grannplaneter.

Efter att ha passerat Jupiter och Saturnus samt några av deras större månar blev Voyager 2 den första farkosten som passerat Uranus och Neptunus. Detta var möjligt tack vare att planeterna låg placerade på ett mycket gynnsamt sätt, något som bara återkommer vart 175:e år.
Förutom vetenskapliga instrument var Voyagersonderna utrustade med varsin grammofonskiva: Voyager Golden Record. Skivan skulle informera eventuella upphittare om att avsändaren var människor som bodde på jorden och som sökte kontakt med andra civilisationer i Rymden. 

I november 2015 befann sig Voyager 2 på ett avstånd av ungefär 16 miljarder kilometer från solen, eller drygt 100 astronomiska enheter (AE). 1 AE = avståndet mellan Jorden och Solen.

Sonden fortsätter sända data till jorden. Fördröjningen för en signal att nå fram ökar med cirka 30 minuter för varje år som går.
Voyager 1 har dock hunnit längre ut i rymden och är det människoskapade objekt som tagit sig längst bort från Jorden. NASA meddelade den 11 december 2018 att sonden den 5 november samma år blev det andra artificiella objektet i världshistorien som flög ut i den interstellära rymden - området mellan Vintergatans stjärnor.

Heliosfären är det område i rymden som 'behärskas' av Solen.

Video om Voyager 2:

Tänk vilka fantastiska och hållbara produkter människan kunde göra för 43 år sedan.

När första människan landade på Månen 1969, sköttes månfärden av datorer, vilkas prestanda ungefär motsvarar dagens mobiltelefons.

Tänk om vi hade den kunskap och avancerade teknik som skulle kunna tackla corona-pandemin!