Norrlandsresan: Del 3 Höga Kusten den 6 september

När vi vaknar på fredagen den 6 september lyser solen på den vackra Högakustenbron. 

Börja dagen med att lyssna på denna låt!
Så lämnar vi detta nästan 50 mil långa vattendrag för den här gången.Närmast ska vi besöka platser enligt kartan.Varför är Höga Kusten ett UNESCO-s världsarv? Grunden är den extremt höga landhöjningen - 286 m - sedan 10 000 år, då den 3 km tjocka landisen började smälta varvid berggrunden mycket sakta började svikta tillbaka efter isens belastning. Kartan visar landhöjningen i Skandinavien. Höga Kusten inom röda ovalen.

Innan vi lämnade hotellet hann jag fotografera några av hotellets info-tavlor.
Bilden nedan sammanfattar om Höga Kusten.
Klicka på den så förstoras den och blir läsbar och musen blir ett förstoringsglas.

Dagens första besök är i Nordingrå (Wikipedia) kyrka från början av 1800-talet.
Fotograferad från ruinen efter den gamla kyrkan.

Kyrkan saknar helt målningar på väggarna och i koret,

vilket är typiskt för 1800-tals kyrkor.

På norra väggen finns åtta små apostla- och kristusstatyer.
Varje staty har sitt eget personliga attribut.
Ett intressant inventarium i kyrkan är brudbänken (Wikipedia) från 1700-talet. Den står till höger om koret.

Den är speciell därför att det går att vända på ryggstycket.

Alldeles intill ligger den gamla kyrkans ruin.

Nu är Kerstin på väg tillbaka till bussen för det är dags att åka vidare.

Vi ska åka till ett gammalt fiskeläge, som heter Norrfällsviken.
Det var fiskare från Gävle, vilka kom hit och började fiska här redan på 1600-talet.
Här finns idag 42 stugor för sommarboende.
Vi promenerade runt bland stugorna. 

Här finns en camping med stugby och marina.

Det här är en gistvall med ställningar, där fiskarna hängde upp sina nät för att rensa dem från sjögräs och torka näten. På den tiden var det bomullsnät, som ruttnade om de inte torkades ordentligt mellan fisketurerna. Numera används ställningarna mest för att torka tvätt.

Bortom sevärdhetsskylten finns ett naturreservat.

Marita, Eva och några till vandrade till Norrfällsvikens naturreservat. Länken innehåller en fin film.
De går genom ett klapperfält med varierande storlek på röda stenarna, vilka består av bergarten rapakivigranit (Wikipedia).

Eva vid 'grisstenen'.

På 1930-talet var det en konstnär i Norrfällsviken som målade en sjöjungfru på stenen. Det gillade inte ortsborna så den målades över med en gris. Sedan har olika personer förbättrat grisen senast 2024 (från Sigrid = Rogers fru i Norrfällsviken).

'En katt bland hermelinerna'.

Kan den ljusa stenen kommit från ett annat område än de röda, när inlandsisen flyttade hit den? Enligt ChatGPT är det så.

Efter detta besök ska vi till Ulvön. Båten Ronja utgår från Ullånger.

Ullångersfjärden låg alldeles blank innan vi drog upp vita svallvågor.

En ägrett-häger vid Höga Kusten. Det är ju en tropisk fågel! 

Bebyggelsen på Norra Ulvön med kyrkan, när vi glider in i Ulvö hamn.

Så embarkerar vi Ulvö brygga.

Info-tavla Ulvön

Nu ska det bli gott med lunch på Ulvö hotell.

Detta är den norrländska specialiteten, som vi förknippar med Ulvön.

Under lunchen berättade en riktig 'local' om tillverkningen av surströmming på Ulvön och 'hur den skulle ätas'.
Tyvärr serverades ingen surströmming under lunchen. Inte ens avsmakning för hugade.

Efter lunchen blev det en guidad tur till Ulvöns kapell och Ulvöns museum under mycket kunnig ledning av Sven.

Sven berättade att författaren Pelle Molin - han med Ådalens poesi - kallade Ulvön för Höga Kustens pärla. Lubbe Nordström (han med boken "Lort-Sverige") kallade Ulvön för Bottenhavets pärla.

På denna länk kan man lyssna på Ulvövisan.
Vi passerade statyn "Strömmingen och vargen" av Anders Jansson 2010.
Vargen såg jag direkt. "Strömmingen" låg bakom min rygg.

Konstverket består alltså av två delar.

Det var Gävlefiskarna som byggde Ulvö kapell 1622.

I vapenhuset finns denna tavla till minnet av kung Oscar II-s besök på Ulvön den 23 augusti 1890. Kungen 'räddade då med frikostig hand detta uråldriga kapell från förfall'.

Det var med en särskild känsla jag steg in i detta kyrkorum. Av alla vägg- och takmålningar förflyttades jag långt bakåt i tiden.
Votivskepp (Wikipedia) brukar skänkas till kyrkan för att komma hem från farliga fiskefärder på havet.

Sven berättar om kapellet.

När man går ut ur kapellet passerar man under en så kallad 'ålderstrappa' (Wikipedia). Nog kollar man väl var på trappan man befinner sig och tänker ...

De flesta gick ned till Ulvöns museum, där Sven berättade om fiskets och framförallt surströmmingens historia.

Kolla på SVT-s nyheter om EU-s nya fiskekvoter för 2025 enligt fiskeministrarnas beslut den 22 oktober 2024.

Det finns akademiker på Ulven. De kallar sig "Surströmmingsakademien".

Surströmmingsakademiens syfte är att bevara och stärka surströmmingskulturen och främja näringens utveckling. 

Här gör jag en utvikning från reseberättelsen för att berätta om mitt samtal med Roger, som jag började prata med i Norrfällsviken. Han hade varit yrkesverksam fiskare i hela sitt liv. Han berättade ingående om strömmingens 'uppgång och fall' i Östersjön. Kolla länken, där jag intervjuat ChatGPT (en AI) om strömmingsproblematiken i Östersjön! {VARNING: Det är en riktig djupdykning i Östersjöns ekologi och EU-s alla dilemman.}

Dags att lämna denna vackra och intressanta ö och återvända till fastlandet i Ullånger.

Dagens sista utflyktsmål var Skuleskogens nationalpark. Vi åkte till den Västra entrén. 

Jag trodde detta var Nationalparkens entré, men det var toaletterna.

För att komma till Nationalparksentrén går man Höga Kustenleden, som här är anpassad för rullstol.

Fallna träd får ligga kvar.

Skuleskogens nationalparksmärke

Framme vid plattformen fick man en vidsträckt utsikt över Skuleskogen.

Eva och Marita hinner med en extra vandring innan de återvänder till bussen.

Jag sitter och pratar med Eva som just kommit tillbaka från vandringen.

På 'väggens' baksida finns mycket information och Skuleskogens nationalpark. Denna plansch visar hur kalottbergen bildats. Till vänster finns både en höjd- och en tidsskala (nutid underst) samt Östersjöns 'föregångare': Yoldiahavet, Ancylussjön, Litorinahavet och Bottenhavet . 

Nu har fotografen bussen bakom ryggen.

Det var dagens sista besök. Vi ska nu åka vidare med bussen till Umeå.
När vi kom ut på E4-an passerade vi Naturrum Höga Kusten, som ligger nedanför Skulebergets naturreservat. Marita och jag har varit där tidigare. Det vi minns bäst är 'den högsta kustlinjen', som ligger nästan högst upp på Skuleberget 286 meter över Östersjön.

Detta är introbilden till länken ovan, som innehåller en informativ video om landhöjningen.

Det finns en animerad video, som visar hur landet höjer sig ur havet. Öppna denna länk: 'den högsta kustlinjen'. Då kommer denna bild upp:

Bläddra ned tills denna bild kommer fram. Klicka i rutan vid pilen så visas videon.

Den börjar med att isen försvinner åt nordväst. Sedan börjar landhöjningen MYCKET SAKTA. Fokusera dig på öarna vid Höga Kusten - det streckade området. Kör igen om du inte hann uppfatta hur öarna kommer upp ur havet.
Notera tidskalan i underkanten! 

På kvällen kom vi till Umeå där vi checkade in på ELIT HOTEL MIMER.

 Under resans första två dagar har vi besökt dessa orter och åkt åtminstone 35 mil med buss.

Den som vill är välkommen att kolla på Kerstin Söderbergs  blogg "Inspiring Travel" som handlar om Höga Kusten.  

Slut på del 3