Escape Room och Tekniska museet

Tillsammans med Maritas grabbar åkte vi till Stockholm idag.

Huvudsyftet var att lösa ett slags 'kriminalfall' - The Cure (= botemedel). Bakgrunden fick vi i form av en video, som berättade storyn. Den handlade om ett inträffat terroristattentat med ett dödligt virus. En svensk forskare hade tagit fram ett botemedel, som terroristerna försökte komma åt. Forskaren hade dock försvunnit, men hans kontor och laboratorium fanns kvar. 

 Vår uppgift var att i hans kontor hitta botemedlet.

Vi hade 60 minuter på oss.

Ledorden för Escape Room:

Vi blev alltså insläppta i forskarens kontor med alla hans grejor. Många lådor hade kodlås eller lås som vi måste hitta nycklarna till. Ledtrådar fanns överallt, en del kunde vi använda direkt.

Vi var 5 personer som jobbade på bred front. Ibland krävdes 2 personer för en uppgift.

Arrangören satt utanför rummet vid sin dator och kunde via flera videokameror se vad vi gjorde. Det hände att vi körde fast och då skrev han små tips, som vi kunde läsa på forskarens dataskärm.

Till slut lyckades vi. Då hade vi 1 minut och 18 sekunder kvar av tiden.

 Vid eftersnacket fick vi reda på att uppgiften var ganska svår, en 8 på en skala 1 till 10. Vi tillhörde de 30% lyckades. Jippy!!!

Detta var en jätterolig uppgift att göra tillsammans. Rekommenderas verkligen.

Vi åkte sedan till Tekniska museet på Djurgården.

Dragplåstret var utställningen 'Making Human Machines'.

Vi började med att följa en guidad visning.

Efter en historisk återblick fokuserades på nutida robotar - robotar som förbättrade industriell produktion och ersatte människan.

Målet var humanioder, dvs robotar i mänsklig skepnad.

Ett steg på vägen är att göra kroppsdelar, som kan ersätta skadade. Dvs avancerade proteser.

 

Hen kollar på mig!

Kan man kalla det för samtal?

Jag är ingen robot!

En mycket intressant utställning.

Underhållsarbete på Sörmlandsleden

Marita (och jag) är ansvariga för etapp 38 - den över Gullängsberget.

Sörmlandsleden är Sveriges längsta låglandsled. Hela leden är 100 mil lång varav de 62 etapperna är 62 mil. Resten är anslutningssträckor och rundslingor.

Etapp 1 börjar vid Björkhagens T-banestation.

Vi ställde bilen vid Uttervik och gick 2 km västerut till det röda strecket.

Vi gick genom Utterviks naturreservat.

Underhållet på leden sköts ideellt av ett stort antal etappledare.

Sörmlandsleden är en ideell förening. 

Inkomsterna kommer från medlemmarna, kommuner, region och företag.

Tillströmningen av medlemmar till Sörmlandsleden har ökat. 

Medlemsantalet är idag drygt 6 000 personer.

Här måste man se upp för stigen delar sig. 

Kollar man noga så ser man en ledmarkering på en tall vid den vänstra stigen.

Vid denna fallna tall kommer man faktiskt förbi och Marita slipper såga.

Uppe på hällmarken växer renlavar.

Nästa gång vi går ut ska vi såga och flytta på de här träden.

Utsikt över Bråviken mot Vikbolandet i Östergötland.

På en del ställen är riktigt vått och halkigt.

Det finns riktigt stora vindfällen.

Här har markägaren eller Sörmlandsledens personal kapat det stora vindfället.

Här vände jag tillbaka och Marita fortsatte på vägen fram till bilen samt sedan på leden till Västra Kovik.

På mobilappen Friend locator kunde jag se att Marita har kommit upp på vägen.

Oftast är leden lättvandrad, men här är den svår att se under blåbärsriset.

Ibland måste man kliva över både stockar och stenar.

När jag kom fram till bilen läste jag av mobilappen Runkeeper.

Jag hade alltså gått nästan 3,5 km med medelfarten 2 km/tim.

Leden var oftast både blöt och hal. Risken att halka fanns hela tiden.

Om t ex jag skulle ramla och skada mig så kan Marita i Friend Locator se var jag är någonstans. Det är mycket bra.

Sedan körde jag bilen till Västra Kovik för att möta Marita.

Marita gick således över Gullängsberget med denna utsikt över Bråviken.

Trakten är rik på fornlämningar.  

Detta är en av de två stensättningar (7 x 15 m), vilka är gravar från bronsåldern.

Jag mötte Marita när hon kom fram till Västra Kovikens badplats.

Det är nästan fullmåne över Västra Koviken.

Här vid Sörmlandsledens informationstavla börjar etapp 39, som fortsätter österut utmed kusten.

Vi är båda ganska så trötta. Jag har ju inte gått så långt, men Marita har dessutom gått en alternativ sträcka fram och tillbaka, för någon hade sagt att det fanns ett vindfälle på den sträckan. Men det stämde inte.
Det var inte så mycket för Marita att röja upp, för då hade det tagit längre tid.
Solen har gått ned bakom berget och det börjar bli kallt. 

Stjärnskådning

Jag hade fått hjälp av tre av 'mina' föreningar att skicka ut inbjudningar till två stjärnskådningskvällar denna vecka. Det kom cirka 25 personer varje gång till Friluftsfrämjandets anläggning i Ryssbergen i Nyköping.

Temat var Vinterns stjärnhimmel.

Mitt upplägg var först en introduktion inomhus om vad man kan se på himlen just nu och sedan kolla i teleskop på Månen, planeten Venus samt den stora stjärnbilden Orion. 

Med denna karta kan man orientera på stjärnhimlen i söder.

Venus är just nu Aftonstjärna och synlig efter solnedgången. 

Under Orions bälte kan man se den svagt rödaktiga Orion-nebulosan, där nya stjärnor bildas. 

I Orions axel finns den röda jättestjärnan Betelgeuse, som under hösten 2019 markant minskat både i storlek och ljusstyrka. Den är på väg in mot sitt slut som en supernova. Den kommer då att lysa upp natthimlen mycket starkare än fullmånen.

På torsdagskvällen var det växlande molnighet. Först kunde vi i teleskopet tydligt se Månens ärriga yta.

Under teorigenomgången inomhus blev det en klar natthimmel, som dominerades av det starka ljuset från Månen.

Mot norr upptäckte vi den kända Karlavagnen i stjärnbilden Stora Björn. 

Med den som utgångspunkt hittade vi Polstjärnan. 

Jag - och även deltagarna - var mycket nöjda!

Sidensvans

Sidensvansen är en vacker fågel. I går besökte en flock våra fågelbord på baksidan, där vi kunde njuta av dem under frukosten.

De åt av de röda oxbären. (Mobilens zoom är mycket dålig.)

Plötsligt smällde det till på köksfönstret.  Vi kollade vad det var.

 Den låg och darrade och högra vingen såg skadad ut.

Visst är den fin. Jag hade aldrig tidigare noterat den gula brämen på stjärtfjädrarna.

 Om en skadad fågel inte kan flyga kan man försiktigt ta upp den och lägga den t ex i en skokartong och lägga på locket. Den kan ju behöva vila. Kanske har den skadat ryggen eller fått hjärnskakning.Vi har fått ta hand om många döda småfåglar tidigare.

Det var inte svårt att ta upp den. Den var alldeles lugn.

Den hade ett oxbär i näbben.

 Med en pincett kunde jag ta ut bäret.

I brist på skokartong satte jag ned den i en liten diskbalja och la sedan en handduk över innan vi ställde ut den på altanbordet i solen.

Efter 15 minuter kollade vi läget. När jag lyfte lite på handduken flög den ut och drog iväg mot skogen. Den ville väl hitta igen sina kompisar.

Roligt att kunna göra en insats och rädda den från katten, som mycket ofta ligger och lurpassar under busken vid fågelbordet.

Södra Bergens Balalajkor

Södra Bergens Balalajkor från Stockholm har spelat i 51 år. 

I onsdags var de första gången i Oxelösund, där de spelade på Koordinaten, som var fullsatt. 

Orkestern bestod av 24 personer. De flesta trakterade flera instrument och alla sjöng. 

Orkesterns huvudinstrument är den ryska balalajkan, som är ett 3-kantigt stränginstrument. De mindre spelas med höger pekfinger och de större med plektrum.

Repertoaren var mycket blandad med medryckande danslåtar och finstämda kärleksvisor i både dur och moll.

Dubbelflöjt och en slags cittra.

 Kohornet har ett pipigt ljud.

Sista numret:

En konsert med Södra Bergens Balalajkor kan jag verkligen rekommendera!

90-årsjubileum

Smålands Gille i Nyköping firade häromdagen sitt 90-årsjubileum 

på det anrika slottet Nyköpingshus.

Röda mattan var utrullad när festdeltagarna anlände.

Anders Blomqvist - tidigare ordförande - hälsade oss välkomna och redogjorde sedan kortfattat för gillets historia och läste ur gamla protokoll upp såväl viktiga som humoristiska beslut.

Han förklarade jubileet invigt.

Nuvarande ordföranden Göran Kennmark bekräftade med en trumpetfanfar att jubileumsfirandet kunde börja.

I ett trevligt och informativt bildspel sammanfattades historien. Allt material om gillet finns säkert arkiverat i Nyköpings stadsarkiv och är tillgängligt för intresserade smålänningar. 

Starten för bildandet av Smålands Gille började med att några prominenta herrar - tillika smålänningar - träffades på hotell Standard i Nyköping den 24 januari 1930.

Endast män kunde bli medlemmar.

Inför 20-årsjubileet ansåg ordf. lektor H.Stolt att damerna skulle bjudas in.

Han trodde inte ”att Gillets bestånd därmed skulle äventyras”.

Åtta år senare 1958 gjorde man en stadgeändring:

”De kvinnor som äger ett oförvitligt rykte 

kan få vara med i Smålands gille i Nyköping".

Mitt Småland:

Festmåltiden intogs naturligtvis i Gästabudssalen. 

Undrar hur många fester som avhållits här sedan Nyköpings Gästabud före jul 1317?

En förnämlig buffé var uppdukad.

 Smålänningar med äkta hälfter kring runda bordet.

Per Karlsten - krögare och slottsherre på Nyköpingshus - iklädd rollen som Karl IX berättade med illustrationer om sin företrädare. 

Det är tack vare denne duktige kung och entrepenör, som Nyköping tidigt blev en industristad. Han snokade reda på talanger, vilka han bekostade utbildning för nere i Europa, och som sedan fick kungens uppdrag att tillsammans med kunniga valloner sätta igång kanon- och kruttillverkning.

Efter några applådåskor var det dags för den efterlängtade desserten, som naturligtvis bestod av småländsk ostkaka med sylt och vispgrädde!

Några medlemmar i Smålands Gille i Norrköping hedrade oss med sin närvaro och överlämnade småländska bordsstandar till ordf. Göran Kennmark.

Oh en sån fest - en sån fest!

Undrar när jag kommer på 90-årsjubileum nästa gång?