Sju år av saknad

 Idag är det sju år sedan min älskade dotter Carolina förlorade kampen mot den elaka cancern. Carolina var en levnadsglad tjej som inget hellre ville än att få finnas till för sin älskade familj och att få se sina barn växa upp. Saknaden och sorgen finns hos oss alla i familjen, men främst hos Jesper och barnen. 

 

Konfirmation i Julita

Tillägg gjort den 26 december 2020:

I samband med konfirmationen i Katrineholms kyrka togs en film. Den kan man se på länken nedan. I länken finns också den redovisning, som Ella gjort, om konfirmationsundervisningen, vilken visades i kyrkan.

Länken: https://www.svenskakyrkan.se/katrineholmsbygden/konfirmation-2020

Jonas dotter Ella konfirmerades tillsammans med kamrater från Julita i Katrineholms kyrka lördagen den 5 september. På grund av corona-restriktionerna fick bara en person från familjen närvara. 

Andrea tog dessa båda bilder utanför kyrkan.

Så här berättar Ella om konfirmationen för mig:
Vi konfirmander fick i förväg bestämma tillsammans hur vi ville redovisa för hur vi hade haft det under året. Det är alltså olika i varje konfirmations grupp. Min grupp valde att göra många små saker. Vi gjorde ett bildspel där vi hade med bilder från året och så pratade vi lite till bilderna. Vi gjorde en stor målning med saker som vi tyckte symboliserade saker som vi hade lärt oss om och pratade lite till den. Vi skrev en fin dikt om ledarna och prästen som vi hade träffat under året. Och så skrev vi och läste upp en bön. Och så gjorde vi en kort drama uppvisning med handrörelser som visade hur Jesus hade hjälpt oss att bli bättre människor. Det var våran redovisning men det beror ju på hur kreativ gruppen är. Sedan så sjöng vi några psalmer och prästen och ledarna sa några ord och sedan var det själva ceremonin. Det började med att vi fick gå upp till altaret och stå i en halvcirkel med ryggen mot publiken medans prästen sa några ord. Sedan var det handpåläggning som det kallas då går prästen och ledarna runt till var och en. Man säger sitt namn högt och tydligt och då lägger prästen och ledarna sina händer över ens huvud och välsignar en. 

Marita och jag var inbjudna att delta i samvaron hemma hos familjen i Julita. 

De fina välkomstskyltarna har konstintresserade Ella gjort.

Medan vi väntade på att Ella och Andrea skulle komma hem underhölls vi av Eliot som demonstrerade sin egen konstruerade 4-hjuling.

Eliot körde och styrde sin skapelse med en fjärrkontroll.

Jag vill minnas att det var drivning på alla fyra hjulen.

Vi dukade bordet i Orangeriet där ägaren på Gimmersta gård förvarade några gamla redskap som använts på gården.

Hushållsvågen känner ju alla till. Men vad är det för anordning till vänster? 

Den som tror sig veta och kan berätta något om apparaten skickar ett SMS till mig (0733-62 03 40)

De stora krattan med grova träpinnar användes för att kratta gruset på uppfartsvägen till huvudbyggnaden. Det skulle vara fint inför varje helg. Förmodligen lades en tyngd på krattan och då orkade inte vilken 'kratta ' som helst använda den. 

Spadarna är tunga innan någon jord ens kommit på spadbladet. 

Vågorna på sjön Öljaren utanför fönstren gick höga - det var ett riktigt oväder.  

På fönsterbrädan står en vette som är en naturtrogen attrapp, som förr användes vid jakt för att locka till sig sjöfåglar.

Jonas hade fixat mat som Ella och Eliot gillade och även vi vuxna. 

Solen tittade fram.

Vi firade Ella på konfirmationsdagen och Eliot som fyllt år några dagar tidigare. Detta manifesterades med en utsökt jättegod frukt- och chokladtårta.

Jag överlämnade en halskedja och ett armband i silver till Ella.

Eliot satte på armbandet på Ella handled.

Som födelsedagspresenter till Eliot hade vi med oss några byggsatser att bygga bilar av.

Ella hade äran att skära tårtan!

På gårdsplanen framför familjens hem 'Kontoret på Gimmersta'.

Jonas med sin senaste leksak - en 1 000-kubikare Honda!

Vi gick en promenad till Julita kyrka med anor från 1100-talet samt tillbyggnader på 1400- och 1700-talen. 

Strax intill hade cisterciensermunkarna ett kloster. I porten till den forna klosterkyrkan fungerade en runsten med ett kors som tröskel, vilket visar att kristendomen nått Julita redan i början på 1000-talet. Munkarna förde med sig kunskapen att slå tegel. Ännu idag kan man på gärdet intill se skorstenen till ett tegelbruk från 1900-talet.

Sedan var det dags för sällskapsspel. Vi började med ett fantasikrävande spel som jag inte kan förklara. 

Ett 'spel' som jag gillade gick ut på att smaka på en karamell typ böna. Inuti fanns en smaksatt lakritsbit. Uppgiften var att tugga på bönan att tala om vad den smakade. Det speciella var att det fanns två helt olika smaker i samma böna - en smaklig, t ex kolasmör och en osmaklig t ex ruttet ägg! 

Besöket avslutades med en rundvandring i lägenheten där den stolte Eliot berättade om Ellas konst. Hon arbetar bara med akryl.

Mina tankar till nedanstående verk var: " De är sura, sa räven om rönnbären". Varken Eliot eller Ella kände till talesättet, som ju innebär att räven skyller på de sura rönnbären, som han så gärna vill ha, men inte har en chans att komma åt.

 

Efter en trevlig dag ihop med Julita-borna kom vi hem och vi konstaterade att hösten var i antågande.

Boule på Sjösa IP

På idrottsplatsen i Sjösa har vi spelat boule i många år, men aldrig förr ända in i november månad. Oftast slutade man i oktober och började då spela kort inomhus i stället. Men i år går det ju inte an att sitta inne och spela kort så då blir det boule utomhus. I går var vi 13 spelare trots kyligt och lite blåsigt väder. En del spelade med handskar på, vilket ger sämre precision i kastet. Vi spelade på två banor med två spelare i varje lag, med tre klot vardera. På den tredje banan spelade ett lag om tre spelare som använde två klot vardera, vilket inte är lika roligt, men alla som kommer ska vara med och spela. 

De ansvariga hade inte krattat banorna, så de var hårda så kloten rullade lätt. 

Det gäller att kasta sitt klot så nära den röda 'lillen' som möjligt. Det är tillåtet att knuffa bort motståndarlagets klot. När alla kastat sina klot ska man räkna poäng.  Laget som kommer närmast 'lillen' får 1 poäng för varje klot som ligger närmare lillen än motståndarlagets närmaste klot. 

Här fick Mårten till ett bra kast.

När alla var klara med första omgången fikade vi. Vi satt utomhus i lä på säkra avstånd från varandra. Då pratade vi bland annat om hur spelet gått. Roger hade blandat spelkorten igen, som användes för att lotta ihop lagen, och så spelade vi en andra omgång. Får se hur många vi kan bli nästa onsdag.

 

Årets sista bouleomgång blev den 25 november.

Ikonutställning på Stjärnholms stiftsgård

På Allhelgonadagen åkte vi och många andra av Ma Oftedals vänner till Stjärnholms stiftsgård där Ma Oftedal hade vernissage på ett antal ikonbilder. Det var bilder som hon skapat till en utställning i Los Angeles, vilken dock av kända skäl inte blev av. Som en händelse blev Ma erbjuden att ställa ut här på Stjärnholm och det passade ju bra att ha vernissagen på Allhelgonadagen.
Ma berättade vid varje tavla om bakgrunden till den samt om motivet. 

I nedanstående bild befinner sig Jesus och lärjungarna aerius fassi trädgården Getsemane kvällen före korsfästelsen. Jesus har då - som vilken människa som helst - ångest inför morgondagen. Då kom ängeln och tröstar Jesus.

Ma har på ett fantastiskt sätt lyckas fånga Jesus med sin ångest och det har hon gjort med enkla enfärgade papperslappar som monterats med tapetklister!  

Maria vet om att hon ska föda Guds son och får här styrka av sin mor Sankta Anna att klara den stora uppgiften. 

Här håller Sankta Maria om sin nyfödde son. 

Många tankar snurrar säkert i hennes huvud.

En mycket tankeväckande bild av Jesus och den lilla flickan. 

Jag undrar just vad de pratar om?

När jag såg nedanstående tavla på litet avstånd tänkte jag: Är det Jesus, som protesterar mot romarnas övergrepp på det palestinska folket?

Nej - det är en annan situation:

Jesus jobbade hårt och fick mycket uppmärksamhet från väldigt många människor. Nu ville Jesus åka bort från uppmärksamheten för att vila upp sig och för att få vara ensam med lärjungarna. Han befanns sig vid Genesarets sjö, där flera av hans lärjungar var fiskare. 
På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: ”Låt oss fara över till andra sidan.” De lämnade folket och tog honom – som han var – med sig i båten. Också andra båtar följde med. Då kom det en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas. Själv låg han i aktern och sov på en dyna. De väckte honom och ropade: ”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?” Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: ”Tig! Var tyst!” Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt. Han sade till dem: ”Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?” Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: ”Vem är han, eftersom både vinden och sjön lyder honom?”

(Ur Markus 4:35-41 - Jesus stillar stormen.)

Gennesarets sjö är känd för snabba väderomväxlingar. Jesus lärjungar var vana fiskare, men trots detta så kunde de inte i egen kraft ”ro i land” denna storm.

(Ur pastor Christian Mölks blogg utan hans avslutande ord.)

Som avslutning var det Afternoon- tea i matsalen. Då berättade Ma om sitt liv. Flera i publiken hade på ett eller annat sätt varit inblandade i viktiga händelser och vägval i hennes liv. Intressant!

På min 80-årsdag för snart 5 år sedan fick jag en ikontavla av Ma. 

Så här beskriver Ma denna ikonbild:

Ma är fantastiskt duktig på att med enkla medel skapa känslosamma bilder.

Dagsutflykt till Kolbäck

Av tradition åker Marita och jag till Kolbäck på All Helgonaafton för att sätta ljus på mina föräldrars grav. I år var det väldigt dimmigt. Här är Marita på väg att ta några geocachar uppe på Kolbäcksåsen strax efter Strömsholm - lite roligt ska vi väl ha. 

Kolbäcks kyrka och gården Kyrkbyn. Min mor föddes i Kyrkbyn 1901 samt döptes, konfirmerades och vigdes i kyrkan. Sedan många år bor min syssling Andreas med sin thailändska fru Boundi på gården.

Från Kyrkbyns vardagsrum har man utsikt mot kyrkan och August Ericssons familjegrav bakom den låga gröna häcken. August Ericsson var min morfar.

Här ligger alla barnen till August och Mia begravda.

Från vänster är det Torsten som dog blott 8 år gammal. Min mamma har berättat hur hennes mor stod inne i Kyrkbyns vardagsrum och sörjde sin son. Ingrid var gymnastikdirektör och var gymnastiklärare på flickskolan i Nyköping åren 1942 - 45. Hon var känd som Nyköpings mest välklädda dam. Hon deltog bland annat i Berlinolympiaden 1936 med en grupp husmodersgymnaster.  

Min mormor Mia var telefonist på en telefonstation innan hon gifte sig med August 1898. Maja Swensson var sjuksköterska och bland annat barnavårdsinspektris i Landskrona. Min mamma Dagmar gifte sig 1934 i Kolbäcks kyrka med Paul, som kom från Gävle, men som sedan 1918 hade en bondgård Sjöbacka i Bodafors, där jag föddes. Mamma var utbildad skolkökslärarinna. Längst till höger vilar sonen Eric, som var stadsarkitekt i Saltsjöbaden, och hans fru Rut, som var gymnastikdirektör.

Sedan vi dekorerat och satt ljus vid föräldrarnas grav var det skönt att komma in i värmen hos Andreas och hans Boundi som bjöd på kaffe och saftig fruktkaka. 

Vi hade en lång trevlig pratstund med dem.

När vi lämnade Kolbäck for vi norrut för att besöka Åsby trädgård i Hallstahammar. Sedan tidigare besök vet vi att det är väldigt fint där. 

I år var det ett vackert vintermontage med igloos, en inuitfamilj och pingviner.

Visst är det något som inte stämmer i montaget ovan?

Varför firas Allhelgona?

Från Svenska kyrkans hemsida har jag hämtat följande:

Allhelgona är den tid på året då vi tillsammans med människor i Sverige och världen uppmärksammar och minns dem som har lämnat det här livet. Det är en helg då vi påminner oss om att döden finns, och drabbar oss alla. Vi behöver ge varandra utrymme att sörja och sakna, men också skapa plats för vila och det i livet som ger glädje och hopp.

Allhelgonahelgen består av två kyrkliga helgdagar: alla helgons dag och alla själars dag. 
Historiskt har vi skilt mellan att minnas helgonens liv – på alla helgons dag – och att minnas våra närståendes liv – på alla själars dag. Men rent teologiskt är det ingen skillnad: Vi är alla heliga, tack vare Jesus kärlek till oss.
Helgen präglas av att ljusen lyser på våra kyrkogårdar. De lyser upp mörkret och påminner oss om Guds ljus, som räddar oss från döden, som visar oss på förlåtelsens väg och som ger oss ett himmelskt hopp.
Alla helgons dag är en helgdag och den firas alltid den lördag som infaller mellan 31 oktober och 6 november. Alla själars dag firas dagen efter alla helgons dag, på söndagen. Då minns och hedrar vi våra döda närstående.

Tidigt i den kristna kyrkan började man fira helgonen och minnet av martyrer. Helgon var människor som man höll särskilda, heliga. Till martyrer räknas människor som dött för sin tro.
Det blev till slut många dagar att fira och det uppstod ett behov av att samla helgonen och martyrerna utan namn till en egen helgondag. För cirka tusen år sedan införde därför den tyskromerske kejsaren Ludvig den fromme en gemensam dag för alla de helgon som inte kunde få egna dagar i almanackan.
Helgonens betydelse ser olika ut i olika kristna traditioner. Helgonen har olika betydelse också för enskilda kristna.  

Det var mörkt när vi kom hem på sent på kvällen, men med lite el-belysning kände vi oss riktigt välkomna hem!

Det hade inte varit tillräckligt ljust under dagen för att ladda upp våra solcellslampor så de kunde lysa (till höger i bilden).

Snart är det Jul!