Påsktur till Örebro-trakten med husbilen. Del 1.

Efter sista turen med husbilen i höstas har den stått på en bilverkstad för reparation av ett fönster, som jag skadade mot garagetaket, när jag körde upp bilen på tomten. När den stod på bilverkstaden gjordes ett inbrott i bilen. Bland annat krossades rutan på förarsidan och några inventarier stals t ex navigatorn med skärmen för backkameran. I slutet av mars meddelade bilverkstaden att de ej klarade reparationen av husbilen, så vi fick byta verkstad, som relativt snabbt fixade 'inbrottsdörren'. Navigatorn får vi klara oss utan ett tag. Fönsterrutan tejpades igen så att vi kan använda bilen tills ny ruta levereras. 
Sedan vi kört hem husbilen och utrustat den för en påsktur visade det sig att vattenfiltret frusit sönder under vintern. Efter påsk levereras ett nytt filter. Hoppas inget annat frusit sönder! Vi har med oss c:a 20 liter vatten i plastdunkar för bland annat matlagning.

Del 1: Dagarna 14 - 15 april.

På skärtorsdagen drar vi iväg i regnvädret. Vi stannar vid naturreservatet Kvismaren drygt 1 mil sydost om Örebro. Där har vi varit tidigare och kollat på ormar - både snok och huggorm. Vi stod kvar över natten vid Öby kulle. (Klicka på bilden för att förstora!)På långfredagens morgon sken solen och uppe på Öby kulle är utsikten fin över östra delen av Kvismaren. 

Ur informationsblad: Öby kulle är sedan flera hundra år övervintringsplats för ormar. Att ormarna söker sig hit beror på att kullen har gott om hålor och gångar som aldrig fryser till eller svämmas över. Ormarna övervintrar nere i hålorna, vaknar när vårsolen tittar fram, parar sig och ger sig sedan ut i landskapet. Till hösten återvänder de flesta för att övervintra igen.

Vi såg inte till några ormar, för det var nog ännu för kyligt i luften. Vi har ju vantarna på.
Då åkte vi till naturreservatet Sörön (röda ovalen till höger på kartan). 

Här njöt vi av alla vårblommorna!

Svalört

Vårlök

Den här platsen minns vi väl. I hålet under eken gömde sig lilla Ella (barnbarn) när vi var här för kanske 15 år sedan.

Snöovädret slog till den 8 april med stora trafikproblem på många håll i landet. Mindre känt är att många träd vräktes omkull. Här ligger en stor asp vid sidan av stigen.

Här mötte jag en man på den blockerade stigen. Vi fick båda leta oss fram till stigen igen.

Av denna stora enbuske är bara en 'pinne' kvar.

Vi åkte tillbaka för att leta orm, men tog en fika först.
I solskenet i lä av husbilen var det riktigt skönt!

Nu hade tydligen ormarna kommit upp ur underjorden, 

så vi anslöt till ormspanarna.Ormar är växelvarma, dvs har samma kroppstemperatur som omgivningen.  Efter ett tag i solen får den fart på kroppen.

 

Vi åker till Tysslingens naturreservat väster om Örebro. Vi kom ett par veckor för sent för att beskåda de uppåt 5000 sångsvanarna, som brukar rasta här på väg mot fjällsjöarna i norr.
Nu började vi bli hungriga så vi åkte upp i Kilsbergen till Ånnaboda på c:a 260 meters höjd över havet. Från restaurangen hade vi fin utsikt mot den vintriga naturen.

 Här upp i Kilsbergen föll cirka 40 cm snö, som ännu inte hunnit smälta.

Vi fortsatte till Garphyttans Nationalpark.

Den blev 1909 Sveriges äldsta nationalpark tillsamman med 9 andra. 

Här finns många fina vandrings- och cykelleder.

Marita gick en promenad innan vi klev in i husbilen och satte på värmen.

Det var nästan fullmåne.

Slut del 1.

  

 

Sörmlandsleden etapperna 39 och 40.

På morgonen söndagen  10 april vi väderprognosen, som visade sig vara lämpligt för vandring.  Upplägget var så här: Sedan vi hämtat Mårten körde vi till parkeringen vid Västra Kovik, som ligger på gränsen mellan vår gamla etapp 38 och etapp 39. Där skulle vi börja vandringen på 39-an fram till vindskyddet Viggudden, dit det är drygt 2 km. Sedan skulle jag återvända till bilen medan Marita och Mårtens skulle fullfölja etapperna 39 och 40, varefter jag skulle möta upp med bilen. 
Så började vi i alla fall. Till en början fin vandring lite upp och ned. Leden gick oftast på Kolmårdens branter för utsiktens skull.

Besvärlig terräng ibland.

På ett ställe fanns ett genomvått rep att dra sig upp med.
Ingen av oss kunde ta något foto!

Trappan hade naturligtvis inget räcke.

Gott med kaffe och smörgås. 

Vi hade ju gått 2,1 km i väldigt besvärlig terräng.

Skönt att sitta ett tag och vila benen.

Planen att jag skulle gå leden tillbaka förkastade vi. Risken var för stor att jag inte skulle klara mig ensam i bergen. Alltså gjorde vi sällskap fram till Östra Kovik.

Ibland var det så brant att jag fick hjälp av båda Marita och Mårten.

Från Östra Kovik fanns småvägar för mig att gå tillbaka till bilen. 
Min träningsapp Runkeeper visar diverse data om vandringen.

Jag hade gått cirka 13000 steg. Inte konstigt att jag var trött. 

Och hade ont i armar och ben.
Tack vare att min doktor tagit bort både betablockerare och blodtrycksänkande tabletter så orkade jag. Men pulsen var rekordhög.

Hade jag på morgonen insett hur vandringen skulle bli hade jag inte följt med. Men nu är jag glad att jag gick.

Besök i båtbyggeriet på Stensund

Svärta Hembygdsförening har sedan några år planerat ett studiebesök i båtbyggeriet på Stensunds folkhögskola i Trosa.
I onsdags blev det av.

Huvudbyggnaden, som frisksportarna kallar Slottet, såldes 1944 av möbelhandlaren och frisksportentusiasten Conrad Åhlberg. Köpeskillingen fick frisksportarna ihop genom en riksinsamling. Huset, som byggdes 1918 - 20, var en morgongåva till hustrun Ethel.
Långt in på 1970-talet stod det Ethelsborg på sjökortet.

Under de första åren fungerade anläggningen som en kursgård och dessutom fanns det ett båtbyggeri.
1950 startade frisksportarna sin egen folkhögskola. 

Utsikt mot Gälöfjärden och den fina sörmländska skärgården.

Från matsalen är utsikten hänförande.

I ett äppelträd utanför båtbyggeriet växer halvparasiten Mistel, som är fridlyst.
Klicka på Mistel om du vill läsa mer om denna mycket speciella växt. 

På trappan hälsas vi välkomna av huvudläraren Pelle Nestorzon.
Han berättade om Stensunds båtbyggeri, som startade för 30 år sedan.

Man bygger så kallade allmogebåtar.
Höstterminen börjar med en  flerdagars segling i skärgården i skolans egna båtar. Syftet är bland annat att alla ska lära känna varandra, eftersom de ska jobba intimt tillsammans. Varje arbetslag om 3 personer ska under läsåret bygga var sin båt med tillhörande utrustning. 

Sedan var det dags att sprida ut oss i lokalerna och bekanta oss med båtar och byggare.

Jag fick kontakt med Mark (från England), som tillsammans med Nickolas (från Tyskland) och svensken Daniel bygger denna 'Korssuddare', vilken är en typ från Korsudden utanför Stensund.

Gästerna var mycket intresserade och hade många frågor, som båtbyggarna togs sig tid att svara på.

På en vägg satt denna ritning. Den har ritats för just Stensund
och är en  båtmodell som ej tillverkats tidigare.

Typen kallas snipa, som har en spetsig för och en något rundad akter. Denna ritning visar rigg och segel.

Alla båtarna är klinkbyggda, vilket är den vanligaste båttypen i Norden.
Skrovet blir väldigt starkt eftersom borden (sidobräderna) läggs om lott. 

UNESCO meddelade den 14:e december 2021 att den nordiska klinkbyggestraditionen upptas som immateriellt världskulturarv. Det är Sveriges första immateriella kulturarv och syftet är att bevara och höja statusen på klinkbygget. 

Borden nitas i hop med kopparnitar, men för att brädorna ska kunna böjas och bli bord har de basats i en basningslåda, där het vattenånga gör träet mjukt och böjbart. 

I lilla huset med hjärta på dörren produceras ångan som leds in i basningslådan.

De varma borden monteras på spanten med vingar.

Här nitas borden på snipan:

Den 20 maj ska de fem nybyggda båtarna sjösättas nere vid stranden och byggarna kan då konstatera att deras 'skötebarn' FLYTER!
Det är ett stort arrangemang med publik - båtfest med flaggor, musik och god mat.

Kursen avslutas med en längre segling där utbildningen i båtbygge, navigation, meteorologi, segelsömnad, repslagning mm får sin praktiska tillämpning.

Båtarna säljes sedan på den öppna marknaden. Intäkterna brukar täcka materielkostnaden.
Ingen får behålla 'sin egen' båt. Men jag hörde i kväll att en båt efter flera år med flera ägare hamnat hos den som byggt den! 

Varför bygger man då båtar på en folkhögskola?

Jo, båtbyggandet är 'bara' en metod för att nå något annat!

Förutom hantverket så händer det även mycket med båtbyggaren själv. Det är inte säkert att deltagarens personliga motiv uppfylls. En som tänkt bli båtbyggare, blir kanske något annat, eller en som tänkt att ta en paus i livet vill vidareutbilda sig för att bli båtbyggare.

I början på 1950-talet kom en journalist från lokaltidningen till Stensund för att göra ett reportage om den nya folkhögskolan. Han frågade då lite nonchalant skolans dåvarande rektor Natan Anderling: "Och vad blir man här då?" Natan svarade efter en kort betänketid: "Det blir folk av dem - om de har förutsättningar för det!" Detta svar gäller nog på de flesta folkhögskolor.

Efter 30 år som lärare på Stensund så håller jag med Natan. En del deltagare reparerar tidigare studier och kan gå vidare i livet trygga med sig själva. Stensunds sägs vara 'Ett växthus för människor'.
Andra går vidare till jobb eller högre studier. 
Själv är jag lycklig och tacksam för alla härliga år på 'mitt Stensund'.

Tack Kerstin och Stefan som ordnat denna trevliga utflykt!

Under sportlovsveckan fick vi fredagen den 25 februari besök av barnbarnen Ella (16 år) och Eliot (13 år). Vi hade redan den 23 bokat biljetter till muséet Femörefortet i Oxelösund. Där ordnades 'mörkerguidning' av fortet inuti berget. Endast ficklampa fick användas. Marita följde med medan jag hade en trevlig timma med den ideellt arbetande personalen i receptionen. Det fanns ju MYCKET att prata om denna dag! Ryssland hade dagen innan invaderat Ukraina så vi hade mycket obehagliga känslor i kroppen vilka vi ville ventilera.

Under det 'kalla kriget' åren 1966-2003 skulle det topphemliga kustartilleribatteriet i Femörefortet hindra fienden från att komma in i Sverige via Bråviken.

Eliot provar vaktpostkuren i stål.

Vid en kanon, som inte är en riktig kanon utan en attrapp. På militärspråk kallas det 'skenmål', som ska lura fienden.

Kriget i Ukraina för ju tankarna till 'kalla kriget', då Femöre-fortet var ett av de många fort som byggdes i Sverige.
Kan det bli aktuellt att Femöre-fortet rustas? Berget duger säkert, men all utrustning måste förnyas.
I receptionen kunde man köpa böcker t ex om Putin skriven 2014 (efter annekteringen av Krim) och om Rickmanligan (brittisk), som t ex skulle sabotera i Oxelösunds hamn, för att tyskarna inte skulle komma åt svensk järnmalm där. 

På kvällen åt vi en jättegod thailändsk gryta. Övrig tid inomhus spelade vi spel och kort.

På lördagen gick vi en tur på 'mina' promenadstigar i skogen.
Vi hade en bågsåg med för det fanns några vindfällen som låg tvärs över stigen.

Här har sågen fastnat för Ella eftersom stocken sjunker ned - man säger att det 'nyper'. Men det fixar Eliot med en trädgren, som han lyfter stocken med. Hävarmsprincipen.

På eftermiddagen skjutsar vi hem barnen till Brenäs vid sjön Tisnaren ett par mil väster om Katrineholm. Där ligger isen väldigt fin så på söndagen gör Marita, Jonas och Andrea en skridskotur.

Jag och Ella går en promenad upp i skogen bakom deras hus. Roligt att ha gott om tid att samtala med henne. Solen värmer skönt.

Under natten hade det varit kallt så att den här vattenpölen frusit till.

Efter lunch åkte Marita och jag hem.