Vintersportlov!

I söndags var Marita och jag på Cosmonova och såg den fina filmen "Born to be wild", som handlade om omhändertagna föräldralösa elefantungar i Afrika och orangutang-ungar på Borneo.
När vi åkte hem fick vi med oss Pontus och Rasmus som kom från Uppsala för att vara hos oss under sportlovet. Så mycket vintersport blev det ju inte, men som vanligt bowling (som gick väldigt bra för pojkarna) och dataspel och på kvällarna sällskapsspel. Traditionell hamburgare åt vi på Max samt denna gången tårtchill på kulturföreningen Generator med filmen Tårtan från 1973.
Igår hämtades de av morfar Tommy.


Snöpromenad

Rasmus i klättertallen

Pontus bowlar

Nattligt snöfall

Ticket to ride

Tårtchill

Biopublik

Tårtscen

Hamburgare på Max
















 




 

 

Minnesord över Carolina i Sörmlands Nyheter den 18 februari 2014

Carolina Tannerfalk

I en ålder av 35 år avled Carolina Tannerfalk, född Forsmark, den 2 december, efter ett års kämpande mot cancer.
Carolina var född och uppvuxen i Trosa. Hon var under uppväxten aktiv i ridklubben Hubertus och fanns med som ledare i Trosa Frisksportklubb. Efter gymnasiet med djurvårdsinriktning på Spånga gymnasium arbetade hon ett år som piga vid lantgård med kor utanför Nyköping. En sommar arbetade hon som djurskötare på Kolmårdens djurpark. Så småningom tog hon upp studierna igen och skaffade både lärarutbildning och magisterexamen i biologi vid Växjö universitet. Den röda tråden och inspirationskällan i Carolinas liv var just djurintresset. Hästarna följde henne genom hela livet och hon hade ett aktivt hundintresse med många år som tränare i agility.

Carolina hade även ett stort pedagogiskt intresse och arbetade på Ingelstagymnasiet utanför Växjö där hon var mycket uppskattad av både kollegor och elever. Hon var ambitiös både med elevernas lärande och med deras personliga utveckling. Hon brydde sig om eleverna som individer och vågade ställa krav för att hon trodde på deras förmåga.

Carolina träffade Jesper år 2000 under universitetstiden i Växjö. Året efter blev det fortsatta studier i Linköping under cirka två år, innan de båda begav sig till Växjö där blivande maken hade fått jobb. År 2007, när äldste sonen var ett halvår gammal, flyttade familjen till sitt hus i Rottne, där familjen i dag bor kvar. I augusti 2011 gifte sig Carolina med sin Jesper vid Åby sluss vid Helgasjön. Carolina bytte då sitt flicknamn Forsmark till Tannerfalk.

Carolina gillade att röra på kroppen och var inte rädd för att testa nya utmaningar. Volleyboll har både hon och Jesper spelat under större delen av livet. Hon sysslade även med bland annat klättring, kajakpaddling, tennis, beachvolleyboll, agility, ridning, löpning och var gympainstruktör. Familjen var alltid viktigast i Carolinas liv. Hon tog ofta ut familj och vänner i naturen på utflykter. Hon hade även många lyckliga stunder med hästen i Norra Åreda. Tollaren Molle fick alltid följa med.

Under sitt sista år skrev Carolina en blogg där hon delade sina tankar och känslor med många läsare. Det var ett sätt för henne att hålla alla bekanta uppdaterade om sjukdomsläget samtidigt som det gav henne mening att skriva om sin livssituation. Den finns fortfarande kvar på carolinafina.blogspot.se.

Carolina var en utåtriktad person med stor bekantskapskrets. Hon var en glädjespridare som alltid hade ett leende på läpparna och nära till skratt.

Carolina är saknad av många. Saknaden av henne är stor och fortfarande vilar en känsla av overklighet över att hon är borta. Den sista veckan i livet var en vecka fylld av samtal. Sina sista krafter tog hon fram för att ge det sista av sig själv till människorna hon älskade.

Närmast sörjande är Carolinas familj, bestående av maken Jesper och deras tre barn – Måns sju år, Ebba fem år och Saga ett år – samt hennes mor Birgitta, far Göran och Marita samt bröderna Jonas, Oscar och Daniel med familjer.

Jesper Tannerfalk och Jonas Forsmark

Hos Jesper och barnen i Rottne

I måndags morse den 10 februari tog jag tåget till Växjö. Det var jättesmidigt och trots 2 byten tog tågresan drygt 3 timmar och sedan 45 minuter med buss. Totaltid samma som för bil, men bekvämare och billigare.
Inget av barnen var i skolan eller på dagis på måndagen på grund av bland annat vinterkräksjukan men under veckan kryade dom på sig.
Jesper och jag turades om med vardagssysslorna, men hade också tid för barnen, OS på TV, hundrastning samt samtal om väsentligheter.


Måns tränar på multiplikation



Saga dansar när Jesper spelar en fin melodi



Saga klappar Molle



3-bente Måns

 

Ebba i badet



Ebba fixar sin egen godnattsaga



Morfar läser "Varulven" för Måns

Carolinas grav

På fredagen åkte jag hem, men då strulade SJ, så jag missade anslutningen i Norrköping och fick vänta en timme på nästa tåg.

Det blev en bra vecka i Rottne med många fina stunder med Jesper och barnen. Jag ser nu fram emot skidresan till Sälen tillsammans.

 

Alla vägar bär till Rom. Del V

Söndagen den 15 december.
Hemresedag. Vi packade våra väskor och lämnade dem i bagagerummet för hämtning på eftermiddagen. Frukosten bestod av cappuccino med croissant på en närbelägen bar.

Dagens besöksmål var Colosseum samt området Forum Romanum.
Det var långa köer till biljettkassorna, men det blev gott om plats när sedan alla turisterna spred ut sig i den kolossala ellipsformade amfiteatern från år 78 e. Kr. Den är 48 m hög och med en omkrets på 524 m kunde den ta emot som mest 87 000 åskådare. Här luktade det verkligen historia. Det var lätt att föreställa sig gladiatorernas kamp mot de vilda djuren på den stora arenan och publikens ovationer på läktarna. På fotot ser man tydligt under den forna arenans golv, där kämparna – djur och människor ”värmde upp sig” inför förestående kampen.

Namnet Colosseum kom sig av den enorma 40 m höga förgyllda bronsstatyn av kejsar Nero som en gång stod bredvid byggnaden. Statyn smältes dock ned och armeringsjärn togs bort för att smältas ned och sedan bli vapen. Detta gjorde att byggnadens ytterdel rasade vid ett jordskalv. Sedan plockades den vita marmorn bort när Peterskyrkan och Fontana di Trevi byggdes.

Colosseum sett från Venustemplet

Amfiteatern Colosseum



Utrymmet under själva arenan

Rasrisk

På väg till Colosseum gick vi förbi ruinerna av Ludus Magnus - Roms största gladiatorskola - varifrån det fanns en underjordisk gång till Colosseum.


Ludus Magnus - gladiatorskolan

Från Colosseum är det fin utsikt mot ruinerna av Venus och Romas tempel (”Venustemplet”) och Konstantinbågen, som håller på att renoveras.

Konstantinbågen

Entrébiljetten till Colosseum gällde även för det stora och antikspäckade området Forum Romanum dit vi vandrade (i regnet) på Via Sacra.

Venustemplet – det största i antika Rom - från år 135 e. Kr. byggt av kejsar Hadrianos (han lät tydligen uppföra många byggnadsverk) hade en dubbel så kallad cella, som bestod av två välvda rum. På 800-talet förstördes kyrkan vid en jordbävning. De stora granitkolonnerna vilka omgav templet har ställts upp igen.

Venustemplet sett från Colosseum

Venustemplet med kupolen i den ena cellan

Granitkolonnerna vid Venustemplet

 
På Via Sacra står en romersk triumfbåge – Titusbågen – som kejsar Tito lät uppföra år 81 e. Kr. för att fira erövringen av Jerusalem år 70. En relief skildrar triumftåget och bytet från Jerusalems tempel – bland annat den sjuarmade ljusstaken. Titusbågen var en inspirationskälla för andra bågar som uppfördes efter den, bland annat Triumfbågen i Paris.



Relief på Titusbågen

Vi fortsatte vandra runt. Vi passerade Domus Flavia (den ovala fontänen) på kullen Palatinen, där kejsarna bodde i all sin lyx.


Den ovala fontänen

Det s k Romulustemplet är en kupoltäckt rund byggnad från 300-talet med ännu fungerande kopparport inramad av två kolonner i violett porfyr.



Porten till det s k Romulustemplet

Saturnustemplet grundades troligen redan år 497 f. Kr. I templet var de tolv lagtavlorna av brons uppsatta vilka utgjorde grundlagen för den romerska republiken. Där förvarades också statskassan, men när Julius Caesar genomförde sin statskupp 49 f. Kr. lade han beslag på alla pengarna.



Saturnustemplet

Vi avslutade dagarna i Rom med en riktig pizzafest på en trottoarservering intill Colosseum. Till dessert åt vi var sin bamseglass innan vi vandrade genom Rom (förbi kyrkan Sankta Maria Maggiore där det stod en kolonn med Maria och Jesusbarnet som staty på toppen) till järnvägsstationen för att där ta bussen till flygplatsen. Fast vi höll på att komma med på fel buss!



Avslutningsfest

Maritas bamseglass

Kolonnen med Maria och Jesusbarnet vid kyrkan Sankta Maria Maggiore

SLUTORD
Normalt brukar jag/vi förbereda oss och ”läsa in oss” på resmålet – det är ju en del av den kommande resan. Nu var det annorlunda. För mig var det en "hemlig resa" som Marita planerat sedan september. Jag fick reda på resmålet först avresedagens eftermiddag. Spännande!
Ibland fotograferade jag utan att veta vad. Jag ”fotade” ofta skylten bredvid t ex en staty eftersom det tog för lång tid att läsa texten på plats. När jag nu har jobbat med bloggen har jag studerat Rom-kartan, fotograferade skyltar samt googlat för att fördjupa mina kunskaper om Rom och dess fantastiska historia. Det blev också en ”resa”.Jag hade inte trott att vädret skulle vara så behagligt i Rom i mitten av december. Vi var ute hela dagarna. Det blev mycket ”gå” på de hårda stenlagda gatorna – resan var på så vis inte någon traditionell semester - men typisk för oss.

Jag tackar Marita som tagit initiativet till resan och Sverker och Eila vilka vi delat dessa trevliga dagar med.


Läs mer om "Alla vägar bär till Rom" på denna blogg, där jag också hämtat kartan:
http://kim-m-kimselius.blogspot.se/2010/08/alla-vagar-bar-till-rom.html

 

 

Urnsättning den 25 januari 2014

I lördags träffades Carolinas närmaste släkt vid Söraby kyrka i Rottne för urnsättning.
Prästen Anders Nordmark inledde en stämningsfull stund i kyrkan med ljuständning vid den vackra urnan. Precis som kistan var urnan fint dekorerad med Smålands landskapsblomma - Linnea.
Jesper bar urnan ut till graven där han tillsammans med barnen sänkte ner den. Vi lade varsin blomma (rosa Gerbera - Carolinas och Jespers älsklingsblomma) som ett sista farväl till vår älskade Carolina.

På söndagen gjorde vi en utflykt för skridskoåkning på Sörabysjön. Slutligen värmde vi oss vid brasan och grillade korv.
Jag hade Carolina i mina tankar. Enkelt friluftsliv - det gillade Carolina!

Isprinsessan Ebba

Måns vaktar målet när Jonas anfaller

Även en kulen vinterdag så finns mycket vackert att se och beundra i naturen.



Frusna vågor



Iskonst



Infrusna porsskott

Frusen jord



Tjäleffekt

Alla vägar bär till Rom. Del IV

Vi måste naturligtvis besöka Sixtinska kapellet (från 1400-talet), som tillhör Vatikanmuséerna, där en av världens viktigaste konstsamlingar finns, vilka ordnats av påvar genom århundraden. Sixtinska kapellet låg liksom ”längst in” så vi var tvungna att vandra genom alla salarna med konst av olika slag. Fantastiska målningar som förmodligen illustrerade historiska händelser, men det var tröttsamt!
Sixtinska kapellet är påvens privata kapell. Där förekommer konserter men också konklaver, där kardinalerna bakom låsta dörrar väljer ny påve. Trots att det var mycket folk i kapellet upplevde jag en mycket speciell stämning.

Citat ur Wikipedia: Valsedlarna från en icke framgångsrik valomgång blir enligt tradition uppbrända tillsammans med våt halm så att det bildas svart rök som kan ses utanför Sixtinska kapellet. Var valet framgångsrikt blev valsedlarna uppeldade tillsammans med torr halm och därmed bildades det vit rök. Det gör att den vita röken signalerar att en ny påve är vald och detta kan ses av de väntande grupperna utanför kapellet. Eftersom rökfärgen inte alltid var lätt att tolka har det i modern tid använts kemikalier för att skapa den vita eller svarta röken.

Göran i Vatikanmuséet

Väggmålning



Väggmålning

Mest känd är takmålningen i Sixtinska kapellet, ett mästerverk med scener ur Skapelseberättelsen som målades av Michelangelo 1508-1512 samt altarväggen som han målade drygt 20 år senare föreställande Yttersta domen. (Michelangelo = Ängeln Michael).
Det var naturligtvis fotograferingsförbud och samtal var också förbjudet.  Marita köpte ett 1000-bitars pussel som vi har fotograferat nedan.

Michelangelos takmålning med Skapelsen

Guds finger

Vi stod nästan 1 timme och väntade på bussen till stadsdelen Trastevere med sitt medeltida gatunät och pittoreska gränder och piazzor (torg). Här bodde den svenska ex-drottningen Kristina, som bland annat genom sitt teaterintresse spelade en framträdande roll i Roms kulturliv. Hon dog 1689 och är begravd i Peterskyrkan.
Det började mörkna så vi såg inte mycket av de pittoreska gränderna, men vi var desto hungrigare och på en mysig restaurang åt vi pasta.
Kvällen avslutades med en kort promenad över Tibern där vi tog en buss tillbaka till hotellet, trötta men nöjda efter ännu en upplevelserik dag.



Trastevere

"Jag längtar till Italien, till Italiens sköna land, där små citroner gula, de växa uppå strand"

Marita vid Tibern



 

 Fortsättning följer!