Utflykt till Norrköping

 Norrköping Light Festival 2021

26 november - 31 januari lyser Norrköping Light Festival upp vintermörkret igen. För sjunde året i rad hälsar vi alla välkomna till detta älskade evenemang som skänker ljus och glädje till både norrköpingsbor och besökare.

I söndags åkte vi tillsammans med Maritas söner till Norrköping för att kolla ljusfestivalen, som vi uppskattade mycket när vi var där för några år sedan.

Vi började dock med att besöka Escape House för att tillsammans lösa en massa klurigheter för att kunna ta oss ut ur rummet (inom 60 min).
Temat var 'Da Vinci-koden', vilket förklarade varför det var så många kombinationslås att forcera. 
De här psalmerna kunde vi använda för att komma vidare.

Efter några tips av arrangören kom vi ut precis som tiden gick ut.

Det hade börjat skymma när vi kom ut och vi började söka efter en trevlig restaurang. Vi gick in på Lion Bar på Drottninggatan och där blev vi riktigt mätta av riktigt god mat.

Resten av kvällen gick vi runt i området vid Motala ström, där huvuddelen av ljusinstallationerna fanns. 
Till vänster syns taket på Louis De Geerhallen.

I mitten sitter de fyra adventsljusen på Värmekyrkans tak. Byggnaden var tidigare ångpannecentral för Holmens bruk.

När man rensade botten i Motala ström hittade man bland annat ett antal cyklar. De utgör nu ett konstverk under en av broarna.

Installationerna finns i huvudsak i anslutning till Motala ström.

Upplevelsen hade varit vackrare i ett snöigt vinterlandskap.

Säkert kommer vi tillbaka!

Sommartid eller vintertid = normaltid

 Så här tycker jag om frågan sommartid eller vintertid = normaltid

Jag är emot att den så kallade "sommartiden" eventuellt ska bli ny normaltid för Sverige (och i så fall även i våra grannländer). Personligen får jag inga besvär med tidsomställningarna, speciellt inte som pensionär då jag själv bestämmer när jag stiger upp på morgonen. 

Om man vill uppnå de fördelar, som anges av dem som förespråkar detta, så kan man enklare ändra t ex arbetstider, kommunikationer mm och låta klockan visa den tid som vi för närvarande har under vintern.

Metoden för tidsangivelse enligt normaltid ('vintertid') och den tid som klockan visar bygger på det faktum att solen står som högst vid klocktiden 12.00, dvs rakt i söder. 

Utgångspunkten har varit att man utgått från den så kallade noll-meridianen (longituden 0 grader), som bland annat går genom orten Greenwich utanför London, där det sedan år 1675 finns ett astronomiskt observatorium, där mätningarna skett, vilka ligger till grund för normaltiden. För oss som bor i Sverige ligger t ex Motala på longituden 15 grader östlig längd och därmed 1 timme före Greenwich-tid.

Soluret visar alltid rätt tid – när solen skiner.

Detta är den vetenskapliga aspekten som talar för att normaltiden bör vara 'vintertiden'.

Alla är säkert överens om att växlingarna mellan 'vintertid och 'sommartid' har flera negativa konsekvenser - dels av teknisk/ekonomisk/praktisk karaktär och dels påverkan på människor och (tam)djur (som 'drabbas' av människans ändrade dygnsindelning två gånger varje år).

Alla organismer (djur, växter, alger, plankton, fiskar osv) på jorden har en inbyggd klocka som under årmiljonerna har synkroniserats av solen. Det gäller när solen går upp - då det blir ljust, solens höjd på himlavalvet och slutligen när det blir mörkt på kvällen.
(Till detta kan läggas de störningar som människans alla utomhusbelysningar skapar. Inte bara vägbelysning utan också 'mysbelysning' på t ex husfasader. Många organismer är nattaktiva för att hitta föda. T ex fladdermöss som fångar insekter, vilka bara flyger när det är mörkt.) 

Detta har en direkt inverkan på t ex lantbruket, vad gäller djurhållning men också t ex när skörd av grödor kan ske, vilket styrs av bland annat luftfuktigheten, som varierar under dygnet.

Sedan tillkommer konsekvenserna av själva tidsomställningen två gånger per år. Då påverkas vår inre klocka, vilket de flesta av oss inte lägger märke till. Men det finns många människor som får besvärliga symtom vilket påverkar dygnsrytmen och därmed hälsan negativt.

Alla som flugit över flera tidszoner vet att man drabbas av ’jetlag’, vilket orsakas av att kroppens dygnsrytm inte är synkroniserad med det verkliga dygnet där man befinner sig. Det beror på att kroppen inte kan ställa om dygnsrytmen omedelbart, utan omställningen sker inom några dagar.

Några länkar som belyser ämnet:https://www.forskning.se/2021/10/26/vintertid-ar-bast-for-kroppen/

https://svenska.yle.fi/a/7-808541

Om hur frågan om sommartid har behandlats i Sveriges riksdag under 1900-talet:https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/med-forslag-till-riktlinjer-for-inforande-av_G203200/html?fbclid=IwAR1ODiHev1oV4XnjjgNk1W23-BLZ09pq2ySdCcmLSsru0J_oHxRZ5DDvlV4

Oavsett hur det blir så kommer jag inte att få uppleva den ’nya tiden’, men jag är övertygad om att kunskap och förnuft kommer att segra till mänsklighetens fromma – ja för livet på jorden.

Jag hoppas på kommentarer!

Sjösa den 25 januari 2022

Göran Forsmark

Schimmel Chippendale

Söndagen den den 14 november var vi på NK-villan

för att lyssna på Sofia Ullman.

Sofia framförde en mycket fin konsert på piano. Med egenkomponerade visor och ballader bjöd hon publiken på en skön musikalisk resa. Ett av styckena hade Kenneth Gärdestad som textförfattare. Sofia ger mycket av sin person både i den fina lyriken och i ”mellanpratet” och konserten utvecklades faktiskt till en dialog mellan Sofia och oss åhörare.

Sofia spelade på ett piano av märket Schimmel Chippendale (chippendale är en engelsk möbelstil från slutet av 1700-talet) som hamnade på NK-villan i januari 2020 eftersom deras piano gått sönder.

När jag jobbade på BORO-hus i Landsbro 1962 och hyrde min första lägenhet, ville jag ha både TV och piano. Vi hade piano hemma, som mamma spelade på. Hon fixade så att jag fick lära mig spela piano hemma hos kantor Norén. Jag valde ett piano för 20 000 kr som jag köpte på musikaffären i Vetlanda.

Det följde med på 4 flyttar och har sedan funnits här i Sjösa sedan 1997. Med åren spelade jag allt mindre och till slut stod det i källaren utan att användas.

När NK-villan i december 2019 via e-post till medlemmarna efterlyste ett piano köpte de mitt piano för en billig penning. Mina barn var inte intresserade. Jag är glad för att pianot hamnade på en plats där det används.

Det var roligt att lyssna på pianots klara toner. Den 5 december kom vi till NK-villan igen. Nu bjöds vi på opera av de stora klassikerna Mozart, Verdi, Puccini, Händel och Gershwin. Sångarna ackompanjerades enbart av 'mitt piano'.

Detta var ur Verdis opera "La Traviata" andra aktens duett med Traviata och Germont. 

Jaqueline Delman till höger svarade för regi och presentationer.

Det är inte varje dag man kan uppleva klassisk opera i Nyköping.
Vi förstod visserligen inte vad de sjöng (italienska), men med enkel rekvisita och utmärkt skådespeleri förstod jag ändå en del.
Opera är ju skådespel som framförs helt och hållet med sång till musik.

En snutt från Schimmels marknadsföring.

Nu har jag sagt adjö till min följeslagare i 58 år och gläds åt att det hamnat i goda händer till mångas glädje.

Ormen Friske

På Stensunds folkhögskola utanför Trosa står sedan många år en minnessten på en liten bergknalle. 
Här byggdes 1949 vikingaskeppet Ormen Friske av frisksportarna. Förebilden var det norska Gokstadsskeppet. 24 m lång och 5 m bred. Ormen sjösattes här vid stranden den 16 juni 1949 på kung Gustaf V:s 91-årsdag. Samma dag uppvaktades kungen på Tullgarns slott av en fulltalig besättning. Ormen deltog sedan i Lingiaden och Världssportutställningen i Stockholm.
Våren 1950 rustades Ormen för en färd till sjöfartsmässan i Rotterdam och därefter var målet Paris, men innan dess gjordes uppvisningsseglingar och en filminspelning av Sköna Helena med flera av den tidens stora skådespelare.
Den 4 juni avseglade Ormen från den gamla vikingastaden Björkö i Mälaren. Den 12 juni kommer man till Ystads hamn efter att ha ridit ut en 17 sekundmeters storm i Kalmarsund med farten 14 knop.
Nu är de på väg. 

Ur TV-programmet "Jag minns mitt 50-tal" 1988 med Bernt Egerbladh:
(Gå till helskärmsläge)

Stensunds folkhögskola med pilen till minnesstenen.

En film om den seglande Ormen Friske i Bernt Egerbladhs TV-program:
(Gå till helskärmsläge)

Ur tidskriften Populär historia nr 9 27 augusti 2004 har jag gjort en Word-fil: (Klicka på den blå texten!)
 Ormen Friskes undergång - dödligt drama i kalla krigets skugga

Minnesplattan finns på Pellworm, som är en bebyggd ö söder om ön Sylt och den dansk-tyska gränsen.

Jag har en del ytterligare material och länkar om någon är intresserad.
Tidningen Kvällsstunden
Wikipedia
Tragedin om Ormen Friske - Sjöhistoriska

Rune Edberg, Södertörn Archaeological Studies ISBN 91-628-5977-3

 I juni 1950 förliste Ormen Friske, en kopia av ett vikingaskepp, på Nordsjön. Alla de 15 unga svenskarna ombord drunknade. Döda kroppar och vrakspillror spolades upp på den nordfrisiska och jylländska kusten.

Ormen Friske hade enligt vittnen av en slump hamnat i ett regn av amerikanska flygbomber, som hindrat skeppet att nå nödhamn.

Trots påstötningar från tyskt håll och från anhöriga till de omkomna utreddes aldrig olyckan av svenska myndigheter. Istället tystades omständigheterna ner och skulden till haveriet lades på påstådda brister hos besättning och båt.

Med stöd av dokument i svenska och utländska arkiv, privata papper och foton, bevarade föremål från skeppet samt intervjuer ges i denna samtidsarkeologiska studie för första gången en samlad bild av dramat, dess efterspel och efter lämnade minnen.

Här finns hela boken i pdf-format.

Både artikeln i Populär Historia och Rune Edbergs bok ger en helt annan bild av Ormen Friske och dess undergång vid ön Helgoland än de spekulationer som spreds i media direkt efter olyckan.

Jag var bara 15 år när olyckan inträffade, men när jag kom till Stensund första gången 1960 på frisksportarnas förbundsmöte blev jag informerad om Ormen Friske.

Boule på Sjösa IP

I mer än 20 år har vi spelat boule på Sjösa Idrottsplats. Efter avbrott för pandemin kom vi igång lite försiktigt förra hösten. 

När vi fortsatte i våras var hälften av spelarna tillbaka. 

Onsdagen den 24 november sken solen, men det var minusgrader. Det blir nog boule idag, tänkte jag på morgonen, för det är ju bara hällregn, snö och tjäle som kan hindra oss.

Här är vi samlade. Med hjälp av spelkort lottas vilka som ska spela ihop. Eftersom vi var 10 personer får två 3-mannalag kasta 2 klot var och två 2-mannalag lag 3 klot. 

Banorna görs efter varje speltillfälle i ordning av några eldsjälar. 

Nu är det klart för spel på bana 1 och 2.

Marita har just kastat första klotet. 

Det ska stanna så nära 'lillen' som möjligt.

Men - vad hände? 

Jo - det lät 'klunk' när klotet studsade och rullade långt, för banan var frusen och hård! Efterhand lärde vi oss att kasta klotet lagom försiktigt.

Jag spelade med 3-mannalaget. Det röda motståndarlaget hade 12 poäng, varefter vi fick 3 poäng innan det röda laget slog in vinnarklotet.

Dags för rast och fika. Som vanligt sitter vi ute.

Idag var det skönt trots minusgraderna.

Sedan spelar vi en omgång till. Här mäter Roger, för det är svårt att avgöra vilket som är det vinnande klotet.

Solen håller på att gå ned innan vi är klara.

Den sista omgången vann det röda laget.

Detta blev den långa säsongens sista spel, ty den 1 december kom snön.

 

Första Advent

Det lackar mot Jul. Det märks tydligt i butikerna som börjat sälja julprydnader och i stan där julmarknader lockar kunder. 

På lördagen åker vi in till området kring Nyköpingshus och Sörmlands museum.

Vid Tovastugan är restaurangen öppen. Gästerna sitter ute och äter medan luciakören underhåller.

Körens ljus blåstes ut av den kalla vinden. 

I Nyköpingshus finns en julmarknad och i Slottskällaren är restaurangen öppen.

Man kan åka mellan olika aktiviteter med jultomtens vagn som dras av trotjänaren Konrad.   

Skönt att lämna kylan och blåsten och gå in på Sörmlands Museum. Där är det mycket folk - både pensionärer och barnfamiljen. Kaféet är öppet så vi dricker kaffe och äter en baguette innan vi besöker en utställning om Nyköping.  

På söndagen går vi i god tid till Nicolaikyrkan där "Musik i advent" framförs av Motettkören och Filharmoniska sällskapet. I många år var "Julens sånger" med dirigenten Gunnar Björkvall tradition. Efter hans pensionering tjänstgör Jenny Tjärnström som dirigent. Advents speciella psalm är "Bereden väg för Herran" där vi kunde sjunga med. 

Kvällens paradnummer är Advent av Otto Olsson. Den gillar jag. Jag har bland annat sjungit den i Julens sånger.

När vi kommer hem kan vi njuta av de fina belysningarna hos våra grannar.

Så har det nya kyrkoåret börjat då vet jag att julen snart är här. Vi förstärker den känslan genom att äta lutfisk på söndagen.
Kylan är på väg och prognosen är mer kyla den närmsta veckan.

 

Naturpasset 2021

Naturpasset är en orienteringsaktivitet som ordnas av lokala orienteringsklubbar. Vi har - ofta tillsammans med Björn - under flera år med karta och kompass i handen letat kontroller i skogarna i Nyköpingstrakten. Nyköpings OK brukar lägga ut kontroller i två olika områden. I år i Oppeby samt Ryssbergen, som är ett av Nyköpings fina ströv- och skidområden. Den 31 maj är Björn och jag på gång.

På kartan syns några av årets 50 kontroller. Varje kontroll har en 'kontrollkod', som vi antecknar och som 'bevisar' att vi varit varit vid kontrollen. Det är ingen lättgången terräng. Många bäckar är nu som torra diken och lätta att missa.

Finns det ingen stig att följa eller väg eller vattendrag, som man kan 'fångas upp av', - då måste man (ja vi!) använda kompassen och sedan försöka 'läsa kartan', dvs identifiera naturen. Det är omöjligt att gå och räkna steg, när man har svårt att ta jämnlånga steg. Jag minns från min aktiva tid att jag räknade till 40 dubbelsteg för 100 m, när jag sprang.

Marita och Björn är framme vid kontroll 44, Mindre dike, Kröken, med vatten i!
Ser ni kontrollen?
Jag har precis kommit fram till kontroll 37, Branten, Foten.

För att veta var man ska leta, när man tycker att man är nära kontrollen, finns på kartans baksida kontrolldefinitioner och logiska tecken för kontrollens placering. Jag förstår inte alla dessa tecken.
Längst till vänster har Marita skrivit kontrollkoderna.

Den här dagen gick vi minst 2,3 km och det tog drygt 2 timmar. Fast tiden är ju inte det viktiga. Det viktiga är att ha varit ute och rört på sig och mått bra, vilket man gör i skogen. "Ändamålet helgar medlen!"

Och roligt att hitta kontrollen!

Sammanlagt under 7 'utflykter' tog vi 48 kontroller och oftast har vi haft sällskap av Björn. 

Vi tyckte att årets kontroller var svåra för oss, som inte längre är aktiva orienterare. Det gäller att HELA TIDEN ha koll på var man är på kartan. Skulle vi gå vilse är räddningen att vi har en GPS i mobilen. Med den kan vi hitta tillbaka till bilen.

I slutet av oktober skickade vi in våra kontrollkoder till Nyköpings OK. Häromdagen fick vi e-post om att vi vunnit ett pris, som lottats ut bland dem som tagit minst 40 kontroller.

Vandring i naturreservatet Örstigsnäs

Denna All Helgonadag sken solen redan på morgonen. Jag ringde vännen och geocacharen Björn som gärna ville följa med ut på en vandring. Vi hämtade honom och åkte till parkeringen vid naturreservatet Örstigsnäs, som bildades 1 jan 2021.
Skansundet är platsen där Stadsfjärden/Sjösafjärden möter Östersjön. Elaka fiender måste passera Skanssundet för att kunna anfalla Nyköping, vilket också skedde under "rysshärjningarna" sommaren 1719.

Björn har berättat att geocacharen Gula jackan lagt ut några roliga cachar i anslutning till Sörmlandsledens rödmarkerade rundslinga 44:1.

Här finns vi alla tre med på bilden. Marita bär på Bamse.
Björn och jag klarar oss numera inte utan stavarna i terrängen.

"Uppdrag Örstig - Basen" är den första cachen vi börjar leta efter. Den var inte så svår när vi väl kom fram till platsen. På en tallstam var denna trälåda fastspänd. På taket stod några 'soldater' och inuti diverse stridsfordon. Den lilla cachen var lurigt gömd, men som erfarna geocachare så hittade vi den snart och kunde signera den lilla loggremsan. Vi tackade och gav cachen en välförtjänt favoritpoäng för en rolig cache! Cachens ID-nummer står på insidan av luckan.

Nästa cache hette "Uppdrag Örstig - Binäring". Cachen består av en burk med kodlås. Hur skulle vi få tag på koden? I cachebeskrivningen förekom ett binärt tal av typen 110100101. Med hjälp av mobilen kunde vi översätta detta binära tal till ett 3-siffrigt tal, som vi vred in på låset så att vi kom åt loggremsan. Även denna fick en FP.

Varför heter cachen "binäring"? Fundera på det!

Nästa cache hette "Uppdrag Örstig - Sista basen". 
Vi kom fram till platsen och vi såg cachen, som satt 5 m upp i en tall.
Marita försöker klättra upp.

Det är en plastkråka med cachen i näbben. Den sitter dock för högt upp, så vi får komma igen när vi har barnbarn på besök.

När vi varit ute i cirka 1½ timme så vi började vandringen tillbaka till bilen. Stigen vi gått hade bitvis varit svår och lerig att gå så vi gick i stället över maderna tillbaka. Men det var inte så mycket bättre för vattenståndet var för tillfället högt.
Här går vi utmed Skanssundet där Hasselö syns till vänster.

Vi passerar några upplagda roddbåtar.

Vi passerar även denna byggnad. Den kallas 'Örnnästet' för den har byggts och använts av ornitologer, dvs fågelskådare, när de spanat på bland annat havsörn. Luckorna kan öppnas som på en adventskalender. I öppningarna finns gröna konformade plastdukar med ett hål där fågelkikare placeras. 

Här kommer Marita med Bamse.
Stigen är dålig så man får gå vid sidan av.

Det blev en bra nästan 2 timmar lång vandring med två cachar som bonus.

Tillägg söndag morgon:

Så här skrev Björn alldeles nyss på sin FaceBook-sida:

Igår blev en ny tur, nu tillsammans med Marita och Göran, ut till Örstigsnäs. Vi gick till två tidigare tagna geocachar. Fortsatte till ytterligare en med högtflygande planer. Det blev en ornitologisk upplevelse med en Corvus cornix, men ingen logg och inget kryss.

Vägen tillbaka till parkeringen gick ute över de nyslagna maderna vid Stadsfjärden och ytterligare en ornitologisk anknytning med ett gammalt gömsle från projekt Havsörn.

Det är värt att tänka på att området Örstigsnäs är en isälvsavlagring, som jag tycker är extra spännande. Avlagringen är slutpunkten på den rullstensås som heter Badelundaåsen och den kan följas ända upp till Siljan.

Bilden på åsuppbyggnaden är hämtad från geocachen Badelundaåsen i Hedemora. Åsen passerar bland annat TT-metropolen Hedemora där Åsgatan ligger på själva åsen (bild på legendariska Masharrys bensinmack). TT- tävlingarna genomfördes i slutet av 1950-talet med VM-status med 100 000 besökare till en liten stad på 6000 personer. En enorm händelse för bygden och en liten 10-årig kille.

Jag känner kopplingen från min ungdom i Dalarna ända ned till mina vandringar idag på Örstigsnäs. En vandring ute i naturen väcker slumrande tankar, som kommer i ett ostrukturerat flöde.

Bland Sveriges längsta rullstensåsar torde Badelundaåsen återfinnas, som sträcker sig mellan Nyköping och Siljan. I Kolbäck, där vi var för ett par veckor sedan (se blogginlägg 23 okt), bryter Kolbäcksån igenom (Kolbäcks)åsen vid Herrevad. [Detta var inte sant - Kolbäcksåsen ingår ej i Badelundaåsen!] På många ställen mellan Nyköping och Eskilstuna åker man just på Badelundaåsen. Det är en mycket gammal väg där både ryttare och vagnar lätt kommer fram.

Tack Björn för ditt upplysande och intressanta FB-inlägg!