Vi lämnade Storforsen för att åka till Piteälvsbron där vi ska kliva på Inlandsbanetåget en sista gång. Men innan dess ska vi korsa Piteälven två gånger.
Nu ska vi först åka över Piteälven på bron vid Benbryteforsen. 
Undrar vad som ligger bakom namnet Benbryteforsen?
Vi ska korsa Piteälven på ytterligare två broar.
Forshedbron vid Ljusselsforsen.
Fotot är taget av Google Earth.
Vår video från överfarten på bronl
Renar på vägen!
Vi är framme vid hållplatsen Piteälvsbron.
Inlandsbanetåget ska snart komma in.
Bussen kör över bron.
Bron är en av två unika broar i landet som är en kombinerad väg-och järnvägsbro där spåret går mitt i körbanan.
Här försvinner Piteälvsvattnet ned mot kusten.
Det är mulet, men regnar inte, när vi går ombord på tåget.
Detta är tidtabellen för den ordinarie persontrafiken på Inlandsbanan.
Jag har färgmarkerat de platser där vårt abonnerade tåg stannat.
Jag filmar Piteälven från bron.
Marita filmar från förarplatsen där Therese bestämmer hastigheten.
Vi närmar oss Arvidsjaur.
Detta är Sveriges minsta stationshus.
Tåget gör ett uppehåll på stationen i Arvidsjaur för tågunderhåll.
Vi har alltså en egen tidtabell.
Butiken är öppen. Undrar om de gör några stora affärer idag?
Anna-Lisa får kanske sälja till köpsugna turister på tåget. Hon tyckte dock att vårt stopp blev för kort, för hon hann inte sälja till alla som ville handla av henne.
Ovanlig färg på ett stationshus.
Vi vinkar adjö till älgen och fortsätter resan söderut.
Men visst är det en ren på Arvidsjaurs stadsvapen?
OBS: Karlavagnens stjärnor!
I Sorsele stannar vi för att äta lunch.
Det regnar när vi går för att äta på Hembygdsgården.
Vi bjöds på hasselbackspotatis och två sorters lokalproducerade renkorvar.
Det smakade som väntat rent av gott.
Vi serverades av mannen med keps - förmodligen av norrländsk modell.
Kaffet serverades i specialdesignade koppar. Som tilltugg var det god toscakaka.
Efter lunchen kunde de som ville besöka det lilla inlandsbanemuséet i stationshusets gamla tågexpedition.
Efter lunchen kunde de som ville besöka det lilla inlandsbanemuséet i stationshusets gamla tågexpedition.
Vi lämnade inga andra spår efter oss än Inlandsbanans.
När vi åker utmed Vindelälven passar det bra att få lyssna till Evert Taubes Änglamark med Sven Bertil Taube.
Det är regnigt och grått när vi passerar sjön Blattniksele som är en utvidgning av Vindelälven.
När vi åker utmed Vindelälven passar det bra att få lyssna till Evert Taubes Änglamark med Sven Bertil Taube.
Det är regnigt och grått när vi passerar sjön Blattniksele som är en utvidgning av Vindelälven.
I Storuman är Therese riktigt snabb med blåsningen.
Här åker vi över Vojmån som nyss runnit under Europaväg 45.
Här åker vi över Vojmån som nyss runnit under Europaväg 45.
Vid 15-tiden anlände vi till Vilhelmina efter att ha åkt totalt 45 mil på Inlandsbanan. Vi riktar många tack till personalen Jenny, Therese och Adrian för utmärkt service och trevliga samtal.
Det är alldeles öde och tomt när tåget stannar vid Vilhelmina station. Det beror förmodligen på att turistsäsongen är slut. När Marita och jag var här 2003 var det fullt med folk med marknadsstånd och underhållning av en en-mansorkester som framförde Kristina från Vilhelmina.
Som jämförelse är fågelvägen mellan Treriksröset till Smygehuk 157 mil långt! Inlandsbanan blir ju lång, för den slingrar sig mellan berg och sjöar.
Från Vilhelmina åker vi buss när vi fortsätter resan på Vildmarksvägen, som del 10 handlar om.
Slut på del 9
