Wien: Ridskolan, Jugendhusen den 6 juni 2025

För några månader sedan frågade Marita om jag ville åka till Wien. Mitt svar var direkt ett JA! Då öppnades nämligen en minneslucka från slutet på 1950-talet. Jag kom nu ihåg högtidsstunderna med familjen då vi på nyårsdagen samlades framför den svart-vita TV-skärmen för att njuta av nyårskonserten (SVT) från Gyllene salen i Musikverein (Wiens musikförening). Och därefter backhoppningen i Garmisch-Partenkirchen.
Sedan dess har Wien varit mina drömmars stad (Per Grundén sång).

Österrike har 10 miljoner invånare, varav 2 miljoner bor i Wien.

Arrangör för resan var Jörns resor i Kungälv som ordnat internationella resor sedan 1971. 
Nationaldagen den 6 juni flög vi från Arlanda kl 6:30 och landade i Wien (Wikipedia) vid 9-tiden. Till hotellet åkte vi buss och sedan bussades vi genom Wien till vårt första besök på Spanska ridskolan (Wikipedia).Mycket i Wien och Österrike handlar om 'Habsburgarna' (Wikipedia). På denna AI-genererade släkttavla får man en bra översikt.

Heldenplatz (= (Hjälteplatsen), som ingår i Hofburg (Wikipedia), dvs hovborgen, som var Habsburgarnas huvudsakliga vinterresidens.

Byggnaden har flera antika skulpturer.

På Frans Josefs-platz står ryttarstatyn av kejsar Josef II (Wikipedia). Han var tysk-romersk kejsare från 1765 till sin död och var son till Maria Teresia och Frans I.Här ligger Hofburgpalatset (Österrike), som är det stora kejserligt palatskomplexet mitt i Wien. Det har varit centrum för makt och representation i över 700 år och är starkt förknippat med Habsburgarna – en av Europas mäktigaste dynastier.

Vi är på väg till en entrè till Spanska Ridskolan (Österrike).

Vilken utsmyckad ridarena!

Vi ska vara åskådare till de vita Lippizzanerhästarnas (Wikipedia) morgonträning. På Spanska ridskolan i Wien har man sedan 400 år vårdat den klassiska ridkonsten. Lokalen kallas Vinterridhallen, som är en barock manege byggd under Karl VI:s tid (1685-1740). Den är en av de mest imponerande och historiska ridanläggningarna i världen, och används för både träning och uppvisningar. Det är inte tillåtet att fota, men jag lyckades filma genom ett hål i barrikaden framför mig. Det är ridläraren som ropar ut sina instruktioner till ryttarna. Den typiska wienermusiken skapar en speciell stämning. Förmodligen gillar hästarna musiken. 

Här tågar hästarna ut till sitt stall alldeles intill. Det är beridarna som leder ut hästarna, sadlar av,  kratsar hovarna samt ryktar och utfordrar.

Det finns en video från Spanska Ridskolan (besök i Malmö 2014).

På eftermiddagen sökte Marita och jag upp ett kafé - Café Illy, där vi 

beställde sachertårta. Det är en klassisk österrikisk chokladtårta som skapades av konditorn Franz Sacher år 1832. Den består av en rik chokladkaka med ett lager aprikosmarmelad mellan bottnarna och en glänsande chokladglasyr på utsidan. Traditionellt serveras den med osötad vispgrädde. Vi drack kaffe till. Det var en riktigt god tårta!

Här står Marita på en bro över Donaukanalen, som är den nästan uttorkade Wienfloden (=Wienfluss), som rinner genom staden. 

Vid Linke Wienzeile (Wikipedia) (gatan på vänstra sidan av Wienfloden)  ligger de så kallade Jugend-husen (egen).

Till och med takskägget är konstnärligt utsmyckat.

Man vet inte vad figuren på taket kallas eller när den kom dit.

Naschmarkt är en 1,5 km lång permanent marknadsgata.

På kvällen åt vi en välkomstmiddag på restaurang Stöger strax intill vårt hotell.

Vi åt ännu en österrikisk specialitet, nämligen Wienerschnitzel. Det är en klassisk österrikisk rätt, som traditionellt görs på kalvinnanlår. Köttet bankas ut till tunna skivor, kryddas med salt och peppar, och paneras genom att doppas i vetemjöl, vispat ägg och ströbröd. Därefter steks schnitzeln i rikligt med olja tills den blir gyllenbrun och krispig. Den serveras ofta med citronklyftor, ansjovis och kapris, samt tillbehör som klyftpotatis och varma gröna ärter. Enligt traditionen ska schnitzeln vara så torr att man kan sitta på den utan att få fettfläckar på kläderna.

Även denna rätt fick ett högt betyg av oss.

Efter denna riktigt långa dag - vi hade åkt hemifrån redan kl 3 på morgonen - somnade vi utan någon österrikisk vaggvisa.

Slut del 1 den 6 juni 2025

Genom Småland till Ystad

Söndagen den 18 maj ställde vi in GPS-n på Ystad, dit det är 41 mil. Sedan gällde Bornholm!

Ser vi något trevligt under vägen så gör vi ett stopp. Stoppet blev i Apladalen i Värnamo. Jag kände till Apladalen, men inte varit där trots närheten till mitt föräldrahem i Bodafors.

Namnet "Apladalen" kommer från de småländska orden "apla" och "dalen". "Apla" är pluralformen av "apel", vilket betyder äppelträd, och "dalen" syftar på en dalgång. Tillsammans betyder namnet alltså "äppelträdens dal". Hela hembygdsparken är omgiven av gärdsgård.Så här är ett gärdsgårdshörn konstruerat.

Ryggåsstugan (Wikipedia)

Förstora texten genom att trycka på CTRL och samtidigt trycka på + tangenten.

Centralt i parken står denna skulpturgrupp.

Detta är texten som länsman läste upp.

Länk till Värnamovisans text (egen): Värnamovisan (Youtube), som handlar om Petter och Emma (Inleds med kort reklam, som du kan klicka bort).

Vad kan detta vara för stenar?

Jo - de kallas 'drängalyft'.

Här köpte vi glass.

Jag undrar vad denna hästdragna vagn har använts till?

Genom Apladalen rinner den 25 mil långa Lagan. Den rinner upp i trakten av  Jönköping och mynnar ut i Kattegatt vid Laholm. Eftersom Värnamotrakten ligger i ett slättland så slingrar den sig fram - meandrar (Wikipedia). Om man skulle paddla kanot i Lagan så blev den turen flera mil längre

Efter två timmar i Apladalen fortsatte vi söderut.
I trakten av Hörby i Skåne övernattade vi på en ställplats.

Nästa dag åker vi över till Bornholm!

Västergötland: Vallebygden med Silverfallet maj 2025

Torsdagen den 15 maj gav vi oss iväg på årets första tur med husbilen. Efter mitt återbesök på ögonavdelningen i Nyköping och packat det sista i husbilen för en 3-veckors tur drog vi vid 17-tiden iväg mot Västergötland för att gratta en sonhustru på födelsedagen. Vi körde via Motala till rastplatsen Koviken vid riksväg 49 vid norra Vätterstranden.
Vi passerar över Stora Hammarsundsbron.

Det passar oss bra att stå på Trafikverkets rastplats över natten för där finns det toaletter.

Det är lite tidigt på året för ett dopp i Vättern.

Fredagen den 16 maj fortsätter vi via Karlsborg och Skövde till Drottningkullen i Vallebygden (Wikipedia) väster om Billingen.

Vi parkerade och gick en promenad till den gamla slottsruinen. Det fanns inte mycket kvar att se. 

Vallebygden (Västsverige) är fint att vandra i. Här täcks marken av ramslök, vars doft hänger i luften. 

En rödblära försöker nå upp i solljuset.

På denna murkna björk växer björktickor, som hjälper till att bryta ned veden så att näringsämnena återförs till jorden.

Sedan fortsatte Marita på den 3 km långa leden runt fyra små sjöar.

Vi fortsatte sedan norrut till naturreservatet Silverfallet (Västsverige) i Karlsfors.

Vi promenerade gula stigen upp på höjden till bäcken ovanför fallet.

Eftersom det var lite snö i vintras och en regnfattig vår så fanns det inget porlande vatten.

Tack vare trapporna kommer jag ned riskfritt.

Detta är en orsten (Wikipedia) - ibland kallad stinksten.

Äntligen lite porlande vatten!

Almens frukt är en vingad nöt som sprids med vinden.

Västgötabergens geologi (Platåbergen)

Vallebygden har fått sitt namn från det särpräglade landskapet väster om Billingen. Området består av ett kamelandskap med grusåsar, kullar, moränryggar och platåer, samt sänkor där sjöar och kärr ofta bildas. Namnet "Valle" tros ha koppling till den geologiska formationen och de naturliga förutsättningarna som skapades av inlandsisen, som låg kvar länge och formade landskapet med grus och sand.

Härmed lämnar vi Västergötland och siktar in oss på Bornholm!