Norrlandsresan Del 11 Vildmarksvägen med Stekenjokk den 11 september

Resans sista dag onsdagen den 11 september är vi på benen strax efter soluppgången.

Kl 07:30 avgår bussen från Saxnäsgården.

Vi åker på Vildmarksvägen västerut med Kultsjön intill oss på högersidan. Kerstin meddelar tågets avgångstid från Östersund (17:21).

Vi åker över till Kultsjöns norra sida på bron över Stornässundet.

Första stoppet blir vid Stekenjokk.
Jag känner till platsen sedan vi var här för 2 år sedan. Vi 'utforskade' då området per cykel.
Detta är de stora dammarna vi ser från vägen.

Den här gången hade vi inte samma tur med vädret!

Stekenjokk är en platå över trädgränsen (876 m ö h). 
I Stekenjokkgruvan bröt man kopparmalm under åren 1976 - 1988, då den lades ned p g a bristande lönsamhet. Malmen bröts i ett dagbrott och efter rivning av alla anläggningar ser man idag inga spår av gruvverksamheten från parkeringsplatsen (Blå pricken på kartan). 

Jo - om man vandrar ned till det gamla gruvområdet så ser man de stora dammarna. I länken förklaras deras funktion.

Saxnäsån är ett viktigt vattendrag som avvattnar Stekenjokkområdet och fungerar som en naturlig kanal för att transportera vatten från dammarna vidare nedströms. 

Sådan tur att vi hade kläder med för detta väder!

Bussen är öppen för oss när vi tröttnat på regnet och den hårda vinden.

Egentligen finns det inte så mycket att se här. Däremot fick vi uppleva det ödsliga tundralandskapet och det karga klimatet under ynka 25 min.

Detta är minnesstenen med oläslig text!

Det finns faktiskt ganska långt framskridna planer på att återuppta gruvan.

Vi lämnar 'blåshålet' på Stekenjokkplatån och åker neråt mot skogen.

Här har hösten redan kommit en bit på väg. Vi är bara någon mil från norska gränsen på högersidan.

Här kommer Leipikälven och rinner under bron ut i Ankarvattnet. 

Vi åker utmed Stora Blåsjön, som snarare är grå än blå idag.

Vägen följer Stora Blåsjön drygt 1 mil.

Vi passerar Jormvattnet där filmen Dunderklumpen (1974, Beppe Wolgers och Per Åhlin) utspelade sig. 
I Gäddede viker vi av från Vildmarksvägen för att åka och kolla på Hällingsåfallet dit det är 45 km.

Detta är sjön Ströms Vattudal som är en övre del av Ångermanälven.

Sedan bussen parkerat gick vi försiktigt ned på stigen, där denna vy öppnade sig över Hällingsåfallet (Wikipedia). Det är Hällingsån, som störtar ut för det 42 meter höga fallet och sedan lugnar ner sig i en 800 meter lång kanjon. På smalaste stället är den bara 15 meter bred.

I dimman över forsen visar sig en fin regnbåge. (Läs i länken hur den bildas här!)
Det är faktiskt en dubbel regnbåge. Notera hur färgerna ligger.

Hällingsåfallet (Länsstyrelsens hemsida) är naturligtvis ett naturreservat.

Efter avslutad rundvandring bjuds det på kaffe med dopp.

Arrangör för denna fantastiska resa är Världens resor i samarbete med Icakuriren och Hemmets Journal.
Anette Jernström, som är journalist på Hemmets Journal /Icakuriren, representerade dessa veckotidningar på denna läsar-resa. Hon gjorde intervjuer, tog bilder, assisterade reseledaren Kerstin, höll föredrag och ordnade quiz och var en extra resurs för att resan skulle bli så bra som möjligt.

Klicka på länken till Resplanen med dagsprogrammen.
Nu har vi en 6 timmars bussresa till Östersund framför oss. Vi gör ett lunchuppehåll i Strömsund. Vid 17-tiden kommer vi till Östersund.

 Där blir vi avsläppta vid järnvägsstationen i god tid för att sedan kliva på Stockholmståget.

Vid 23-tiden går vi av tåget på Stockholm C. Vi från Nyköping har beställt taxi för sista resan hem.

Så här blev hela resan. 

Om vi antar vi rest med 75 km/tim så har vi suttit och åkt 40 timmar. Dvs en hel arbetsvecka och dessutom hann vi med många studiebesök.

Slut på del 11 och därmed också Norrlandsresan.

Kort sammanfattning om resan:
Det mesta har fungerat enligt resplanen med undantag av det inställda tåget från Umeå till Kiruna, vilket gjorde att det blev ett kort besök i Jukkasjärvi vid Ishotellet. Tråkigt att vi inte kom in i Jukkasjärvi kyrka, den är ju verkligen sevärd. 

Vädret har varit mycket mildare än vi förväntat oss. Det var bara under det korta besöket i Stekenjokk som vi fick användning av våra varma kläder.

Angående arbetet med bloggen Pappa G  så tackar jag först och främst Marita, som har faktagranskat och korrekturläst före publikation. Tack även Eva som hjälpt mig med tekniken med länkar och liknande i Blogger.
Jag har lagt ned väldigt mycket tid på bloggen, men det har bara varit roligt. Nu har jag en klar bild av var vi har varit och vad vi har gjort.
Nu gäller det för mig att skapa ett föredrag om resan. Det första ska jag hålla den 25 november här i Nyköping.

Det blev verkligen den nostalgiresa jag hoppades på när vi anmälde oss. Redan före resan var jag beredd på att inte kunna delta i alla förflyttningar till fots.

Stort tack Kerstin Söderberg och Anette Jernström för er fina vägledning på denna innehållsrika resa. Bra reseledare betyder så mycket på denna typ av resa och ni har verkligen levt upp till våra förväntningar.

Jag ville ha en avslutande bild som symboliserar vår resa.

ChatGPT gjorde då denna bild:

_**^**_*

Norrlandsresan Del 10 Vildmarksvägen med Fatmomakke den 10 september

Vi lämnar Vilhelmina för att åka med buss på Vildmarksvägen till Strömsund och sedan E45 till Östersund.

(Marita och jag åkte Vildmarksvägen med husbilen i augusti 2022.         I blogginlägget berättar jag om våra upplevelser de 8 dagarna mellan Vilhelmina och Strömsund. Vi hann ju då göra mycket mer än på denna resa.)

Här sammanfaller Sagavägen och Vildmarksvägen.
Sagavägen går mellan Örnsköldsvik vid Östersjön till Sandnessjön vid norska Atlantkusten. 
Vildmarksvägen (Wikipedia), som är stängd 15 oktober till 6 juni, är 50 mil lång och sträcker sig genom norra Jämtland och södra Norrland. I detta område ska vi tillbringa resans sista dag. (Klicka för att förstora kartan)

Första stoppet blir vid Trappstegsforsen dit det är 9 mil.

Vildmarksvägen går nära den 4 mil långa sjön Malgomaj.

Vi åker utmed Kultsjöån, som fortsätter ned till Malgomaj.

Bussen anländer till Trappstegsforsen i Kultsjöån.

De rödmarkerade platserna på kartan (ovan) ska vi besöka under eftermiddagen.

Vi fortsätter västerut.

Vid Saxnäsgården, där vi ska övernatta, är vi några som stiger av bussen, när den fortsätter till Fatmomakke. 

Jag fick inte någon björnkram när jag kom in i lobbyn.

Utsikten från hotellrummet med det karaktäristiska Marsfjället i fonden. Bussen fortsatte de 3 milen mot nordväst till Fatmomakke, som ligger bortom Marsfjället. 

Klockan 18:30 kunde deltagarna via två broar vandra över till Fatmomakke (Wikipedia) kyrkstad.

Bland annat renfanan blommar fortfarande.

Fatmomakke kyrkstad är den mest framträdande samiska kyrkstaden i landet. Platsen har haft och har fortfarande en stor betydelse som en andlig och kulturell mötesplats i Norrlands inland, med kontinuitet från 1700-talet fram till idag. 

En lokalguide visade runt och berättade vilken verksamhet som pågått/pågår i de olika byggnaderna.

Här går vi in och tittar på hur ståndsmässigt prästen bodde.

Skorna är nog människans viktigaste klädesplagg. Näbbskorna har därför utvecklats under mycket lång tid av samerna, eftersom de lever och verkar i en så tuff miljö. (Tänk bara på hur många modeller av träningsskor vi har att välja bland i en välsorterad sportbutik.)
Undrar hur långt dessa näbbskor har vandrat innan de blev museiföremål? Var de vattentäta?

Fatmomakke kyrka (Wikipedia)  byggdes åren 1884-1886 av trä i nyklassicistisk stil (Wikipedia).

Precis som de flesta andra 1800-tals kyrkor vi sett under resan saknar även denna kyrka t ex väggmålningar. Dock finns det en fin altartavla.

Lapp-Lisa, eller Anna-Lisa Öst (Wikipedia) som hon egentligen hette, skänkte sin bönekåta till Fatmomakke 1965. Kåtan blev en plats för andakt och samling, särskilt under sommarperioderna när många besökte Fatmomakke, som är en viktig mötesplats för samer och andra invånare i regionen.

Lyssna till Lapp-Lisas mest älskade sång!

Efter den goda middagen på Saxnäsgården blev det en mysig pratstund vid brasan.

På kvällen hade jag glömt att vi började dagens resa vid Storforsen kl 7:00 och kom fram till Saxnäsgården kl 19:00.
Totalt buss och tåg 76 mil, för dem som var i Fatmomakke.

Del 11 handlar om resans sista dag då vi får uppleva Vildmarksvägen.

Slut på del 10