Mariehamn, med sina 12 000 svensktalande invånare, är centralort i det autonoma Finland. Den i särklass största sevärdheten är den 4-mastade barken Pommern. Under år 1923 - 1939 var Pommern ett av flera stora segelfartyg, som trafikerade den så kallade vetetraden mellan Europa och Australien. Den är en del av Ålands sjöfartsmuseum, som ligger till höger i bilden. Konstverket med rorsmannen har följande text på sockeln
TILL MINNE AV DE ÅLÄNNINGAR SOM FUNNIT SIN GRAV I HAVEN
Jag är på väg ombord och stannar vid denna skeppsklocka, som användes vid nedsatt sikt i dimma och för att markera vaktavlösningar.

Stormasten är 50 m hög. För att komma upp i riggen måste matroserna klättra på vantstegarna. Det är ett 'luftigt', viktigt och svårt jobb.I den audioguide vi fått låna berättas om platsen där man står. Till vänster är station 1.

När befälet skulle ge en order till besättningen t ex "Bärga storbramseglet!" användes ett väl inövat system för kommunikationen.
På fördäcket ligger ett ankare. Det väger 1,5 ton.
Med denna ångdrivna vinsch kan ankaret läggas i och dras upp med en 150 m lång ankarkätting uppbyggd av länkar som är 5 cm tjocka. 
I kabyssen står på den koleldade spisen med ugn och tappkran för varmvatten. Lägg märke till kafferostaren med omrörare.
I ruffen sover manskapet och äter sin mat.
Detta är
kaptenens salong. Intill den hade kaptenen sitt sovrum och badrum. I
salongen åt han, och när Pommern låg vid kaj, träffade han affärsfolk och gäster.
Ett smakprov ur filmen. Berättaren hade varit matros på Pommern.
Det är solen som driver havsströmmarna.
Vi gick in i Sjöfartsmuseet där det finns mycket att se.
Bland annat denna modell av Pommern.
Pommerns galjonsfigur (till vänster) heter Mneme eftersom hon hette så 1923, när Gustaf Eriksson köpte henne.

Det var 2:e styrman som ansvarade för navigeringen. Innan det fanns elektroniska instrument och satelliter så navigerades efter solen och stjärnbilderna.
Den oftast röda sjörövarflaggan kallades Jolly Roger.
Även kvinnor 'tog hyra' på Pommern. Mimmi jobbade inte i kabyssen!I Österhamn finns Mariehamns enda campingplats Gröna udden, där vi tog in. Det var första och enda campingplatsen under våra 10 dagar på Åland. Vad skönt det var att tvätta sig och duscha i varmt vatten!

På kvällen gick Marita en längre promenad genom Mariehamn, vilken hon avslutade med en vacker bild på Pommern.
SLUT PÅ DEL 9
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar