Åland: Järsö, Nåtö och Sjökvarteret i Mariehamn. Del 10 måndag 18 augusti 2025

På måndagen den 18 augusti åkte vi söderut till Järsö på Lilla Björkö, där det finns en Naturstig.

Det  blev en vandring över klipphällar med härlig havsutsikt och genom lundar och lövängar. 

Fallna hasselnötter brukar inte innehålla någon ätbar nöt. Sommaren i Norden är för kort för att nötterna ska hinna mogna.

Vi är ju i ett kulturlandskap så det passar ju bra med lite konst.

Det är första gången jag ser blåhallon. De kallas också salmbär. Jag har en gång ätit en dessert (den är ingen landskapsrätt, men landskapets mest älskade dessert) med salmbärssylt. Vad heter rätten och vilket är landskapet?

Vid sommaröppna Nåtö kiosk gjorde vi ett spontant fikastopp.

 Vad brukar man ha för 'sylt' till Ålandspannkakan?

Vi var lite oroliga, men bara lite, för hur vädret skulle bli. Eftersom det fanns en väderstation så fick vi strax svar på frågan.

Det stämde precis!

Strax råkade vi få syn på denna skylt, som lockade oss att parkera.

Det var en fin plats.

Marita i den fina hassellunden. 

 Vi är i Nåtö biologiska station där man forskar på hur nattfjärilar påverkas av av klimatkrisen . Detta är en doftfälla.

Detta är en ljusfälla, där fångade nattfjärilar fryses ned för senare analys. Här pågår ett stort projekt för att ta reda på hur insektsfaunan förändras i takt med klimatet.

Först nu, när jag håller på med bloggen, upptäckte jag den finska informationen på apparaten. Där fanns en länk till en finsk hemsida, som jag inte kunde läsa. Med appen Translate kom jag åt hela texten på svenska. Det var intressant läsning för en entomolog.

Strax intill låg Nåtö naturreservat.

Vi startade vandringen vid P-platsen och fortsatte sedan på stigarna.

Läs om bakgrunden till uttrycket "Ängen är åkerns moder"!

Det var dags att äta så vi åkte in till Mariehamn och parkerade vid Österhamn, varifrån vi promenerade in i Sjökvarteret.

Vi välkomnas av ÅLAND i Ålandsflaggans färger. 

Vid Sjödagspyramiden hölls årligen de så kallade Sjödagarna. Det var ett maritimt evenemang som firade Ålands sjöfartstraditioner. Pyramiden är byggd av träblock staplade i en konisk form, och fungerade som en symbolisk mittpunkt för festligheterna. 
I brist på arrangörer har arrangemanget tyvärr lagts ned.

Längst ut på piren ligger Sjöfararkapellet.

Sjöfararkapellet byggdes av unga frivilliga krafter från Europa och invigdes 2008. Enligt tradition fanns det Sjöfararkapell längs de viktigaste farlederna. De var alltid öppna för stillhet, tystnad och tanke. Byggnaden är idag en populär plats för vigslar, dop och minneshögtider samt kulturella tillställningar.

Vi åt på Pub Niska – en avslappnad pub med fokus på lokal mattradition, särskilt känd för sina "plåtbröd", en åländsk pizzavariant.
Möbleringen bestod av gamla trälådor. (Bilden från Pubens hemsida)

Vi åt "plåtbrödet", som var mycket godare än namnet angav.

I boken "Vandringar på Åland" hade Marita läst om Ingbybergen. Således åkte vi norrut och parkerade vid Jomala kyrka.
Jag noterade de typiska valkmolnen.

SLUT PÅ DEL 10