När vi parkerat husbilen vid Bomarsund var klockan bara 18, så vi hade hela kvällen på oss att börja utforska det stora fästningsområdet (gröna ringen på kartan). Bomarsund ligger i sydöstra hörnet av kommunen Sund.
Marita började gå den 4 km långa leden (blåprickad på kartan nedan) och kollade resterna av den gamla fästningen bland annat Notvikstornet och Brännklintstornet.
Slaget vid Bomarsund (en del av Krimkriget) började när brittiska och franska trupper anföll fästningen den 21 juni 1854. Då var bara en huvudkasern och tre tornfort färdiga. Den 16 augusti 1854 kapitulerade ryssarna. Det var ett svårt nederlag för Ryssland som Åland blev åter demilitariserat.
I bakgrunden restaurerar man en annan del av fästningsmuren.
Söder om vägen står segrarnas minnessten.

Under skölden överst står det på franska:"Dieu et
mon droit", som betyder "Gud och min rätt".
Det är Storbritanniens kungliga valspråk och har använts av engelska monarker
sedan medeltiden. Det uttrycker att monarkens rätt att regera kommer direkt
från Gud – ett uttryck för den så kallade "gudomliga rättigheten".
Läs om "Det Åländska kriget" där man också kan lyssna till den finska soldatsången ("Oolannin sota").
Jag har funderat på: Varför utspelas Krimkriget på Åland?. Svaren finns i länken.
Fredagen den 15 augusti vaknade vi till en solig och skön dag.
Sedan åker vi en bit till Bomarsunds besökscenter, som tillhör Ålands museum. Där fanns det mycket att se. Så det blev lite repetition och fördjupning om Bomarsund.
Under Krimkriget utvecklades något som kallas 'Slagfältsturism'. Den svenske tecknaren Fritz von Dardel skildrar detta märkliga fenomen i "Familjen Tutings lustresa".
Under Krimkriget utvecklades något som kallas 'Slagfältsturism'. Den svenske tecknaren Fritz von Dardel skildrar detta märkliga fenomen i "Familjen Tutings lustresa".
Därmed lämnar vi Bomarsund och fortsätter 1 mil västerut.
Slut på del 4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar