I folkhögskolans aula bjöds i går kväll på folkmusik framförd på dragspel och vevlira. Johannes Geworkian-Hellman på vevlira och Lars-Emil Öjeberget är båda musikutbildade och utgör gruppen Symbio. De spelade enbart egna kompositioner, varav en var så ny att publiken fick lämna förslag på lämplig titel. När jag satt och blundade tyckte jag att stycket kunde få titeln Nya fäbodlåten.
Här är ett smakprov på en annan låt.
Vevliran är ett intressant instrument som hade sin glansperiod i Europa under medeltiden. Det spelas idag mer vevlira i Frankrike och Tyskland än i Sverige, men ökar i popularitet i folkmusikkretsar.
Instrumentet påminner om nyckelharpan där tonen bestäms av vilken "nyckel" som pressas mot strängen och därmed avgör strängens längd och således tonhöjden. På fiolen gör vänstra handens fingrar motsvarande. Den hartsade stråken sätter strängen i svängning både på fiolen och nyckelharpan. I stället för stråke så har vevliran ett "hartsat" hjul som sätts i rotation med veven och när sedan strängen trycks mot hjulet uppstår tonen.
 |
| På bilden är tillfälligt locket över nycklarna uppfällt (av för mig okänd anledning). |
Denna avancerade (och mycket dyra) vevlira har dessutom finesser med ytterligare strängar som han "fingrar på", vilket ger andra toner. Till exempel så kallad bordun-ton (jämför säckpipa).
Musikstyckena de spelade var mycket medryckande tycker jag, men likljudande utan någon speciell melodislinga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar