Glenn Miller konsert och lite radiohistoria

Jan Slottenäs med sitt storband fick 2010 licens av Glenn Miller Productions, Inc. att kalla sin orkester GLENN MILLER ORCHESTRA. I söndags besökte orkestern ännu en gång Nyköping. Konserten inleddes naturligtvis med Moonlight Serenad. Vi var där och lyssnade. Kolla här:

Glenn Miller (född i staten Iowa 1904) studerade i slutet av 1920 ”Schillingertekniken” hos musikteoretikern och läraren i komposition Joseph Schillinger. Denna teknik hjälpte honom att skapa en karaktäristisk klang, välkänd från melodier som ”Moonlight Serenade” och ”In the Mood”. Han lät då en klarinett leda fyra saxofoner. Jan Slottenäs spelade trombon (dragbasun) precis som Glenn. Jag gillar det mjuka ofta vibrerande ljudet från trombonen.
Miller gjorde militärtjänst som orkesterledare i USA-s flygvapen under andra världskriget och förolyckades 1944 i en flygolycka under färd från Bedford, England, till Paris. Flygplanet återfanns aldrig.

Glenn Miller var en av de skivartister som sålde mest under perioden 1939-1943, som ledare för ett av de mest kända storbanden, The Glenn Miller Orchestra. Hans kända inspelningar inkluderar "In the Mood", "Moonlight Serenade", "Pennsylvania 6-5000", "Chattanooga Choo Choo", "A String of Pearls", "At Last", "(I've Got a Gal In) Kalamazoo", "American Patrol", "Tuxedo Junction" och "Little Brown Jug".

I slutet på 1940-talet var Radio Luxemburg 208 meter ("mellanvåg") den populära radiokanalen som sände musik och kan sägas motsvara dagens MTV.  Jag lyssnade på familjens gamla radio (= radiomottagare = radiohögtalare) av märket Radiola som pappa köpte till mamma på min födelsedag julafton 1935. Den innehöll så kallade radiorör - katodstrålerör t ex pentoder - vars uppgift var att förstärka radiosignalen så att ljudet kunde höras i högtalaren. De komplicerade radiorören blev varma och gick ofta sönder och måste bytas. Radion ersatte då den så kallade kristallmottagaren med hörlurar för en person. 
På 1960-talet ersattes radiorören av små transistorer av halvledarmaterial. De kunde förstärka ljudsignalen med mycket lägre spänning och var mycket mycket mindre är radiorören. Radion blev bärbar och kallades "transistorn". Med transistorn öppnades dörren till persondatorn, PC-n!

Radio Luxemburg startade 1933 som den första engelskspråkiga kommersiella radiostationen. Den lanserade nyinspelade 78-varvs grammofonskivor ("stenkakor"). Bland min kompisar var det populärt att på kvällarna lyssna på radio-musik. Grammofoner fanns inte då. (Jag tror att mellanvågssignalen nådde oss bättre på natten eftersom radiovågorna måste reflekteras av ett speciellt skikt, som kallas jonosfären, för att nå till Sverige.) Normalt lyssnades bara på "live-musik" - alltså folk som spelade instrument och sjöng. Glenn Millers musik var i min smak.
1954 spelades filmen The Glenn Miller Story in med James Stewart i titelrollen, vilken jag naturligtvis såg (troligen under min gymnasietid i Jönköping).

Kvällens repertoar innehöll en blandning av Glenn Miller och 14 andra storband som Duke Ellington, Tommy Dorsey, Benny Goodman med flera.

Kolla klarinetten och saxofonsektionen i avslutande Moonlight serenade.

Publiken var nog mest 50+, som fick en rejäl dos nostalgisk musikunderhållning. HÄRLIGT!