Med Kaffegänget i Norrbotten: Från Kukkoula-forsen till världsarvet Jupukka 1 aug

På kvällen kommer vi fram till Kukkola-forsen i Torneälv, som utgör gräns till Finland.

Kukkulaforsen är nog mest känd för sikfisket. Normalt håvar man siken, när den vandrar upp i älven. När siken vilar i bakvattnet vid en sten försöker man få in den i håven som dras utmed botten mot strömmen. Man kan stå på en brygga eller i en båt.

I år är det mycket lite vatten i älven - och dessutom varmt. Den sik som fanns till salu var nätfångad i Bottenviken.

Vi äter en god kvällsmåltid vid vår stuga med forsen svaga brus som taffelmusik.
Även denna måltid var förberedd av Anne och Sven. Suveränt gott!
Dessutom var det nästan myggfritt.

På torsdagsmorgonen den 2 augusti tog vi ett härlig bad i det 24-gradiga vattnet. 

Gamla polare!

Vi satte kurs mot Övertorneå, men gjorde en avstickare till Luppioberget. Det var en tröttsam vandring upp i det gassande solskenet. Leif och Elaine beundrar utsikten.

Snart är jag uppe

Utsikten är hänförande.
Luppioberget är ett välkänt klätterberg, men vi avstod från den aktiviteten.

Vi lockades till Hietaniemi för där fanns en geocache vid en fin grillplats. På informationstavlan läste vi om den stora marknadsplatsen, som funnits här sedan 1300-talet. Det var en mycket lämplig plats eftersom Torneälven  utgjorde en handelsförbindelse mellan Ishavet och Bottenviken.

Hietnaniemi träkyrka från 1700-talet. Kyrkans orgel har en intressant historia.

1600-talsorgeln köptes och flyttades på 1700-talet från Tyska kyrkan i Stockholm. Halva orgeln monterades in här samt kompletterades med fler pipor.

Den andra orgelhalvan finns i Övertorneå kyrka. - Ja ungefär så har jag uppfattat det.

Restaurering av orglarna har skett inom ramen för det s k Övertorneåprojektet på 1990-talet.

Vad kan inte slumpen "hitta på". Utanför kyrkan träffar vi andra turister. Det visar sig vara goda vänner till Sven. Och det hade mycket att prata om.

Resan går vidare. Vi åker över Torne älv och in i Finland.

Vi gör ett fikastopp vi Polcirkeln. Där finns naturligtvis en geocache.

Vid Pello åker vi över Torne älv igen och tillbaka in i Sverige. Dagens mål är Pajala.

Innan vi checkar in i de hyrda stugorna på campingplatsen vid Torne älv åker vi upp till berget Jupukka. Här finns ett naturreservat och ett VÄRLDSARV! (och naturligtvis en geocache).

Utsikten från Jupukka (277 m.ö.h.) över Tornedalen är magnifik

Cachen hittar vi lätt och skriver in oss på loggremsan.

Vilket är då VÄRLDSARVET? Jo:

F.G.W. Struve utförde under mitten på 1800-talet gradmätningar för att mäta jordytans krökta form. Mätningarna gjordes på ett stort antal punkter från norra Norge till Svarta havet. Totalt 34 av dessa mätpunkter har valts ut att ingå i Världsarvet Struves meridianbåge. Fyra av dessa punkter är belägna i Sverige, varav en är belägen på Jupukkas topp.

Han bevisade att Jorden inte var klotrund utan tillplattad vid polerna.

Meridianbågen består av 265 mätpunkter som ligger på 30 kilometers avstånd från varandra längs en 2820 lång sträcka. Metoden kallas triangelmätning.
Idag kan mycket noggrannare, billigare och säkrare mätningar ske med satelliter och GPS.

Dags att vandra tillbaka de 600 m ned till bilarna och inkvartera oss i stugorna i Pajala.