Vildmarksvägen 2022. Del 3 den 12 juli Från Stalon till Saxnäs drygt 6 mil

Vi har nu kommit in i den 8 mil långa Kultsjödalen.

På kartan har jag markerat några av platserna, som vi kommer att besöka.

Fredagen den 12 augusti kommer vi iväg redan vid 8-tiden.

 Det är soligt och svala friska vindar när vi kommer till rastplatsen vid Trappstegsforsen vid Kultsjöns utlopp. 

Det är ett av Lapplands märkligaste vattenfall och formas av en trappa av skiffer, där vattnet kastas utför i imponerande kaskader - speciellt vid högvatten på våren. 

Vid strandkanten nedanför forsen finns en geocache som Marita letar fram och signerar loggremsan.

Härifrån går det en väg upp till Marsliden på Marsfjällets sluttning. 

Bortom fjällmyren ser vi Marsfjällets topp (1590 m ö h) med sin karaktäristiska profil. 

Vi passerar 65-e breddgraden.

Östra Marssjön.

Marita hade funderat på att göra en kortare vandring upp mot Marsfjället, men insåg snart att det var för långt.

Vi skulle naturligtvis ha besökt Lars Pålssons stuga och museum. 

I min ungdom läste jag flera av Bernhard Nordhs böcker.

På återvägen stannade vi vid badplatsen och fikade. Det var för kallt att bada - tyckte jag.

Ängsullen blommar som snödrivor vid vägen.

I Saxnäs hade vi tänkt bo på en campingplats.

Vi stannar till vid kyrkan. Den är tyvärr stängd.

Till Satsfjället finns det en väg som går upp till trädgränsen.
Kan vi kanske vandra där uppe?

Vi tar en snabbfika vid husbilen.

Där finns ett 'monument' uppbyggt av kvarts-stenar med de finaste högst upp.

På toppen finns ett 'konstglas'.

Förklaringen till 'monumentet' och 'konstglaset':

Marita satsar på att nå Satsfjällets topp.

Jag siktar in mig på höjden 'Pojken' på 840 meters höjd.

Det finns mycket blommor på fjällsluttningen.
Detta är borsttistel eller brudborste, som man sa förr.

Slåtterblomma

Hönsbär, vars bär är röda och oätliga.

Detta är (fjäll)tolta eller torta. 

Den kallas också älgkål, eftersom älgarna gillar den.

Kung Karls spira har blommat över.
Fröna är nästan stora som hasselnötter.

Från en liten höjd ser jag husbilen och Marsfjället i fjärran.

Marita är någonstans på detta berg. I en app i mobilen, som faktiskt har täckning, kan jag se var Marita är. Jag bedömer att jag hinner gå upp på Pojken.

Jag grejade det! Toppröset ligger 841 m ö h. Det var mer påfrestande att gå ned än upp. Tack vare stavarna och i lugnt tempo gick det bra.
Jag är SÅ nöjd att jag kunnat fjällvandra igen efter många års uppehåll. 

Marita mötte några renar under sin vandring.

Satsfjället toppröse på 1103 m ö h.

Undrar vad Marita säger?

Marita panorerar från toppen.

Jag är trött och belåten när jag kommer tillbaka till bilen.

Vi beslöt att övernatta här ovan trädgränsen på 725 m ö h.

Middagen kunde vi sitta ute och äta, men framåt kvällen kom myggen.

Slut på del 3