Årets andra husbilsutflykt söndagen den 7 maj: Södra Omberg

Soligt och skönt väder lockade oss att efter frukosten ta ned cyklarna och ge oss ut på Alvastraleden. 

På 1100-talet levde kung Sverker och drottning Ulfhild vid Ombergs fot. Det var de som bjöd in munkarna att komma och bygga Alvastra kloster. Här bodde den heliga Birgitta 1344 -1349. 

Kung Sverker d ä, som mördades den 25 december 1156 (enligt en uppfattning), gav namn åt den Sverkerska ätten. På kartan i förra inlägget syns platsen för kung Sverkers minnessten (länken leder inlägget om kung Sverker oktober 2021). 
                           I bakgrunden skymtar klosterruinen. 
                              Omberg i bakgrunden.Första stoppet blev vid Västra Tollstads kyrka, som var stängd.
Under tornet i kyrkans äldsta del finns Birgittakapellet.                                        Infotavlan vid kyrkan. 

                  Vi gick in i Pilgrimsparken bredvid kyrkogården.

Varje pärla har ett av pilgrimens sju nyckelord: Frihet, Enkelhet, Tystnad, Bekymmerslöshet, Långsamhet, Andlighet och Delande.

Begynnelsebokstäverna bildar ordet "FETBLAD". (Kärleksörten är en ätlig fetbladsväxt.)

Nyckelordet LÅNGSAMHET symboliseras med en gul pärla.

           När vi sedan fortsatte passerade vi Heda kyrka, där vi var igår.

Här passerade vi vägen till Isberga dödisområde med en vattenfylld dödisgrop.

På en plats var vägen spärrad så vi måste gå runt gården via gödselbrunnen.

När vi kom tillbaka till husbilen efter cirka 3½ timmar hade vi cyklat 19 km. Vi lastade cyklarna och åkte sedan till Hästholmen för att äta lunch på restaurang Vätterskutan i det gamla hamnmagasinet.

 Hästholmen har den enda hyfsat skyddade hamnen på Vätterns östsida och användes redan på 1100-talet av sjöfarande från Västergötland och Visingsö.
Hamnen var även mycket viktig för transporter och resande till och från Alvastra kloster.

Den 9 m höga obemannade fyren är fortfarande viktig för sjöfarande som i dålig sikt eller mörker ska hitta in i Hästholmens hamn.

Här finns ett konstverk i form av en hög stol.

Jag kopplar Hästholmen till konstnärsfamiljen John Bauer, som på väg hem till Stockholm från sommarbostaden i Jönköping, följde med ångaren Per Brahe i djupet när den förliste natten till den 20 november 1918 precis utanför Hästholmen. Familjen hade valt att åka sjövägen på Göta kanal i stället för att åka tåget. De hade Getå-olyckan i mycket färskt minne.

Vi gjorde en avstickare på 12 km söderut till naturreservatet Kråkeryd, som ligger på branten ovanför Vättern.

Marita vandrade först söderut på leden och sedan norrut där vi träffades vid rastplatsen med fin utsikt över Vättern, som är Sveriges näst största sjö.

Vi återvände norrut och stannade till vid Västra Tollstads kyrkogård,
där det finns en sten som minner om Per Brahes förlisning.

Vid 17-tiden var vi tillbaka till bilen och körde till Omberg, där vi åkte ned till Stocklycke hamn, där det finns bra ställplatser.

Marita gav sig iväg på den drygt 6 km långa Ellen Keys led. I ryggsäcken hade hon några vattenflaskor för att öka träningseffekten inför sommarens alpvanding.

Boken håller precis på att slå ut. Vi är här i rätt tid!

Ramslöken har inte börjat blomma. Den är numera förbjuden att plocka på Omberg. Är det för att det har blivit så populärt att laga ramslöksoppa?

Utmed med leden finns några citat av Ellen Keys funderingar.
Denna tycker jag är speciellt bra.

Grinden till Ellen Keys Strand.

Ellen Key (1849-1926) är framförallt känd som författare. Hon hade emellertid många strängar på sin lyra. Hon lät bygga sitt Strand här vid Vätterstranden 1911 som blev hennes hem.

Ellen Keys strand är fortfarande ett kulturcentrum med många aktiviteter.

Maritas vandring fortsatte upp på Omberg-höjden.

Uppe på Hjässan - Ombergs högsta punkt 264 m ö h

Utsikt över Vättern

Utsikt över Östgötaslätten

Den vackra gullpudran, som blommar tidigt, trivs i fuktig mark. 

Solen gick precis ned när Marita kom tillbaka.

Jag gick åt samma håll som Marita, men efter några 100 meter blev det för brant för mig så jag tog mig upp till den blåmarkerade leden för att gå tillbaka.

Stigen var bra i början, men sedan blockerades den av vindfällen.
Jag ville inte vända och gå den branta stigen nedför så jag fortsatte. 

Här fick jag åla mig under!

Det blev blött och skorna höll på att fastna i leran.

Jag var både trött, våt och lerig när jag kom tillbaka till husbilen.
Nere vid vattnet fick jag hjälp av en vandrare att skölja av skor och byxor så jag kunde byta kläder i husbilen.

Strax före 21 kom Marita tillbaka efter nästan 2 timmars vandring.

Det blev en lång innehållsrik och aktiv dag i ett jättefint vårväder.
Vi är SÅ tacksamma!

•