Nallen

Nallen var mitt gosedjur när jag var liten för nästan 85 år sedan. Jag visste inte då att det kallades gosedjur. Det var bara Nallen, som jag kramade, när jag skulle sova sedan mamma läst aftonbönen för mig och min bror: Gud som haver barnen kär. Med tillägget: Gode Gud låt kriget snart bli slut!

Nallen var TRYGGHETEN för mig i en orolig tid. Precis som nu. Tidigare på kvällen, när det var mörkt ute (det måste varit en vinterkväll), hade en hemvärnsman kommit in till oss (vi bodde på Sjöbacka på småländska höglandet) och berättat att mörkläggningen av våra fönster var godkända. Det fick inte komma ut något ljus som kunde locka fienden till oss (soldater eller bombflygplan).

Nallen var en knappt halvmeter stor tygdocka kanske fylld med sågspån med en mjuk päls av krulligt garn. Det finns naturligtvis inget foto på Nallen. Jag har inte en aning om vart han tog vägen när jag växt ifrån honom. Kanske mamma la honom på vinden någonstans.

Varför skriver jag då detta? 
Jo - för att sköna minnen väcktes till liv när jag igår kväll såg minnesprogrammet om Lasse Berghagen, som dog i torsdags. Hans Nalle var Teddybjörnen Fredriksson.

Se videon Teddybjörnen Fredriksson på länken: 

Teddybjörnen Fredriksson (med text) - YouTube 
(Först kommer en liten reklamsnutt!)

Hans dotter Malin fick alltså sin teddybjörn då hon fyllde 4 år 1970.

Inte minns jag att mina barn fick någon teddybjörn av mig!

Foton på mig från 1936.

Midsommar - ½ år gammal

27 augusti

Jag har märkt att jag blivit mer nostalgisk med åren och att minnen är viktiga!

En annan egenhet är att vissa musikstycken får 'håren på kroppen att resa sig'. Ett exempel är när jag lyssnar på Romans ur Lars-Erik Larssons Pastoralsvit. Från 1960 och framåt, då jag var på Stensund och firade midsommar, spelades romansen alltid som väckningsmusik så det  hördes över hela tältområdet.
Detsamma gäller för flera av Lasse Berghagens visor.
Lyssna på En kväll i juni från Allsång på Skansen 2014.

Dessutom upplever jag att känslorna (psykologiskt - med sin grund i fysiologiska åldersförändringar) blir starkare - till och med så jag får tårar i ögonen, när Lasse sjunger. Lyckokänslan blir total.

Läs om den fysiologiska bakgrunden i 
Några tankar om åldrande (kgforsmark.blogspot.com)
Här fick jag inget stöd för att känslorna skulle bli starkare med åren.

Skriv gärna några kommentarer!