Årets 2:a tur med husbilen: Till Trollhättan. Del 1

När vi kom iväg torsdag eftermiddag den 16 maj var målet Bornholm.  Innan vi lämnade Nyköping passade vi på att väga oss på bilvågen. Vi låg klart under max-vikten 3500 kg på vår 6 m 'långa' husbil.

Som vanligt numera sitter Marita vid ratten.

Vid avfarten från E4-an vid Gränna passerade vi rondellen med luftballongen Örnen, för att köra upp till sjön Bunn där vi hittade en fin ställplats.

Det var lite för kyligt för ett kvällsdopp i den fina sjön.

På skylten kan man läsa den intressanta historien om 1800-talets sjösänkningar i Sverige. Alla gav inte det resultat man hade tänkt sig.
Klicka för att förstora bilden!

Fredag morgon den 17 maj sken solen. (Det skulle vara roligt att uppleva 17 maj på Karl Johan i Oslo!). Jag hade i onsdags skadat mig på benet utan att märka det. Jag satte då på ett vanligt plåster. På fredagens morgon hade det bildats en olivstor blodblåsa under huden. Vi åkte till VC i Huskvarna där de la ett tryckförband, som skulle bytas om 3 dagar. Då skulle vi ju vara på Bornholm - i Danmark! En svensk VC var att föredra! 

Vi bestämde oss för att i stället åka till Bohuslän, som vi lämnat förra året utan att ha sett hela landskapet.
Som vanligt hittade vi under färden platser värda att besöka.

Första stoppet blev vid Karleby kyrka öster om Falköping.
Den ligger vid Sveriges längsta och äldsta bygata (den s k stenåldersvägen), där människor har bott i mer än 4 000 år.

Den byggdes 1839 i Empirestil, på samma plats där det stått en ovanligt hög absidkyrka med torn.

Alldeles intill kyrkan finns en stor gånggrift kallad Ragnvalds kulle vid träden i bakgrunden. 
Det här är Götiska förbundets minnesmärke, som jag har sett flera gånger tidigare.  
Läs om märkets symbolik.  

Deras motto är Forntid - Framtid - Nutidens ansvar.

Detta är en trakt med massor av riktigt gamla fornlämningar. 

Detta är Ragnvalds kulle - Nordens största gånggrift.

Vi fortsatte till naturreservatet Djupadalen där Marita vandrade.

Vi fortsatte till Åsle, där denna maffiga minnessten står.

Bild från internet

Stenens storlek markerar en viktig händelse i Sveriges historia.
Strax intill ligger Åsle Tå, som drivs av den lokala hembygdsföreningen. Här finns mycket intressant att titta på.

Det är Sveriges största samling med backstugor, som (oftast) ligger på sina ursprungliga platser utmed Tågatan. 

(Vid A står minnesstenen.)

2 är Majes stuga nära restaurangen D.

Sista resan företogs i denna eleganta likvagn.

Vi åt en god lunch på restaurangen i Åsle innan vi besökte Åsle kyrka strax intill. Den uppfördes på 1100-talet. Den är idag korsformad, där den östra armen är den äldsta delen från skiftet mellan 1100- och 1200-talet.

På en gravsten finns både det kristna korset och Torshammaren (lågt).

Åt nordväst nedanför kyrkan fanns tidigare en mosse där man bröt torv bland annat för uppvärmning. (Bilden nedan från Åsle Tå.)

När jag var barn erbjöds sommarjobb på 'mossen', som låg nära mitt föräldrahem i Småland. Att gräva upp torv och stapla i högar för torkning var tufft, ofta i stekande sol eller mygg.

Så här hade torven i Åsle bildats: 

Dags att fortsätta resan mot Bohuslän. Efter drygt 2 timmar hittade vi en bra ställplats vid Göta Kanals stora sluss i Trollhättan. 

Slut på del 1