Västergötland med husbilen del 6: Göta kanal mellan Sjötorp och Tåtorp

Fredagen den 19 juli fortsatte vi norrut till Göta kanals mynning i Vänern vid Sjötorp. Vi hittade en enkel ställplats nära kanalen. Vi plockade ned cyklarna och började cykla österut på Göta kanals västgötadel.

Vi fick vänta ett tag eftersom det var broöppning.Mellan Sjötorp och Tåtorp finns 60 alnstenar av huggen kalksten. Det är  1000 alnar mellan varje sten, vilket motsvarar 594 meter. Skjutskarlarna, som förr drog fartygen med sina oxar, tog betalt per sten. Sten nr 5 står alltså 2 970 m från kanalens mynning i Vänern. Första båten vi såg. Jag tänker på filmen Göta kanal.

Konstverket vid Norrkvarn kallas  “Träväggen”. Det är en del av en konstinstallation som skapades för att spegla områdets historia och natur.Bred härlig grusväg att cykla på. Och inga backar!Marita cyklar om mig och filmar samtidigt med mobilkameran. Jag 'speedat upp' filmen 3 gånger.

Slussningen drar gärna till sig nyfikna åskådare.

Förr hade slussvakten tjänstebostad invid slussen och nära till jobbet. 
En del av stugorna hyr kanalbolaget ut, andra har idag privata ägare.

De enda uppförsbackarna är vid 'uppslussarna'. I övrigt är landskapet platt.

Vi har kommit till Hajstorps sluss, nästan 6 km från Norrkvarn.


Förklaring till den röd/vita stolpen. 

Här finns en minnessten för att hedra invigningen av Göta kanals västra linje av kung Karl XIV Johan den 23 september 1822.
Stenen restes i början av 1900-talet.

Toppen på stenen.

Mer än kanalkonst - fågelholk.

När vi kom fram till Töreboda tog vi en glasspaus i skuggan.

Vid järnvägsstationen i Töreboda ligger kanalbåten M/S Uno vid kajen.
Hon är världens äldsta registrerade fartyg med övernattningsmöjligheter. Hon byggdes i Motala Werkstad redan 1874. Hon verkar vara på väg mot Göteborg med passagerare ombord.

Vi fortsätter genom Töreboda.

Törebodaborna tar sig tvärs över kanalen med linfärjan Lina.

Vid Vassbacken tog vi en kort paus.

De två gula bojarna vid ön blockerar båttrafiken in till vänster.
Här är det så brett att stora båtar kan mötas (enligt skylten). Vi är framme i Tåtorp. Hitom klaffbron finns den sista slussen.

Observera att slussens luckor öppnas för hand (ratten på slussporten) liksom slussportarna. Alltså ett slags museum. Alla andra slussar är elektrifierade. 

Alnstenen nr 60 är den sista innan kanalen mynnar i sjön Viken.

Nu kommer vi inte längre. Vi hade tänkt oss ett bad här, men en 'local' berättade att badbryggan var borttagen.

Vi var således framme vid målet för dagens cykeltur. Vi hade då cyklat i 4½ timme.
Det var väldigt vackert här.

En båt på sjön Viken på väg in i kanalen.

Tåtorp nästa!

Vid slussområdet finns några intressanta informationstavlor. 
Bland annat berättas att John Ericsson redan som utbildad 12-åring hade det tekniska ansvaret för byggnationen.

Här berättas om de speciella arbetena vid Tåtorp.

Vi började cykla tillbaka till Sjötorp.


Vid en liten privat badbrygga tog vi ett snabbdopp.

Nu har vi lika långt att cykla tillbaka.

Paddling på kanal är avkopplande!

Här kommer Marita. Nu stannar vi inte och tittar på något längre.

Totalt cyklade vi drygt 7 mil. Det kändes verkligen i kroppen.

Nu smakade maten verkligen bra när vi avåt den i solnedgången vid husbilen.

Slut på del 6