Åland: Ingbyberget och Träsket. Del 11 tisdag 19 augusti 2025

På förmiddagen tisdagen den 19 augusti skulle vi kolla på Jomala kyrka. Tyvärr var den redan stängd för turister.En fantastisk fjärilslarv - som ett smycke! Vi åkte och parkerade vid Ingbyberget (röda pricken).
På skylten informeras om den 800 m långa vandringsleden på berget. Så står det:Vi började med avstickaren till grottan.Terrängen är faktiskt lite besvärlig.

Grottan kallas Trollkyrkan.

Vi gick tillbaka och fortsatte på vandringsleden in i den stora klyftan. 

Marita är strax uppe. Jag kom ändå en bra bit upp innan jag var tvungen att vända.

Sprickan beror inte på någon förkastning för miljontals år sedan. När jag frågade AI Copilot fick jag ett resonemang om hur sprickan kan ha bildats.
Här uppe på höjden slutar klyftan.

Marita letar efter en geocache - en slags skatt.

Det är svårt att missa utsiktstornet!

Marita klättrar hon upp för att kolla utsikten.

Sedan fortsatte hon till de så kallade Knapplarna, som är en stenåker, där stenarna slipats runda av Ancylushavets vågor för 7 000 år sedan. De ligger nu mer än 55 m högre p g a landhöjningen.
Inte heller här får man stapla stenar på hög!

Längst norrut på berget finns ett fornminnesområde med gravhögar från bronsåldern. 

Bild från infotavlan.

Bronsålderns stora rösen ligger ofta på dominerande bergshöjder. Röserna hade ursprungligen ofta kallmurade sidor av sten som nu ligger nedrasade.

Två rösen från äldre bronsåldern (ca 1800–1100 f. Kr.). Gravrösena byggdes ofta på höjder för att de skulle ses på långt håll. Utsikten mot sydost och Lumparns inre fjärd är idag skymd av barrskog. 

Medan Marita vandrade på berget tog jag mig försiktigt tillbaka ned till bilen precis när det började regna.
Resans sista mål är naturreservatet Träsket, som ligger nära Käringsund, där vi tänker stå sista natten. 

Så här beskrivs den 3,8 km långa vandringsleden.

Leden går i kanten på det stora gravfältet.

Rösenas former var rektangulära, cirkel eller triangelformade.

Marita vandrade vidare.

Jag fortsatte en bit till på leden och vilade sedan på en sten innan jag återvände till husbilen.

Här fick Marita fint sällskap.

Vid Käringsund stod vi första natten på Åland. Eftersom det är nära till färjan så passade det bra att sova här även sista natten.

Efter frukost den 20 augusti åkte vi till färjan. Marita hade bokat plats så det var bara att köra ombord och sedan åka raka spåret hem till Sjösa.

Vi har kört precis 90 mil, varav 40 mil på Åland.
Som vanligt hade vi fint väder nästan alla dagarna. Vi har sett mycket och upplevt massor på det vackra Åland. Det blev många fina vandringar men desto mindre cykling under turen. 

Vi ska försöka komma tillbaka och hoppas att det då blir mindre blåsigt så vi kan åka lite längre båtturer till några av de spännande öarna i den stora Åländska skärgården. 

SLUT PÅ DEL 11
OCH ÅLANDSRESAN 2025

Åland: Järsö, Nåtö och Sjökvarteret i Mariehamn. Del 10 måndag 18 augusti 2025

På måndagen den 18 augusti åkte vi söderut till Järsö på Lilla Björkö, där det finns en Naturstig.

Det  blev en vandring över klipphällar med härlig havsutsikt och genom lundar och lövängar. 

Fallna hasselnötter brukar inte innehålla någon ätbar nöt. Sommaren i Norden är för kort för att nötterna ska hinna mogna.

Vi är ju i ett kulturlandskap så det passar ju bra med lite konst.

Det är första gången jag ser blåhallon. De kallas också salmbär. Jag har en gång ätit en dessert (den är ingen landskapsrätt, men landskapets mest älskade dessert) med salmbärssylt. Vad heter rätten och vilket är landskapet?

Vid sommaröppna Nåtö kiosk gjorde vi ett spontant fikastopp.

 Vad brukar man ha för 'sylt' till Ålandspannkakan?

Vi var lite oroliga, men bara lite, för hur vädret skulle bli. Eftersom det fanns en väderstation så fick vi strax svar på frågan.

Det stämde precis!

Strax råkade vi få syn på denna skylt, som lockade oss att parkera.

Det var en fin plats.

Marita i den fina hassellunden. 

 Vi är i Nåtö biologiska station där man forskar på hur nattfjärilar påverkas av av klimatkrisen . Detta är en doftfälla.

Detta är en ljusfälla, där fångade nattfjärilar fryses ned för senare analys. Här pågår ett stort projekt för att ta reda på hur insektsfaunan förändras i takt med klimatet.

Först nu, när jag håller på med bloggen, upptäckte jag den finska informationen på apparaten. Där fanns en länk till en finsk hemsida, som jag inte kunde läsa. Med appen Translate kom jag åt hela texten på svenska. Det var intressant läsning för en entomolog.

Strax intill låg Nåtö naturreservat.

Vi startade vandringen vid P-platsen och fortsatte sedan på stigarna.

Läs om bakgrunden till uttrycket "Ängen är åkerns moder"!

Det var dags att äta så vi åkte in till Mariehamn och parkerade vid Österhamn, varifrån vi promenerade in i Sjökvarteret.

Vi välkomnas av ÅLAND i Ålandsflaggans färger. 

Vid Sjödagspyramiden hölls årligen de så kallade Sjödagarna. Det var ett maritimt evenemang som firade Ålands sjöfartstraditioner. Pyramiden är byggd av träblock staplade i en konisk form, och fungerade som en symbolisk mittpunkt för festligheterna. 
I brist på arrangörer har arrangemanget tyvärr lagts ned.

Längst ut på piren ligger Sjöfararkapellet.

Sjöfararkapellet byggdes av unga frivilliga krafter från Europa och invigdes 2008. Enligt tradition fanns det Sjöfararkapell längs de viktigaste farlederna. De var alltid öppna för stillhet, tystnad och tanke. Byggnaden är idag en populär plats för vigslar, dop och minneshögtider samt kulturella tillställningar.

Vi åt på Pub Niska – en avslappnad pub med fokus på lokal mattradition, särskilt känd för sina "plåtbröd", en åländsk pizzavariant.
Möbleringen bestod av gamla trälådor. (Bilden från Pubens hemsida)

Vi åt "plåtbrödet", som var mycket godare än namnet angav.

I boken "Vandringar på Åland" hade Marita läst om Ingbybergen. Således åkte vi norrut och parkerade vid Jomala kyrka.
Jag noterade de typiska valkmolnen.

SLUT PÅ DEL 10